Fila på formuleringarna

Under förskollärarutbildningen fick jag lära mig att språket var viktigt. Vi studenter granskade kritiskt varandras texter. Men var tar den kunskapen vägen i arbetslivet, frågar sig Lilia Noresund, förskollärare på Henriksdals förskola i Stockholm.

Sedan Lilia Noresund tog sin examen för drygt två år sedan har hon hunnit arbeta på flera olika förskolor och överallt tycker hon sig ha sett att det slarvas med hur det skrivs. Grammatiska fel, felstavningar, särskrivningar, trista och opedagogiska texter och svårtydda fackuttryck som kopierats direkt från läroplanen utan sitt sammanhang är några exempel på brister hon stött på. Vissa kollegor har tyckt att hon varit petig när hon kommit med synpunkter på det som skrivits.

– Nu är du inte på högskolan utan på förskolan. Vi har inte tid att fundera på sådana småfel, har jag fått höra.

Men Lilia Noresund har stått på sig. För det handlar inte om att hitta skrivfel för sakens skull utan för att texter signalerar så mycket, anser hon.

– Om vi ska höja vårt yrkes status och lyfta fram att vi har högskolekompetens måste det märkas när vi skriver också. Om det står ”jätte mycket” och ”matte hörna” i våra veckobrev påverkar det föräldrarnas syn på oss förskollärare.

Språkkonsulten Anki Mattson håller med.

– En bristfällig text minskar trovärdigheten för den som skrivit den, konstaterar hon.

Enligt Anki Mattson hamnar förskollärare lätt i samma fällor som andra yrkeskårer när de ska skriva. Tidsbrist gör att det kan slarvas, men det är inte hela förklaringen. När Anki Mattson är ute på arbetsplatser för att ge handfasta råd om hur skriftspråket kan förbättras lyfter hon fram diskussionen om syftet med att skriva alla dessa texter som hör till arbetet.

– Varför skriver vi till exempel informationsbrev till föräldrarna? Och vad ska vi förmedla med den pedagogiska dokumentationen? Hur blir texten intressant för mottagaren? Det måste man först fundera på, säger Anki Mattson.

Det kan kanske låta banalt men det är inte ovanligt att texter lider av att vara resultatet av något som bara bockats av på en att-göra-lista.

– ”Nu är det varmt ute och i måndags lekte vi ute hela dagen, på tisdagen gjorde vi en utflykt och på onsdagen hade vi sångstund.” Självklarheter och upprepningar av saker man gjort utan att det kopplas till det pedagogiska, sådana föräldrabrev är vanliga, säger Lilia Noresund.

Anki Matsson nickar igenkännande. Texter som inte planerats och är ogenomtänkta blir tråkiga och mister sin poäng.

– Gå gärna ifrån den kronologiska ordningen när du skriver och lyft istället fram det som är utmärkande. ”När vi lekte på gården i veckan hände det här och det här. Det visar att barnen nådde upp till de här målen ”, till exempel, säger Anki Mattson.

Ofta talar vi rakare och enklare än vi skriver. Att vi är ovana och har en överdriven respekt för att skriva gör att vi kan krångla till våra texter i onödan. Vi kastar gärna in ord som problematik istället för att skriva problem, frågeställning istället för fråga och använder fackuttryck som inte förstås av andra än den egna branschen.

– ”På måndag slutar den pedagogiska verksamheten kl 15 på grund av APT”, är tydligt för förskolläraren men kanske inte för föräldern. I det exemplet hade det varit bättre att skriva: ”På måndag stänger förskolan klockan 15. Personalen ska ha möte på eftermiddagen.”, exemplifierar Anki Mattson.

Att skriva lättförståeligt är ännu viktigare när den som ska läsa texten har annat modersmål än svenska, poängterar hon, och råder alla att läsa sin text högt för sig själva för att lättare upptäcka klumpiga uttryck och otydliga formuleringar.

Inte bara innehållet utan även textens utformning är betydelsefull för att budskapet ska nå fram. Texten ska vara luftig, ha tydliga rubriker och styckeindelningar och vara skriven med ett typsnitt som är lätt att läsa, enligt Anki Mattson. Att ta fram en mall för hur brev, pedagogisk dokumentation och mötesanteckningar ska utformas gör det enhetligt och avlastar den enskilda förskolläraren.

När Anki Mattson tagit del av texter som är skrivna av förskollärare har hon noterat att stilen ofta är barnslig trots att texten är skriven av vuxna för vuxna. Det påverkar seriositeten.

– Det behöver inte se ut som en myndighetsrapport, men för mycket inklippta bollar, hinkar och spadar och barnsliga typsnitt tar fokus från innehållet.

Sammantaget handlar det om att lägga ner lite mer tid på skrivandet och värna om resultatet. Anki Mattson råder alla att ta hjälp av ordlistor för att undvika stavfel och tycker att alla förskolor åtminstone borde ha ett exemplar av Svenska språknämndens bok med de svenska skrivreglerna till hands för personalen. Men hon vill inte att hennes tips ska uppfattas som att det blir för mycket pekpinnar och att förskollärare ska bli rädda för att skriva fel.

– Snarare handlar det om att väcka lusten för att skriva bra. En välskriven text ger så mycket tillbaka, säger hon.

Förskolläraren Lilia Noresund är inne på samma linje. Hon är själv från Ukraina och har svenska som andraspråk, så hon om någon vet att det kan ta tid att skriva korrekt.

– Det är värt de extra minuterna, understryker hon. Genom texterna kan vi förskollärare visa att vi är professionella, noggranna och högutbildade. Då får vi andras förtroende för att vi gör ett bra jobb.