På Järlaskolans slöjdlektioner är fantasin ett självklart inslag. Varje termin gör eleverna askar inspirerade av sagor, böcker och filmer. – Jag tycker att det ska finnas två världar; en vanlig och en som jag får bestämma över själv, säger Folke Wickblom, tio år.
Ett mörker kryper i horisonten och närmar sig kapten Ruttens sjörövarskepp. Det är det ingen som märker, för alla feta, skeva, långa och korta pirater är fullt upptagna med att hålla kapten Philip Ärlig, till vardags elev på Järlaskolan i Nacka, och hans manskap på avstånd. De har precis äntrat Kapten Ruttens skepp och kaoset är totalt. Kapten Ärlig är flankerad från två håll och illa ute. Han har med en hårsmån undvikit att klyvas av Kapten Ruttens sabel när något mycket märkligt händer. Kapten Philip Ärligs kropp böjs som ett gummiband och skjuts med våldsam kraft över däck, landar mitt i magen på en fetlagd pirat och studsar med en våldsam kraft tillbaka och träffar kapten Rutten rakt i huvudet. Rutten ser stjärnor och segnar långsamt ner. Slaget är vunnet.
– Vore jag av gummi skulle jag kunna skjuta iväg mig själv om det behövdes och jag skulle aldrig göra mig illa, säger Philip.
Han har precis som kompisen Folke Wickblom gjort en ask inspirerad av Sagan om ringen. Inuti Philips ask ligger en grov ring i trä, härskarringen, och i Folkes ask ligger Frodos svärd Sting.
– Jag skulle vara Frodo om jag var någon i Sagan om Ringen. På slutet skulle jag inte åka över haven utan jag skulle åka hem till Fylke. För det är ett jättefint område, säger Folke.
De två slöjdsalarna på Järlaskolan ligger bredvid varandra. Från trä- och metallsalen dränks ett enformigt gnolande av en sågmaskin och en borr. Från textilsalen hörs just ingenting förutom en distinkt kraxande röst som säger: »Jag hatar barn! De förpestar världen med sin stank!« Det är Johan Ulveson som på CD-skiva läser Roald Dahls Häxorna. Nina Björkman Larsson fnissar till, samtidigt som hon trär tråden i symaskinen. I hennes sagoask sitter Tummelisa på sitt blad. På askens lock är en blomma broderad.
– Jag har kommit på en bra idé, säger Nina och trampar försiktigt på pedalen till symaskinen. På vintern tänker man på sommaren och på sommaren på vintern. Vad man behöver är en kamera, en kamera som fotograferar dofter. Då är det lättare att komma ihåg hur det luktade när det var kallt och hur det luktade när det var varmt, säger hon.
Några bänkar bort sitter Simona Lundholm med blicken stadigt fokuserad på sina stygn. Sakligt säger hon att fantasi kan vara farlig.
– Drömmer man mardrömmar vill man inte ha fantasi.
Folke Wickblom håller med henne. När han drömt om zombies måste han alltid titta under sängen för att försäkra sig om att det inte ligger ett levande lik där. Hittills har det inte gjort det och det är han glad över.
I träslöjdsalen har sågmaskinen tystnat och nu hörs gnolandet bättre. Det kommer från Casper Olsson. Han är sprallig, lite som Willi Wonka, den egensinniga huvudpersonen i Roald Dahls Kalle och Chokladfabriken. Kanske är det därför inte någon slump att det också är den sagan som hans ask är inspirerad av.
– Jag älskar godis! Det är därför som jag valt »Kalle och chokladfabriken«, säger han glatt.
Casper berättar att det hemma hos hans kusin finns en garderob som tar en till ett rosa godisland där träden är gjorda av klubbor och vattenfallen av choklad. Casper har känt till ingången till godislandet sedan han var nio år, men hans kusin vet inte om den ännu.
– Jag ska till min kusin på fredag och då ska jag nog berätta om garderoben och godislandet, säger Casper.
Fantasilektionen i slöjdsalarna är slut för i dag. Det där med fantasi är Simona Lundholm lite kluven till. Å ena sidan tycker hon att fantasier är bra eftersom det är som en dröm där man själv får välja. Men har man å andra sidan sett en skräckfilm kan fantasierna bli läskiga, menar hon.
– Då får man dåliga fantasier och det är inget bra.
Har du några bra fantasier då?
– Ja, det har jag. Om hur det är i Kina och om hur min riktiga mamma ser ut. Hon bor där.