Fritidshemmen hjälper elever nå högre höjder

Anledningen till utbildning av didaktikmentorer var skolornas låga måluppfyllelse i Nyköping. Projektet Bästa grundskolan drogs igång för att höja resultaten i skolan och en lärare på varje skola fick möjlighet att utbilda sig till didaktikmentor.

Att fritidshemmen kunde bidra till att eleverna nådde målen visste Annika Viklund redan, och när det var dags för utbildningen att köra en andra omgång fick till slut även hon och tre kollegor delta.

Förra året, i nummer 1/11, berättade hon om arbetet som didaktikmentor. Hur de genom samtal med fritidspedagoger och rektorer utvärderade fritidshemmen för att se vad som behövde göras för att höja kvaliteten så att eleverna når målen i skolan. Rektorerna utsåg en pilot, fritidspedagog, från varje fritidshem som fick gå på nätverksträffar tillsammans med didaktikmentorerna. Där fick de träffa föreläsare, diskutera med varandra och ta del av mentorernas utbildningar.

En tid har nu gått sedan vi träffade Annika Viklund och i dag är vi tillbaka i Nyköping.

– Nu väntar vi bara på en pilot, säger en kvinna och blickar bort mot dörren.

– Och piloten går ned för landning …, fnissar Annika Viklund.

Det är dags för nätverksträff i Östra skolan. Ett 15-tal piloter sitter samlade och småpratar med varandra.

Kerstin Andersson, utredningssekreterare och sakkunnig i grundskolefrågor, sätter på projektorn och texten ”Vad behövs för framgång?” blinkar till i ett kallt blått ljus på den vita duken. Hon är en av dem som verkligen har stöttat Annika Viklund och de andra didaktikmentorerna genom arbetet. I dag är hon här som en del i utvärderingen av projektet Bästa grundskolan och för att prata om utvecklingssamtal på fritidshemmen.

– Bästa grundskolan skulle pågå i fem år och höja resultaten i skolan. De åren har nu gått och i juni mäter man elevernas resultat för sista gången.

Att arbetet har gett resultat syns tydligt. Sedan projektet drogs igång har meritvärdet i Nyköpings grundskolor ökat, andel elever som når målen i alla ämnen har ökat, liksom antalet elever som har behörighet att söka till gymnasieskolan.

Annika Viklund och de andra mentorerna har fått gå olika fortbildningar i till exempel matematik och språk. Kunskaper som de sedan har inspirerat och överfört till piloterna på nätverksträffarna.

– Vi har gjort olika övningar för att piloterna ska kunna veta hur de kan föra vidare det de lär sig här till sina kollegor, säger Annika Viklund.

Nätverksträffarna började de med innan projektet startade men i dag är träffarna mer strukturerade. De har bland annat föreläsningar, handledning och olika samtalsmetoder.

– Vi försöker att koppla allt till läroplanen och de olika kursplanerna. Alla utbildningar vi har gått har vi fått översätta till fritids, säger Annika Viklund. Det har varit svårt ibland men vi måste lita på att vi kan det här, att vi har något att bidra med.

Kerstin Andersson klickar sig fram i sin powerpoint-presentation och kommer in på skriftliga omdömen och utvecklingssamtal. Hon uppmanar piloterna att diskutera med varandra. Vilken roll har fritidshemmen i utvecklingssamtalen? Hon blir tyst och tar ett steg tillbaka. Det luktar fortfarande kaffe efter fikapausen. Några börjar prata lågt med varandra men ett mjukt sorl förvandlas snabbt till diskussion och händer som gestikulerar.

– Vi är inte med på skolans utvecklingssamtal, det har blivit mer åtskiljt. Jag känner att jag inte har en susning om vad barnen gör i skolan, säger en kvinna i mellersta raden.

– Håller ni andra med? undrar Kerstin Andersson.

– Mmm ..., svarar de andra gemensamt.

– Jag träffar aldrig mitt arbetslag, fortsätter en annan pilot. Det finns inte tid.

Piloterna lyssnar uppriktigt och intensivt på varandra. De delar med sig av tankar och erfarenheter. Flera av dem uttrycker en frustration över att de inte får någon tid till att använda sig av det de lär sig här på sitt arbete.

– Jag tar med mig era frågor till skolcheferna, men det är samtidigt ni som måste vara drivande gentemot era rektorer, säger Kerstin Andersson.

Annika Viklund förklarar att varje pilot fått välja ett område som hon har upplevt fungerat mindre bra i deras verksamhet. Sedan har didaktikmentorerna varit samtalsledare när handledarna har träffats för att hjälpa dem att se hur de kan gå vidare.

– Vi ville peppa dem för att visa att de själva har kapaciteten att lösa problemen. Hela projektet har gått ut på att stötta och peppa piloter, pedagoger och rektorer.

– Det är kul att se att fritidspedagogerna börjar fokusera på målen och har blivit stärkta. I dag känns vi faktiskt som en helhet med skolan och på möten med rektorer pratas det för första gången även om fritids.

Men när nu projektet Bästa grundskolan tar slut är det osäkert hur arbetet kommer att kunna fortsätta i framtiden.

– Jag hoppas och tror att rektorerna har sett hur viktigt det här är. Vi har skapat ett behov i dag, och jag har svårt att tänka mig hur det skulle gå utan oss, säger Annika Viklund.

– Men det som ändå driver mig att fortsätta kämpa är att det faktiskt går att se att elevernas lärande på fritids ger resultat.

Lyckligt slut!

Efter besöket har Annika Viklund hört av sig till redaktionen med de goda nyheterna att de får fortsätta sitt uppdrag med fritidshemsmentorer i Nyköpings kommun. Framöver blir de beviljade ett läsår i taget.