När jag läser vårt tema om föräldrar känner jag en viss sympati för det jag annars kan bli trött på, att vi anser oss ha rätt att tycka så mycket om skolan, skriver Annica Grimlund.
Jag blev varm inombords när jag läste elevernas svar på frågan om hur föräldrar ska bete sig i skolan. Det påminner mig om vad jag tyckte om mina föräldrar och hur jag sedan själv uppförde mig som förälder. Min 
mamma gick en gång till fel skola och en annan gång fick hon stränga förhållningsorder om att inte gå dit utan bh. Själv har jag, som förälder, aldrig lyckats hålla tyst på ett enda föräldramöte. Trots att jag hade lovat barnen hemma. Det är svårt att vara lagom som förälder.
När jag läser vårt tema om föräldrar känner jag en viss sympati för det jag annars kan bli trött på, att vi anser oss ha rätt att tycka så mycket om skolan. Kanske ska man, trots allt, inte underskatta att vi alla har befunnit oss i denna komplexa miljö.
Våra egna erfarenheter och utbildningar påverkar oundvikligen vår inställning till skolan. Därför finns det också alla sorters föräldrar.
Tidningen Chef & Ledarskap säger det så bra i sitt senaste nummer: »En del föräldrar ställer krav, andra syns inte till — men alla har rätt till inflytande« (nr 4/12).
Skolans spelregler följs dock inte av alla. I det här numret berättar en lärare om hot från en förälder och den rädsla som hoten väcker. Sådana arbetsvillkor är naturligtvis oacceptabla. Föräldrar som hotar är det inte bara eleverna som skäms för.
Annica Grimlund Chefredaktör Lärarnas tidning