Image may be NSFW.
Clik here to view.
Den digitala whiteboarden revolutionerar arbetet som lärare för man har allt samlat på ett ställe. Jag
vet inte om den har förbättrat undervisningen men den har förenklat den.
I svenska jobbar jag mycket med filmkamera och fotografier, det utvidgade textbegreppet, och med whiteboarden slipper eleverna trängas runt en liten datorskärm. Jag kan stå framme vid tavlan och undervisa och alla kan se samtidigt. Varför ska vi välja bort den här bilden? Varför ska vi lägga till den här? Och så ljudet – vad har det för roll?
Men eleverna kan också använda tavlan som en arbetsyta. Jag har till exempel några elever i svenska som andraspråk som har svårt med att definiera hur ord hänger ihop. Då kan jag lägga upp en massa ordbilder huller om buller och några får i uppgift att dra dem till rätt rubrik – till exempel tröja, byxor och klänning under rubriken kläder. Alla i klassen ser vad de gör på tavlan och medan jag går runt och hjälper andra hör jag också diskussionen och hur andra barn hjälper eleverna att förstå de här begreppen. Det blir en kollektiv process som är språkligt levande.
Om jag vid högläsning märker att några barn inte har alla begrepp kan jag skriva en lista på whiteboarden där vi hjälps åt att förklara eller hitta synonymer, spara den i datorn och sen lägga ut den på hemsidan för läxläsning. Då kan också modersmålslärarna direkt se vad vi har arbetat med och möjligheten till samarbete ökar.
Jag har ett favoritprogram som heter Photo Story som kan göra filmer, rörliga bilder på video. Barnen kan måla bilder som jag fotograferar in och så kan de tala in meningar till varje bild. Det har jag använt bland annat i ett läsprojekt med elever i svenska som andraspråk. Bilderna hjälper dem att hålla kvar boken i minnet. När vi har talat om boken har vi skrivit meningar på tavlan och strukturerat dem ungefär som en bokrecension. Eleverna har läst in varsin mening och det fiffiga är att de sen får lyssna på om det låter okej. Någon kan vara osäker och vill fråga gruppen. Då blir han uppkopplad med meningen på smartboarden och ljudet i högtalarna och alla får titta, lyssna och säga om något ord borde uttalas lite annorlunda. Så diskuterar vi hur, och meningen blir omläst tills resultatet är bra. När alla är nöjda har vi lagt på lite musik och visat resultatet i klassen.
Genom att arbeta så här blir det både individuellt och kollektivt. Samtidigt får man in en formativ bedömning som gör att eleven under arbetets gång kan förbättra och lära sig.
Det händer att jag också använder whiteboarden vid performansanalyser. Det kan vara skriven text eller inspelad, som jag transskriberar. När jag efteråt pratar om elevens andraspråksutveckling med lärarna och specialpedagogen kan vi titta på analysen tillsammans.
Berättat för Viveca Brozin Bohman