Peter Nyström är föreståndare för Nationellt centrum för matematikutveckling sedan 1 maj. Matteundervisningen behöver bli mindre konservativ, tycker han.
Grattis till nya jobbet! Varför tror du att de valde dig?
– Jag har jobbat en hel del med NCM i olika projekt, så jag är lite känd där. Sedan har jag arbetat som prefekt på institutionen i Umeå, så jag har erfarenhet som arbetsledare. Det kan vara några orsaker.
Vad har du för bakgrund?
– Kortfattat så var jag tidigare gymnasielärare i matematik och kemi. Sedan 1995 har jag jobbat vid Umeå universitet och disputerade 2004. Mest har jag arbetat med de nationella proven i matematik för gymnasiet, men har också forskat om bedömning och om Timss-testerna.
Vad var det som lockade med NCM?
– Det är en väldigt spännande miljö och medarbetare med stor kompetens. Det är en rolig uppgift att jobba med att utveckla matematikundervisningen.
Vad blir den största utmaningen?
– Det är svårt att säga ännu, men det är väldigt utmanande att jobba med matematikutveckling i dessa tider. Vi arbetar intensivt tillsammans med Skolverket och är mycket involverade i den utprövningsomgång som startar nu i höst. Det är ont om tid och det är svårt att få synbara resultat av stora satsningar som görs under kort tid. Men vi ska göra vårt bästa!
Blir det någon förändring av inriktningen på NCM:s arbete nu?
– Det tror jag inte – det har jag svårt att se i dagsläget. Din föregångare Bengt Johansson är kvar som ”senior professor”.
Vad blir hans roll?
– Det vet vi inte heller ännu. Han kommer nog bland annat att engagera sig i lite mer övergripande frågor vid Göteborgs universitet, till exempel lärarutbildningen.
Du har framför allt arbetat med matte på gymnasiet, men NCM har främst vänt sig till grundskollärare. Hur ser du på det?
– Jag brinner ju fortfarande mycket för gymnasieskolan, så klart. Men i min forskning har jag jobbat en hel del med grundskolan också. Och det som händer i grundskolans matematikundervisning är naturligtvis avgörande på många sätt.
– Samtidigt ser vi allvarliga tecken i gymnasieskolan också, så problemen finns på alla nivåer. Vad är det för typ av matematik som ungdomar behöver ha med sig ut i yrkeslivet och samhället? Det finns anledning att fundera på alla plan. Ämnesplanerna lämnar stort tolkningsutrymme, så där finns mycket att göra.
Du har arbetat en del med NCM:s matematikutvecklarsatsning. Nu försvinner den. Kommentar?
– Formellt så försvinner satsningen, det stämmer. Men vi har en ambition att bibehålla nätverket och har bokat in en träff i höst. Det är en kraft vi inte vill tappa.
Resultaten i matematik har varit i fokus länge nu. Känns det som att en positiv vändning är på gång?
– Det är en knepig fråga. Ur en synvinkel så finns det ju vissa möjligheter nu och om Matematiklyftet blir bra så borde det kunna bidra. Men det är många andra faktorer som också spelar in, som vi inte kan påverka lika enkelt. Det gäller strukturella saker i samhället, synen på lärarnas uppdrag och synen på utbildning, till exempel.
Och när det gäller saker du kan påverka, vad är viktigast då?
– Vi behöver få till ett samtal om vad elever förväntas lära sig i matematik och varför vi gör som vi gör. Den diskussionen har fortfarande inte riktigt kommit igång, mycket i undervisningen styrs fortfarande av tradition.