Det är inte alltid som samarbetet mellan skola, familj, socialtjänst och Barn- och ungdomspsykiatri (BUP) gynnar barnet eller familjen. Det visar Camilla Blomqvist i sin avhandling vid Göteborgs universitet.
– Det finns en förväntan på att samarbete om barn ska leda till en förbättrad situation för barnet, vilket inte alltid är fallet, säger Camilla Blomqvist, som i sin avhandling har följt åtta familjer och hur samarbetet mellan dem BUP, socialtjänst och skola har fungerat.
Hon har också tittat på vad som avgör om, och i så fall när, BUP involverar andra i ett samarbete kring ett ärende.
– Det går inte att dra några generella slutsatser om vad som får BUP att initiera ett samarbete. Men det verkar vara minst sannolikt när problematiken i första hand bedöms som psykiatrisk. BUP deltar inte heller i samarbete i ärenden med alltför mycket social problematik.
Camilla Blomqvist visar i avhandlingen att det är viktigt att vara tydlig i samarbetet. Det gäller både syftet med samarbetet och ansvarsfördelningen mellan de olika instanserna. Annars finns risken att samarbetet upplevs som rörigt och förvirrande för både barn, föräldrar och myndigheter.
– Samarbete är inte lösningen på alla svåra ärenden och de professionella som är involverade i ärendet behöver ha både förmåga och mandat att avgöra när samarbete kan innebära en förbättrad livssituation för barnet och när det kanske inte gör det.
Elisabet Rudhe