Demokrati och elevinflytande betonas allt mindre i gymnasieskolan. I stället har begrepp som anställningsbarhet och entreprenörskap fått allt större betydelse, enligt en ny doktorsavhandling.
— Eleven ska gå den snabbaste vägen utan omvägar och utan att hoppa av. Eleven ska välja en utbildning i första hand för att den ger jobb och inte för att den verkar intressant, säger statsvetaren Sara Carlbaum vid Umeå universitet.
Hon disputerade i juni på avhandlingen »Blir du anställningsbar lille/a vän«. Där har hon studerat hur synen på gymnasieskolan har förändrats de senaste 40 åren i offentliga dokument.
Sara Carlbaum urskiljer tre olika perioder: 1971—89, 1990—2005 och 2006—nutid. Den första perioden hade en stark betoning på demokrati och jämlikhet.
Under den andra perioden slog begreppet det livslånga lärandet igenom. Inflytandefrågorna fanns fortfarande högt på agendan, men med en ny betoning på individens valfrihet.
Nu har begrepp som demokrati, elevinflytande och det livslånga lärandet fått ge vika för anställningsbarhet och entreprenörskap. Eleven måste ta sitt ansvar för att utbilda sig till ett yrke — helst ett bristyrke – som kan vara till nytta för samhället.
— Det är ditt eget fel om du har valt fel utbildning och därför inte kan få arbete, säger Sara Carlbaum.
Hon har analyserat utvecklingen utifrån kön, klass och etnicitet och ser risken för ökad segregering med en skola som så tydligt är anpassad efter arbetsmarknadens behov.
I den senaste gymnasiereformens texter ser hon nostalgiska återblickar till tiden före 1971 då utbildningen var uppdelad i gymnasium, fackskola och yrkesskola. Texterna uttrycker också en kritik mot att elevernas valfrihet har gått för långt.
Men trots alla förändringar är det mycket som är sig överraskande likt genom åren.
— Yrkesutbildningen och att det utbildas för få tekniker är konstanta problem, säger Sara Carlbaum.
Ingvar Lagerlöf