Universitetskansler Lars Haikola anser inte att lagen behöver skärpas när det gäller hur anställda på universitet och högskolor tar betalt när de föreläser för lärare på landets skolor. Men han medger att lagstiftningen har ett tolkningsutrymme.
Enligt Högskolelagen får en högskolelärare ha uppdrag vid sidan av sin anställning men i vilken omfattning finns inte reglerat. Lars Haikola menar att upp till 20 procent utöver anställningen är praxis.
Hur ser du på att en lärare tjänar lika mycket eller mer på sin bisyssla som på sin anställning?
– Det här är en fråga för det lärosäte där läraren är anställd men jag har svårt att förstå hur man kan komma upp i inkomster som är högre än ordinarie lön om man följer praxis, säger Lars Haikola.
Vad kan man göra för att komma till rätta med det?
– Mitt intryck är att frågan om bisysslor skärpts betydligt de senaste fem-sex åren. Numer har alla lärare en skyldighet att anmäla bisysslor till sin prefekt som i sin tur anmäler uppåt. Jag anser inte att det behövs någon ytterligare skärpning, det är upp till varje lärosäte att se till att lagstiftningen följs. Och jag har inte sett någon som slarvar.
Lars Haikola påpekar att lärare till och med uppmuntras att informera om sin verksamhet och forskning för andra i samhället. Men han medger också att det i många fall kan vara svårt att dra tydliga gränser.
– Det är vad vi kallar bisyssloproblematiken. Bisysslan får inte konkurrera med eller ta för mycket kraft från lärarens ordinarie arbete på högskolan och huruvida den gör det eller inte kan säkert bli föremål för tolkningar.
En rapport från Högskoleverket 2001, som handlar just om högskollärares bisysslor, visade på brister och stor variation mellan lärosätena hur de kontrollerar och informerar sina lärare om bisysslor.
Vid en uppföljande granskning 2009 konstaterades att lärosätena tagit kritiken på allvar och i de flesta fall infört rutiner för att påminna lärarna om regelverket kring bisysslor. Men fortfarande var det några lärosäten som inte levde upp till reglerna och saknade en fungerande organisation.
Ulrika Sundström