Tomas Tobé, ny moderat skolpolitisk talesperson, vill stärka stödet till skolor med låga resultat. Konkreta insatser direkt till lärarlagen är receptet.
Tomas Tobé gick med i Moderata ungdomsförbundet redan i 14-årsåldern. Då var det valfrihetsfrågorna i skolan som engagerade honom.
— I dag skulle jag nog inte ställa upp på alla mina krav från den tiden, erkänner han med den mognande politikerns insikt.
Nu är han ny skolpolitisk talesperson för Moderaterna, ny ordförande i riksdagens utbildningsutskott och ordförande för Moderaternas skolpolitiska arbetsgrupp som om ett halvår ska leverera ett nytt skolpolitiskt program.
Lärarnas tidning möter honom i den skuggiga entrén till ett ganska tomt riksdagshus. Utanför strömmar turisterna i solskenet.
Det är Tomas Tobé som ska dra fram den moderata skolpolitiken ur den skuggtillvaro som den befunnit sig i vid sidan av utbildningsminister Jan Björklund.
Har Moderaterna varit dåliga på att profilera sig i skolfrågor?
— Det är naturligt att Jan Björklund och Folkpartiet får mycket utrymme eftersom de genomför alliansens skolpolitik. Men det är orimligt att Socialdemokraterna har högre förtroendesiffror än Moderaterna när det gäller skolpolitiken. Vi kan bidra mer.
Vad beror de låga förtroendesiffrorna på?
— Många är osäkra på vad i alliansens politik som kommer från Moderaterna. Nu när många reformer är genomförda behövs ny energi i skolpolitiken. Det har blivit lite för mycket för eller emot Jan Björklund.
Valfrihet, segregation och sjunkande skolresultat hänger ihop, anser forskare. Elever från privilegierade hem söker sig till högpresterande skolor utanför det egna bostadsområdet, medan elever från underprivilegierade hem stannar kvar.
Är det dags att begränsa valfriheten?
— Jag är oroad över den bristande likvärdigheten i skolan. Men jag är inte beredd att begränsa valfriheten. Det vi politiker i stället måste göra är att höja lägstanivån. Därför föreslår jag att vi ska rikta direkt statligt stöd till de mest utsatta skolorna.
Hur ska det gå till?
— Det ska inte vara pengar som försvinner ner i ett svart hål utan det ska bland annat bestå av konkreta kompetensutvecklingsinsatser direkt till lärarlagen. Det finns redan ett sådant projekt med tio skolor i landet och det finns mycket inspiration att hämta från Ontario i Kanada, där man lyckats att förbättra resultaten med sådana här åtgärder på två år.
— Kanske behövs det också någon ny statlig funktion som tar det här ansvaret.
Ska staten verkligen blanda sig i på ett så konkret sätt?
— Vore jag kommunalråd skulle jag lägga mycket mera klös på att styra resurser till de mest utsatta skolorna. Jag skulle ständigt ringa till rektorerna i dessa skolor och hålla kollen. Jag förstår inte att kommunala skolpolitiker inte tar sig mer makt i dessa frågor.
Kan du också tänka dig att återförstatliga skolan som Folkpartiet vill?
— Nej, Moderaterna ser inte huvudmannaskapet som huvudfrågan. Men jag vill ändå ta ett steg mot mer statligt ansvarstagande genom det riktade statsbidraget till karriärtjänster. Det har inte Moderaterna varit tydliga med tidigare. Staten måste ta ett ansvar när kommunerna misslyckas.
Vad ser du som den viktigaste orsaken till att inte flera unga väljer att bli lärare?
— Lönen.
Vad bör en lärare tjäna?
— Som arbetsmarknadspolitiker lärde jag mig att inte ha synpunkter på löneförhandlingarna. Men så mycket kan jag säga att det inte är orimligt att de bästa lärarna ska ha 10 000 kronor mer än i dag.
Du har rivstartat med flera reformförslag. Mognadstest av sexåringar och obligatorisk förskoleklass som ett steg på vägen mot tioårig grundskola. Varför just dessa förslag?
— Jag upplever det som att vi har en vänta-och-se-mentalitet i skolan när det gäller stödåtgärder. Mycket talar för att obligatorisk förskoleklass och ett test eller obligatorisk överföring av information mellan förskoleklassen och grundskolan skulle förbättra detta.
Tobé fick en hel del kritik från Folkpartiet och från oppositionen när han lanserade mognadstestet för sexåringar. Man menade att lärarna redan har kunskap om vilka elever som har behov av stöd och att problemet i själva verket är bristande resurser.
Var det en rimlig kritik?
— Det är en kritik som kommer från personer i välmående kommuner som inte har de här problemen. Jag rekommenderar en resa till skolor där inte ens hälften av eleverna är behöriga till gymnasieskolan. Ofta brister det just i tidiga insatser.
Är du besviken på dagens förskoleklass?
— Jag upplever inte att det finns kvalitetsbrister i dag. Men en obligatorisk förskoleklass kommer att kunna öppna för mer satsning på kunskapsuppdraget. Det betyder inte att leken kommer att försvinna ur förskoleklassen.
Lärarnas Riksförbund tycker att endast lärare ska undervisa i den obligatoriska förskoleklassen. Vad tycker du?
— Jag vet att det finns många åsikter i den frågan, inte minst inom mitt eget parti. Jag kan se fördelarna med att förskollärare finns med i förskoleklassen. Men innan vi landar i en slutgiltig åsikt ska vi lyssna på alla argument.
Vilken roll får fritidspedagogerna i en tioårig grundskola?
— Det kan jag inte säga något om än eftersom vi inte är färdiga med den biten. Men jag vet att fritidspedagogerna känner sig misshandlade av den politik som förts.
Du föreslår i en debattartikel att lärare bara ska använda evidensbaserade pedagogiska metoder, det vill säga metoder där forskning visar att de ger resultat. Finns det en sådan evidensbaserad pedagogik i dag?
— Vi vet ganska lite om vilka undervisningsmetoder som är effektiva. Det förvånade mig som ny i skolpolitiken att man inte satsat mer på att ta reda på detta. Det verkar ha varit trender och ideologier som styrt valet av undervisningsmetoder. Jag säger tveklöst ja till mer forskning om detta. Det är ett område som måste stärkas.
— Men jag kan inte sitta här nu och lova mer pengar. Vi har till årsskiftet på oss att komma med förslag och räkna på dem.