Med Storyline lär sig eleverna mer engelska, eftersom de tycker att arbetssättet är roligt. Det visar Sharon Ahlquists forskning. - Eleverna blir mer motiverade att lära sig engelska när de samarbetar i grupp och använder olika sinnen, säger hon.
I början av 90-talet kom Sharon Ahlquist i kontakt med Storyline för första gången. Hon blev snabbt övertygad om att metoden kunde göra undervisningen mer levande, och hon använder själv Storyline när hon utbildar lärarkandidater i engelska vid Högskolan Kristianstad.
– Den vanligaste kommentaren jag får höra när någon beskriver Storyline, är att ”det är så kul”, säger hon.
Nu har Sharon Ahlquist doktorerat på kopplingen mellan att ha roligt och framgångsrik inlärning i engelskundervisning. Avhandlingen heter The impact of the Storyline approach on the young language learner classroom: a case study in Sweden. I sin forskning har hon tagit reda på vilka aspekter i metoden Storyline som upplevs som roliga och hur språkfärdigheter i engelska kan utvecklas genom arbetssättet.
Storyline utvecklades i Skottland på 60-talet, när en ny läroplan ställde krav på ämnesövergripande arbete i skolan. Arbetssättet innebär att en fiktiv värld skapas i klassrummet och eleverna går in i olika karaktärer. Undervisningen sker i form av en berättelse som elever och lärare skapar tillsammans.
I sin avhandling har Sharon studerat en klass 5–6 i Eslövs kommun som deltagit i en Storyline om hållbar utveckling. Projektet pågick åtta timmar i veckan under fem veckor.
Klassens 32 elever delades upp i åtta ”familjer” som flyttat till en nybyggd gata i en påhittad stad i England. Eleverna ställdes inför olika utmaningar, till exempel att arrangera en gatufest, problem med dumpat avfall och konflikter med grannar. Ämnena engelska, bild, samhällskunskap och naturkunskap integrerades och engelska var det enda språk som användes.
– Eleverna levde med de engelska ord för hållbarhet som de stötte på. De läste, pratade, samarbetade, lyssnade och målade.
Orden får en helt annan innebörd när de upplevs med olika sinnen, än om de enbart finns i en text.
I studien fokuserade Sharon på 11–13-åringar, eftersom hon ansåg att de åldrarna är extra intressanta ur forskningssynpunkt.
– De har tillägnat sig den kognitiva förmågan att förstå språkliga förklaringar. Samtidigt kan eleverna fortfarande bada i språket; de använder språket utan att behöva tänka på hur grammatiken används.
Under arbetet med Storyline var Sharon med i klassrummet och observerade. Hon läste dagböcker med elevernas reflektioner och gjorde intervjuer med lärare och elever. Via frågeformulär frågade hon eleverna vilka aspekter av Storyline som de gillade och om de upplevde sig ha blivit bättre på engelska. Resultatet visar att eleverna blev mer motiverade och lärde sig mer på kortare tid när de arbetade med metoden.
– De upplevde lektionerna som roligare med Storyline. Det är egentligen sunt förnuft, om en uppgift känns meningsfull och glädjen finns med är det lättare att lära sig. Som en elev uttryckte det: ”You learn more in Storyline because we talk more, write more and such. It is more fun and so you learn, the more fun it is the more you learn”.
Resultatet visade att eleverna skrev längre texter än tidigare och att de försökte använda nya ord. De blev även bättre på att lyssna och förstå språket. Exempelvis insåg eleverna själva att de förstod mycket bättre eftersom de fått lyssna mycket på engelska och lärarna kunde konstatera att eleverna började förstå utan att behöva få en förklaring även på svenska.
Eleverna uppgav också att de tyckte om att arbeta med bild i språkundervisningen och att de gillade att jobba i grupp.
– Jag blev förvånad över att grupparbete var så positivt. Jag kunde se konflikter i klassrummet, men trots allt verkade eleverna få ut mer än vad de förlorade i grupparbetet. Grupperna skapade engagemang och samhörighet. Även de blygaste eleverna vågade mer.
Hittills används Storyline sällan i engelskaundervisning. Nu hoppas Sharon Ahlquist att forskningsresultatet ska göra att fler lärare upptäcker metodens många fördelar även inom språkundervisning. Men hon tycker inte att Storyline ska användas mer än några veckor per läsår.
– Det ska vara extra spännande. Det blir det inte om det pågår jämt.
Sharon Ahlquist tror att intresset för Storyline kommer att öka, eftersom arbetssättet stämmer väl överens med målen i Lgr 11 och tankarna kring entreprenörskap i skolan. Men även lärare som inte vill jobba med Storyline, kan dra nytta av forskningsrönen.
– Grupparbete och att integrera bild gör språkundervisningen roligare och eleverna blir mer motiverade att lära sig. Studien visar också att det är viktigt att eleverna får möjlighet att använda olika sinnen vid inlärning, säger hon.
– Att varva teori med uppgifter som kan knytas till verkligheten gör engelskan mer meningsfull.
Sharon Ahlquist är universitetsadjunkt och lärarutbildare i engelska vid Högskolan Kristianstad. Under hösten 2011 disputerade hon vid University of Leicester med avhandlingen ”The impact of the Storyline approach on the young language learner classroom: a case study in Sweden”. Den finns att läsa här.