Strålkastarna lyser upp scenen. Jurybordet står uppdukat. Guldbiljetterna ligger prydligt på katedern. Utanför dörren hörs hur deltagarna, en sista gång, värmer upp och repeterar. Det är nu det gäller, tio minuter i rampljuset.
Idén fick jag hemma på kammaren. Skriftliga prov hade vi redan haft gott om, muntliga i grupper likaså. Jag kände att jag ville göra något nytt, något lite crazy. Jag har länge instruerat mina elever att vara crazy och tänka stort när de gör sina analyser, att släppa loss och våga prova nya vägar, ”think outside the box”.
En ”Idol-audition” kände jag direkt skulle kunna hjälpa dem med detta – och därmed hade även jag tänkt i nya banor.
Det blev ”Idol 2011 – historisk analys”. I par slussades mina sjuor in till juryn (det vill säga mig) för att under tio nervpirrande minuter presentera en historisk analys baserad på hela höstens historiska kunskaper – från det att människan levde som samlare, jägare och fiskare fram till världshandeln på 1500-talet. Då hade vi, under hela terminen, tränat oss på hur man gör när man analyserar: att se historien som en röd tråd, att kunna jämföra och se konsekvenser. Med dessa verktyg och sin faktakunskap fick eleverna förbereda sin historiska analys.
Instruktionerna var tydliga: ”Under era tio minuter ska ni visa vad ni går för. Visa att ni kan göra en analys, visa att ni har faktakunskaper.”
Precis som sångaridolerna förbereder sig väl inför sin audition, förberedde eleverna sig väl genom att fundera på vad de skulle lyfta fram som gav dem en rättvis bedömning. De var tvungna att sovra och urvalsprocessen blev i sig en kunskapsprocess. Eleverna resonerade, skissade, raderade, utvecklade. Många par utnyttjade möjligheten att jobba över pargränserna i förberedelseprocessen – att ta del av varandras idéer och därmed utvecklas ytterligare.
När så stunden var inne och det var dags att gå upp på scen fanns där en positiv stress bland eleverna. Nervositet blandat med förtjusning – detta hade de inte gjort förut. Att stå på en Idolscen och göra en historisk analys, framför en jury som delade ut guldbiljetter, det var en ny upplevelse.
Det som gladde mig mest var att se hur alla elever hade tagit ytterligare ett steg eller två mot en högre analysnivå. Det som under första höstmånaden kändes som grekiska för många, var nu något som alla stod och framförde.
Jag vill tro att formen på examinationen hade betydelse för deras lyckade insatser. Om kunskapsredovisningen är stimulerande går det lättare att visa vad man kan. Att formen på examinationen blev lite crazy och nytänkande kan också ha sporrat dem i utvecklandet av analyserna – de vågade släppa loss och prova nya vägar.
En sak är säker. De tio minuterna på scen gav eleverna självförtroende – bekräftelse på att de utvecklat förmågan att göra en historisk analys. Det riktigt glänste ur deras ögon när de mottog guldbiljetterna och rusade ut genom dörren med ett rungande ”Guuuldbiljett!”.