Det kinesiska ordspråket ”Låt hundra blommor blomma” har jag tänkt på vartefter denna tidning har fyllts med innehåll. I planeringen hade vi från början, lite raskt, valt arbetsnamnet på detta nummer till tvåspråkighet. Tanken var att hitta fritidshem där inte bara svenska språket var det rådande. Men två visade sig inte räcka. Det behövs fler språk för att kunna tänka och uttrycka sig så att andra förstår vad jag förstår.
Ett språk är inte bara ett alfabet, även om det är en väsentlig kunskap och väg för att kunna göra sig förstådd. Utöver det verbala språket är mimiken, skapandet, kropps- och teckenspråket viktigt. Att kunna lyssna, förstå koder och självklart den tekniska kommunikationen är också viktiga kompetenser i samspelet med andra. Flerspråkighet passar alltså bättre som den röda tråden i detta nummer. Det behövs faktiskt mer eller mindre ett helt ”språkbad” för trygghetens skull, som några kloka säger här i tidningen. I det badet ingår även slang.
Möt fritidspedagoger som berättar om språk ur olika aspekter som tillgång och inkludering i vardagen. Om kreativa spel som tränar ordförståelse och samarbete. Från Lund och teckenskolan till Spanska skolan i Stockholm och särskolefritids i Uppsala med mera.
I styrdokumenten beskrivs också vikten av språk, i och för sig ganska allmänt. I läroplanen står det: ”Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.”
Att känna sig trygg i ett språk stärker självkänslan. Men inte bara det, med ett rikt språk får man också makt, som forskaren Anna Klerfelt skriver i Lära, leva, utvecklas. ”Att ge barnen språk och makt över verktyg kan stödja deras utveckling av ett jag, en identitet och gemenskap med andra.”
Detta är sista numret före sommaren. Tack alla läsare som har läst Fritidspedagogen, och alla ni som har varit bussiga att dela med er av era erfarenheter. Utan era tips och medverkan under våren hade det inte blivit så många bra reportage! Fortsätt så!
Ps. Reggio Emilia-pedagogikens grundare Loris Malaguzzi myntade ”Ett barn har hundra språk”. Med det menade han att pedagoger måste ta barns möjligheter och förmågor på största allvar. Barn både kan och vill kommunicera med sin omvärld. Det var på 70-talet men är tankvärt även i dag,
