Nykonservativa idéer slår igenom ända in i klassrummen enligt avhandling
Den ideala eleven och den ideala läraren beskrivs i dag ofta med hjälp av fasta egenskaper som begåvning och fallenhet som ska mätas och testas. Det är ideal som slår igenom ända in i klassrummet.
Det menar Lena Sjöberg i sin avhandling »Bäst i klassen« om hur lärare och elever beskrivs i utbildningspolitiska texter av olika slag, både i Sverige och i EU.
— I Sverige är detta tydligt i till exempel lärarutbildningsutredningen och gymnasieutredningen. Den skarpa gränsen mellan yrkesprogram och högskoleförberedande program utgår till exempel ifrån att elever har olika praktiska och teoretiska anlag.
Hon jämför de nya idealen med hur det var tidigare. Sättet att se på mänskliga egenskaper som fasta och orsakade av psykologiska och biologiska förutsättningar är inte nytt.
— I själva verket påminner dagens resonemang om hur man beskrev lärare och elever i 1940-talets och 1950-talets skolpolitiska utredningar. Också då handlade det om personliga egenskaper som skulle mätas. Det är nästan som om man lagt karbonpapper mellan dessa texter och dagens utredningar.
Skillnaden är att då betonades också demokrati och solidaritet som mål för utbildningspolitiken. I dag hänvisas i stället till den globala konkurrensen.
— Men från 1970-talet och fram till nu beskrev man i stället den ideala eleven och läraren som en utvecklingsbar person för vilken skola och lärarutbildning hade stor betydelse. Fokus låg på att alla kan lära, inte på att olika personer har olika förutsättningar att lära.
Lena Sjöberg kallar de nya idealen för nykonservativa. Hon menar att det som händer nu är att dessa ideal samverkar med det dominerande nyliberala marknadstänkandet på ett för många grupper exkluderande sätt.
— Sådana här ideal får stor genomslagskraft genom att de definierar det normala och åtråvärda och därmed också det onormala och mindre åtråvärda.
Idealen slår också igenom ända in i klassrummet med hjälp av alla de tekniker för kontroll som nu är i bruk. De kan vara tydliga som skolinspektion eller subtila som individuella utvecklingsplaner.
Hon skriver också om hur lärarprofessionaliteten påverkas av utvecklingen med allt tydligare detaljstyrning.
Lärares professionalitet skulle fixa kvaliteten i skolan när den decentraliserades och kommunaliserades i början på 1990-talet. Lärarorganisationerna hängde på och såg en möjlighet att höja statusen och därmed lönerna för lärarna.
— Men frågan är nu om man alls kan kalla läraryrket en profession? Om man använder strikta sociologiska definitioner av vad en profession är, blir svaret nej.