Det viktigaste är att skapa trygghet och att möta barnen på deras villkor. Det säger barnläkaren Lars H Gustafsson som har lång erfarenhet av att jobba med barn och ungdomar i krissituationer.
Han menar att skolans främsta uppgift är att vara en plats där eleverna kan känna sig trygga.
– Lärarna behöver egentligen inte göra så mycket mer än att vara en fysisk garant och förmedla känslan av att alla är trygga här hos oss. För erfarna lärare sitter detta i ryggmärgen.
Sammanhållning är viktigt liksom att inte skicka hem barnen direkt eftersom många då riskerar att bli ensamma med sin oro och sorg.
Tiden efter en svår händelse är en svår balansgång mellan att återgå till normal undervisning och att prata om vad som hänt.
– Samtalen får inte bli ett krav eller ta över för mycket. Normaliteten är viktig för att barnen ska kunna gå vidare. Min huvudregel är att låta eleverna styra.
De vet bäst hur mycket och med vem de behöver prata. Om det är i klassen, med kurator eller med annan.
Däremot är det viktigt att ge fullständig och korrekt information. Annars riskerar man att förstöra förtroendet mellan vuxen och barn och att rykten tar över.
– Man ska berätta allt man vet och vara fullkomligt ärlig. Om det är något man inte vet ska man vara öppen med det och säga att vi tillsammans ska försöka ta reda på vad som är sant.
Detsamma gäller i relation till föräldrarna. Det bästa är att snabbt kalla till ett föräldramöte och/eller skicka hem brev med information.
Vid allvarliga händelser som den på Bergsgårdsskolan måste man vara beredd på att oron och sorgen kommer och går.
– Under flera år efteråt måste det finnas en beredskap. Men om man har fingertoppskänsla och en bra relation med eleverna brukar det lösa sig automatiskt.
Lars H Gustafsson tycker också att det är viktigt att ha en uppdaterad krisplan. Även om den inte följs i detalj är det ett sätt att förbereda sig mentalt.
– Det är bra att utnyttja alla incidenter, även mindre grova, till att utvärdera och uppdatera krisplanen.