Det finns historier, i YouTube-klippet ”A Magazine is an iPad that doesn’t work” får vi under några minuter följa hur en pappa filmar sin ettåriga dotters utforskande av olika medieformat (se www.mashable.com/2011/10/13/baby-magazine-ipad/). Från början fångar kameran henne när hon obesvärat hanterar och navigerar sig fram på en iPad genom att använda touch-principen för att klicka sig vidare. När hon sedan får tag på några olika modemagasin i glansigt papper, försöker hon att använda samma teknik men misslyckas förstås. Ingenting händer och hennes frustration växer. Klippet avslutas med orden:
For my 1-year-old daughter a magazine is an iPad that doesn’t work. It will remain so for her whole life. Steve Jobs has coded a part of her OS.
Klippet är en bra illustration av den grupp unga som ibland kallas ”digitala infödingar”. Dessa har datorns och internets digitala språk som modersmål. Digitala infödingars relation till och kompetenser på området skiljer sig från gruppen ”digitala invandrare” som inte föddes in i den digitala världen utan har tillägnat sig teknologin senare i livet. För ettåringen i YouTube-klippet är iPaden det format hon känner igen och de avslutande orden – att Applegrundaren Steve Jobs har kodat en del av hennes ”operativsystem” – är på många sätt relevant.
Till skillnad från många lärare är flertalet av de elever vi möter i dagens skola digitala infödingar. De elever vi har idag har andra sätt att uppfatta såväl hur, som vad och varför man läser och skriver, än vad många digitala invandrare har. Medieforskaren Marc Prensky menar att de kompetenser som interaktionen med det digitala möjliggör, kommer att förändra vårt sätt att tänka och – faktiskt – göra oss klokare.
Vilken roll vill då skolan spela i ”kodningen” av elevers operativsystem? För att möta den medieteknologiska utvecklingen erbjuder allt fler kommuner idag sina lärare och elever digitala redskap som datorer och läsplattor. Samtidigt har en debatt blossat upp om denna satsning är bra eller inte. Men måste det verkligen vara ett antingen eller? För att kunna vara viktig för elevers kunskapsutveckling, måste skolan självklart förhålla sig konstruktivt till de mediekulturella förändringarna och integrera dagens medielandskap i undervisningen. Detta betyder dock inte att allt det man tidigare gjort ska kastas och bytas ut mot sådant som kräver ett verktyg som börjar på ”i”. Teknologin kan inte ensam ersätta kloka moraliska ställningstaganden och sunt förnuft. Men en person okunnig om eller frånkopplad från de digitala redskapen kommer i framtiden inte att kunna utveckla den kunskap och förståelse som personer som har tillgång till detta redskap har möjlighet att göra. Det skolpolitiker, kommuner, rektorsområden, skolor och lärare snarare borde kraftsamla kring handlar därför om attityder till och värderingar om internet och de möjligheter den digitala världen erbjuder. Betydelsefullt är även att bli medveten om att unga som ägnar mycket tid åt att kommunicera och interagera via datorn och internet, inte alltid förhåller sig kritiskt till medieindustrin och vad medierna gör med vår förståelse av omvärlden.
Gemensamt skapande, samarbete, kommunikation och kunskapsdelning var självklara ingredienser i Steve Jobs skapande och är idag nödvändiga kompetenser för att navigera i ett digitalt landskap. Det borde de också vara i klassrummet. Först då kan skolan spela en avgörande roll för kodningen av elevers operativsystem – alltså deras tänkande, kunskapsinhämtande och identitetsskapande.