Arla morgon i målarverkstaden, kort samling innan all aktivitet drar igång. Eleverna sitter vid bordet gnoendes i ögonen. En del med kudden kvar i håret, men så när alla är där och de flesta är till och med vakna, bra!
– Jaha god morgon, hur ser det ut idag, funderingar eller vet ni vad ni ska göra i era målarrum, frågar jag.
Jakande respons överlag, bra, initialt vet dom vad de ska göra.
– Toppen, då börjar vi, utropar jag entusiastiskt.
Eleverna sprider ut sig i verkstaden och lugn råder. Själv börjar jag inventera material på lastpallen.
Strax därefter kommer det, det som jag nu efter några månader som målarlärare vet kommer. När eleverna kvicknat till tar elevkören sin början i ena hörnet. Likt en MP3-spelare på repeat upprepar de mitt namn. ”Pia, Pia – Pia, jag vet inte vad jag ska göra, Hallå Pia kan du kolla här, Pia hittar inte min pensel, Pia var är sopskyffeln, Pia har inga nycklar kan du låsa upp mitt rum, Pia, Pia, Pia.”
Skakar på huvudet, ler och ska precis be dom ta en sak i taget när någon bakom försynt knackar mig på axeln. Samtidigt som jag vänder mig om hör jag ”Du, mamma. Mamma!” Eleven korrigerar snabbt sig själv och skrattar generat. Jag skrattar också, vad annat kan jag göra. Men ja, med tanke på hur mycket arbete jag lägger på att försöka lära eleverna rätt och fel, passa tider, ta ansvar är jag som lärare nästan förälder ibland. Borde inte behöva, men sanningen är att många lärare är så mycket mer än bara lärare. Likt föräldrar tjatar vi, peppar, förmanar, berömmer, ställer krav, lyssnar – så ja, kanske är jag lite lik en morsa i alla fall, inget negativt. Tänker jag efter är det nästan som beröm faktiskt – att bli kallad mamma, kan man vara något finare. Skillnaden när jag är mamma på riktigt, är att det är två barn som vill ha uppmärksamhet – i skolan är det 17. Betänker man det inser man svårigheten att räcka till. Tv-programmet Familjen Annorlunda, om stora familjers tillvaro, känns plötsligt som en barnlek. Lärarens roll är väldigt dubbel, borde vi då inte också ha dubbelt betalt månne, något att tänka på i dessa avtalstider...