Lotta driven lärare i stallet

– Ja, jag är väl en sån som vill vara med överallt och försöker alltid gör mitt bästa, säger hon, men erkänner att det finns dagar då hon helst skulle vilja vara i fred.

Liksom för många andra i Hästsverige är yrket ett kall.

– Hästlivet passar folk som vill löpa hela linan ut – på ridskolor till exempel blir det jobb både kvällar och helger – man börjar klockan sex, har några timmar ledigt mitt på dagen och börjar om på kvällen när lektionerna startar. Jag jobbade ”dygnet runt” i många år.

Lotta har valt att inte skaffa egna barn, något som verkar vara ett större problem för andra människor än för henne själv.

– I det liv jag lever har jag aldrig känt att jag behöver ha egna barn och min sambo tänker likadant. Dessutom fungerar jag ju som en extraförälder för vissa elever och känner mig väldigt behövd och uppskattad, säger hon.

I stallet råder en hjärtlig ordning och reda – eleverna är samlade kring en gästlärare från Ultuna som undervisar i hovhälsa. Stämningen är hög och Lotta glider nästan obemärkt in i lektionen med några frågor. Grundtrivseln som finns i ett stall med bra kultur är den främsta anledningen till att man orkar arbeta så intensivt, enligt Lotta. Hur tungt det än kan vara är det en spontan och trevlig miljö där alla samarbetar och hjälps åt, alltid med den fantastiska hästen i centrum.

Lotta började hålla ridlektioner i 16-årsåldern efter att ha deltagit i Svenska Ridsportförbundets utbildningsprogram för ungdomar. Hon är därefter utbildad och diplomerad ridinstruktör ”Level 3”, vilken är den högsta nivån, och har flera förtroendeuppdrag inom förbundet.

– I mitten på 90-talet gick jag ett år på universitetet för att få gymnasielärarkompetens och hade praktik här på Jälla. Efter utbildningen vikarierade jag här samtidigt som jag jobbade heltid på ridskolan i Stockholm, och 1998 blev jag fast anställd, berättar Lotta.

Titeln ”hästlärare” innebär att undervisa i ridning, hästteori och praktisk djurhantering, men också arbetsmiljö och ledarskap. Säkerhetstänket är högt i stallet och det finns höga krav på landets hästanläggningar.

– En hästtjej, för det är fortfarande mest tjejer inom ridsporten, är van att ta ansvar. Vi tränar våra elever i ordning och reda, ansvar och stil. ”Djuröga” är något man jobbar upp med tid och det räcker inte att vara en skicklig ryttare – man ska kunna samarbeta, ha överblick och organisationsförmåga, förklarar hon.

Stalltjänst ingår i utbildningen och på Jälla har varje elev särskilt ansvar för fyra hästar.

– Den som mockar slarvigt får själv ta konsekvenserna dagen efter. Det blir tydliga samband mellan orsak och verkan.

Just nu är det 100 procent tjejer i de tre hästklasserna, sammanlagt 60 elever, och trots arbete med skolans ”likabehandlingsplan” är skolmiljön inte direkt genusneutral.

– Jag vikarierade som idrottslärare under en period och killarna vägrade att delta om jag berättade att övningarna var speciellt bra för ryttare, trots att det var rena styrkeövningar som benböj med skivstång, säger Lotta Andersson.

Hon ser hur gymnasieskolan speglar samhället i stort och trots en halv miljon utövare har ridsporten inte särskilt hög status i samhället. När Rolf-Göran Bengtsson som första ryttare någonsin vann Järringpriset 2011 blev det stor uppståndelse och flera namnkunniga sportjournalister blottade sina kunskapsluckor genom att fråga sig ”vem är han?” och ”borde inte hästen ha priset?”

– Ridsporten är landets näst största ungdomsidrott med en halv miljon utövare. Bara fotbollen är större, säger Lotta.

Som för många andra yrkesgymnasier minskar elevantalet, dels på grund av lägre söktryck och färre barn i gymnasieåldern men också på grund av ökad konkurrens.

– Det innebär att vi, förutom att erbjuda en bra utbildning, behöver lägga tid, engagemang och pengar på marknadsföring och reklam.

Till en början var Lotta lite negativt inställd till konkurrensen från friskolorna och att behöva lägga tid på att ”slipa varumärket”, men konstruktiv som hon är har hon nu börjat tycka att det är ganska kul.

– Jag anser att det är stor kvalitetsskillnad mellan Jälla och friskolorna. De kan hyra in sig på en ridskola en dag i veckan, men annars bedriva utbildning i lokaler i stan. Eftersom Skolverket är nöjda – friskolorna uppfyller ju kraven på papperet – är det upp till oss att visa hur bra vi är, säger hon.

Om Lotta fick vara skolminister för en vecka skulle hon genast riva upp gymnasiereformen 2011.

– Regeringen måste väl själv förstå att den inte blev särskilt lyckad – det är för tidigt för en 14–15-åring att välja framtid så definitivt. Höj statusen för yrkesutbildningarna genom att återinföra högskolekompetensen– vår kunskap sitter i knoppen och i kroppen! Jag är övertygad om att de som skulle bli de bästa veterinärerna kommer från vårt håll – de kan relatera till djur och de kan relatera till människor, något man inte kan lära sig genom teoretiska studier.

Genom att sitta med i Hästyrkesrådet Mälardalen, HYM, har Lotta en dialog med arbetsgivarna om vilken slags kunskap eleverna förväntas ha för att jobba inom hästnäringen. Hon jämför gärna utbildningen på Jälla med sin egen gymnasietid då hon knappast blev sedd eller kände något engagemang från lärarhåll.

– Här har eleverna inte en chans att komma undan om de hamnar på glid – med mejl och mobiltelefoner kan man ha koll och stötta där det behövs. Jag vet att vi ger en plattform för vad eleverna än vill göra i livet – vare sig de vill fortsätta med hästar eller inte.

Lärarnas engagemang lönar sig, vilket bland annat visar sig i att Jällaskolans elever brukar få väldigt bra resultat på hästskötardiplomeringen. Laget från Jälla hästsportförening vann också ridsportallsvenskans division 3 i hoppning 2011, ”trots” att det bestod av elever som red på hästar från Jällagymnasiet.

– Ridning är delvis en materialsport och man kan köpa sig till viss framgång – en utbildad häst, dyr utrustning och bra tränare, så det var skönt att kunna visa att pengar inte är allt, säger Lotta Andersson.

Hon berättar om förra året då eleverna som vanligt åkte på Stockholm Horse Show i Globen, något som brukar vara en av årets höjdpunkter.

– Vi har bara råd att sponsra med transport, så biljetter och mat får eleverna till stor del finansiera själva. Eleverna från friskolorna satt däremot på fina platser, hade nya, matchande jackor och ett exklusivt program där både lunch och middag ingick. Det kändes lite snöpligt, men då fick jag ju tillfälle att förklara för eleverna hur viktigt det är att vi istället har våra egna välutbildade hästar och fina anläggning – det gäller att prioritera rätt!