Svenska lärare måste bli bättre på att släppa in sina kolleger i klassrummet för att få en bedömning av det egna ledarskapet. Det menar Marcus Samuelsson, universitetslektor vid Linköpings universitet.
I grunden är han slöjdlärare. 2008 disputerade han på avhandlingen »Störande elever, korrigerande lärare«. Nu utbildar han lärarstudenter och forskar om klassrummets ledarskap.
Tv-programmet Klass 9A fokuserar på vikten av att läraren tar plats i klassrummet och med fast hand leder lektionen. Marcus Samuelsson bekräftar att många lärare, enligt flera rapporter och studier, har problem med att klara av sitt ledarskap.
— Framför allt känner sig yngre och nyutbildade lärare stressade över att de har en bristande förmåga att agera som ledare i klassrummet.
I Klass 9A finns några scener där NO-läraren Malin Ledstam inte klarar av att hantera klassen, vilket leder till stök och oro bland eleverna.
— De scenerna visar vad som kan hända när det inte finns en tydlig ledare i klassrummet. I brist på formell ledare kliver andra fram och tar på sig rollen som informell ledare.
De lärare som Lärarnas tidning har talat med om Klass 9A klagar på att de fick lära sig alldeles för lite på lärarutbildningen om hur de ska agera i klassrummet.
Marcus Samuelsson, som själv är lärarutbildare, säger inte emot:
— Det momentet skulle behöva förstärkas i lärarutbildningen. Absolut.
Men vad kan verksamma lärare själva göra för att bli tydligare ledare? Marcus Samuelsson vill slå ett slag för kollegial bedömning. Ett slags Klass 9A i vardagen.
— Lärare har så mycket kompetens och förmåga att reflektera över varandras sätt att leda undervisningen på. De behöver inte anlita experter utifrån för detta. Det kanske mest verkningsfulla sättet att öka sitt professionella agerande är att öppna sin dörr för en kollega.
Han inser att det kan ta emot att blotta sina brister och tillkortakommanden för de närmaste kollegerna. Men det är nödvändigt att lärarna sväljer stoltheten och tar varandra till hjälp, enligt Marcus Samuelsson.
— Läraryrket är till väsentlig del ett ensamyrke. Det innebär att lärare riskerar att bli ensamma såväl i det lyckade som i det misslyckade ledarskapet. Vi kan ju inte se hur vi själva är som lärare.
Stefan Helte