Jag vill att mina elever ska bli entreprenörer. Med det menar jag inte att alla ska starta egna företag. Entreprenörskap i skolan är något större.
På Wikipedia står det att ”entreprenörskapet får någonting att ändra riktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas.” Och det är precis det jag vill göra i skolan, få eleverna att själva se möjligheter och sen ta vara på dessa.
Det krävs inte något stort förändringsarbete för att nå dit, men det krävs ett nytt synsätt. I stället för att utgå från min föreställning och grunda undervisningen på min kunskap så måste jag vara lyhörd för elevernas tankar och erfarenheter. Jag måste utgå från vad de kan och deras verklighet. Det ger eleverna en chans att hänga på och lära sig de begrepp de ska kunna. Har de fått en förståelse är det lättare att sätta ord på det än att göra tvärtom.
Här spelar diskussioner, laborationer, exkursioner och undersökningar en stor roll. Vi måste låta eleverna själva undersöka och upptäcka. Färdiga labbinstruktioner, som i princip fungerar som ett recept, lär eleverna att följa en skriven instruktion. Men utmanar det deras tankar? Att själv kunna formulera en hypotes, utforma en undersökning och få fram ett resultat är inte lätt. Att sedan kunna se eventuella felkällor och analysera resultatet är en konst som man har nytta av i många situationer utanför NO-salen. Laborationerna får inte bli bara ett arbetssätt i NO. Det måste bli ett tankesätt som man använder i ett vidare sammanhang.
Den mest lyckade lektionen är den när man kan lägga sina anteckningar åt sidan. Jag har fortfarande målet med lektionen kvar men den väg mot målet jag har tänkt byts ut mot en helt annan – den väg eleverna valt. När eleverna väljer väg så blir också de erfarenheter lektionen bygger på deras och deras förståelse blir större.
I dag skulle jag lära mina elever skillnaden mellan vanlig celldelning och reduktionsdelning. Bildspelet var klart och jag visste vad jag skulle säga. När eleverna gick från klassrummet så hoppas jag, och tror, att de visste skillnaden mellan de olika delningarna. Men bildspelet var oanvänt och tavlan full med anteckningar om dominanta och vikande anlag. Jag kände mig rätt nöjd och eleverna såg glada ut när de stod i korridoren och jämförde vilka som kan rulla tungan och inte. (Testa själv om du kan, det är ett dominant anlag.)
Vägen blev en annan, en väg som eleverna valt, och förutom de mål jag satt upp så hade vi pratat om tre till. För mig är det entreprenörskap i skolan!