Hög puls i klassrummet

– Snabba er på att ta pulsen, uppmanar Per Beckman, matematik- och NO-lärare.

Alla kollar pulsen, antecknar, väntar en minut och kollar igen tills lugnet och andhämtningen lagt sig i NO-salen. Innan språngmarschen har de enats om att bästa sättet att effektivisera mätandet är att räkna pulsen i 15 sekunder och multiplicera med fyra.

– Sjunker den lika snabbt hela tiden eller går det långsammare och långsammare, undrar en elev och skriver ner sitt resultat i tabellen.

Dags att göra ett diagram. Det gäller att vara noggrann och att hitta ett smart sätt att gradera det på, poängterar Per Beckman och delar ut rutiga papper. Svaret på frågan varför de gör laborationen dröjer lite. Han får några olika förslag, men är inte riktigt nöjd och undrar hur det går att veta allt som står i böcker.

– Man har gjort undersökningar, kommer någon på till slut.

Alla ritar in resultaten i sina diagram. Det syns tydligt att pulsen sjunker snabbt i början, för att sedan plana ut lite.

Nora, vars vilopuls var sextio, konstaterar att det tog åtta minuter för hennes puls att komma tillbaka till utgångsläget.

När dokumentationen är klar räknar eleverna ut den genomsnittliga vilopulsen. Att resultaten varierar mellan 42 och 75 förbryllar lite, och Per Beckman tar tillfället att diskutera felkällor och olika faktorer som kan påverka pulsen.

Han påminner om hypotesen att pulsen ökar vid fysisk ansträngning, som de enades om i början av lektionen, och undrar varför den gör det.

– Blodet levererar mer näring och syre och transporterar bort koldioxid, säger Alice.

Samtalet glider över till vad som händer i musklerna när de ansträngs och hur kroppen hanterar mjölksyra. Lektionen avslutas med att eleverna får lyssna på varandras hjärtan med stetoskop och i uppgift att beskriva ljudet. Läxan är att ta reda på hur ljudet uppstår.

Just nu arbetar 8E i Bergaskolan i Limhamn i Malmö med humanbiologi. På de tre första lektionerna har de gått igenom skelett, muskler och hud. Nu har turen kommit till blodet och hjärtats funktion. Eleverna ska se sambandet mellan fysisk ansträngning och puls.

Innan klassen skickades ut på den pulshöjande aktiviteten har de diskuterat olika sätt de skulle kunna göra undersökningen på och förberett dokumentationen i anteckningsböckerna. De har hittat ett bra ställe att mäta pulsen och kommit fram till en rimlig hypotes.

Att planera undersökningen, genomföra och dokumentera den är det viktigaste. Eleverna ska fundera över hur de ska göra och hur det blev, berättar Per Beckman.

– Resultaten är inte så viktiga. Det viktiga är att få med de olika momenten. Vi gör en undersökning och får lite intressanta resultat. Men jag tror ändå att de lär sig en hel del under tiden.

Dagens laboration fungerade bra. Den var enkel att genomföra och alla moment kom med, konstaterar han.

– Alla var på olika sätt med och svarade på några frågor.

Förutom de tre momenten ska en bra laboration ta upp centrala begrepp och vara spännande.

– Dagens lektion var effektiv, men kanske inte så spännande. I en perfekt värld skulle den även ha varit det.

Per Beckman är noga med att skriva ner arbetsgången på tavlan. När eleverna föreslår att undersökningen ska dokumenteras med tabeller och diagram visar han hur de kan se ut.

Att ha en tydlig lektionsstruktur är viktig. Det gör det lättare att få med sig hela klassen.

– Om man bara lämnar ut laborationsbeskrivningen så har man några grupper som startar bums och några som inte kommer igång. Jag vill att alla ska vara med.

Strukturen skapar också ett visst mått av frihet. I dagens laboration fick eleverna till exempel föreslå hur undersökningen skulle gå till.

– Min tanke är att de själva ska komma på hur vi ska göra och vad som kan gå fel.

Han uppskattar att en tredjedel av undervisningstiden går till laborationer.

– Vi laborerar alltid när vi har halvklass!

I bland också i helklass. Önskan är naturligtvis att ha möjlighet att kunna ha mer tid i halvklass.

En stor fördel är att Bergaskolan har ett eget NO- och teknikhus. I samband med en ombyggnad flyttades all undervisning till Not-byggnaden. Här finns fem laborationssalar, ett stort gemensamt rum och en preparationssal.

– Att kunna gå och hämta något under lektionen är fantastiskt. Vi försöker att hålla efter materialet.

Per Beckman, som inte arbetade på skolan vid ombyggnaden, berättar att många lärare var med under processen.

– Ibland byggs det fantastiska byggnader, men när det kommer till praktisk användning så fungerar det inte. Här fungerar det verkligen.