Upprepning på gott och ont i antologi om ledarskap

Ytterligare en antologi om skolutveckling med texter av välbekanta forskare och skolutvecklare – kan den tillföra något nytt? Det var min undran när jag i min hand fick boken Skolledaren i fokus – kunskap, värden och verktyg utgiven av Studentlitteratur på initiativ av Lärarförbundets Skolledarförening och redigerad av Ulf Blossing – själv ett av de framträdande namnen på området.

Bokens innehåll sveper över ett brett spektrum av frågeställningar, från mer konkreta frågor som skoljuridik, offentlighet och sekretess och it i skolan, till övergripande frågeställningar, såsom skolans styrning, etik och värdesystem i skolledarskapet och kommunikationens roll i ledarskapet.

Alla bidrag i antologin, även de som tar upp mer övergripande frågor, har ett konkret och vardagsnära anslag. Kennert Orlenius ställer exempelvis i inledningen till sin artikel om etik i rektors praktik frågan om det är rätt att avstänga en elev som är med i en nazistisk grupp och agerar på ett sätt som upplevs som kränkande av invandrarelever. Lars Svedbergs artikel om värdesystem inleds med förskolechefen Farides tvekan inför att använda ägarkoncernens nya ”business-begrepp” – med ord som affärsplan, varumärke och kund – i kommunikationen med personalen. Och hur ska rektor Rune förmedla vad som behöver göras utan att lärarna svarar med sitt vanliga ”vi har inte tid”, undrar Birgitta Johansson-Hidén och Ulf Blossing i en artikel om rektors kommunikation.

Det är ett bra pedagogiskt grepp att anknyta till skolledares vardagsutmaningar, även om inte alla artiklar ger tydliga svar på de inledande frågorna. Det är ändå uppenbart att författarna ansträngt sig för att skriva texter som ger handfast ledning i skolledares dagliga yrkesverksamhet. I de flesta fall har man också lyckats med det.

Pirjo Lahdenperäs artikel om två invandrartäta skolor i Södertälje som tog sig an utmaningen att bli mer interkulturella hör till texterna med högt nyttovärde. Ett annat klargörande bidrag är Hans-Åke Scherps, som uppmanar skolledare att sluta lösa lärarnas vardagsproblem och i stället skapa en arbetsorganisation och en utvecklingsorganisation för akuta respektive mer långsiktiga problem. Christian Lundahls text om hur formativ bedömning bidrar till elevers lärande och vilka riskerna är med den bedömningskultur som nu sprider sig i svensk skola är också välgörande. Och Karin Franzéns artikel om den så kallade normaliserande praktik som innebär att vi ”gör kön”, det vill säga omedvetet reproducerar stereotypa könsmönster till barnen, fördjupar förståelsen av genusfrågor i den pedagogiska verksamheten. För att ta några exempel bland de tretton artiklarna.

Den tanke som tycks ha styrt urvalet av bidragsgivare till antologin är strävan att finna ämnen och författare som kan skriva texter som en skolledare har nytta av. Det är bra. Som alltid när det gäller antologier kan man ändå ha synpunkter på urvalet av författare. Här finns till exempel ingen forskare från Centrum för skolledarutveckling vid Umeå Universitet. Det är synd.

Det breda ämnesurvalet är, som jag ser det, både bokens styrka och svaghet. Visst finns många ämnen som lockar till läsning, men samtidigt finns ingen röd tråd som gör att läsaren leds vid handen och steg för steg fördjupar sin förståelse av vad det innebär att vara skolledare. För den som följt frågor kring skolutveckling under längre tid finns inte så mycket nytt i den här antologin, men det som finns är på det stora hela genomtänkt, aktuellt och användbart.