"Boken vänder sig till lärare men även andra som är intresserade av förhållandet mellan synen på barndom och skolans utveckling", menar Carina Bygren-Jonsson.
I ett kapitel tas problem med gränsdragningen mellan skolan och hemmet upp. Ingegerd Tallberg Broman och Ingela Kolfjord skriver att lärarna är positiva till ökat engagemang från föräldrar men att lärarnas roll blir problematisk. Samtidigt som lärarna ska vara öppna för synpunkter från föräldrarna ska de också hävda sin egen auktoritet och sin lärarprofession, vilket är en svår balansgång för många.
I skolan ska barnen bedömas och dokumenteras allt längre ner i åldrarna för nu ställer vi krav på kompetenta, självreflekterande och egenansvariga barn. Ann-Christine Vallberg Roth skriver i sitt kapitel att svårigheterna med att skriva iup är att bedömningen berör gränslandet mellan barnets kunskaper och personliga integritet och att många barn har svårt att bedöma sin egen förmåga. Vallberg Roth hänvisar till forskning om hjärnan som visar att ”beslutfattarcentrum” utvecklas sent och inte är moget förrän i tjugoårsåldern. Det innebär att vi i dag har förväntningar på att barnen ska göra individuella planeringar innan de har utvecklat denna förmåga. ”Det kompetenta barnet” är ett ideal alla barn ska leva upp till i dag. De som inte klarar detta skuldbeläggs och kommer känna sig ansvariga för sitt misslyckande. Skolans utmaning i dag ligger i att finna en balans mellan barns behov av vuxenstöd och trygghet, och deras rätt till medbestämmande och inflytande.
I Mats Trondmans studie fick barnen frågan hur de tyckte att en bra förskollärare skulle vara. Det vanligaste svaret var snäll. Trondman har sedan analyserat vad barnen menade med snäll och kommit fram till ett antal olika dimensioner: omsorgsfull, tar ansvar, empatisk, närvarande, kunna lära ut och vara rättvis. Trondmans slutsats är att barnens förväntningar är värdefulla och att vi borde vägledas av deras insikter.
Boken vänder sig till lärare men även andra som är intresserade av förhållandet mellan synen på barndom och skolans utveckling. Den väcker många tankar om hur vi ser på barn i dag och vilka krav vi ställer på dem. Risken med dagens barndomssyn är att vi utesluter en stor grupp barn som inte klarar av de ökade kraven. Dessa barn behöver i första hand vuxna som sätter gränser, ger trygghet och bekräftar dem som de individer de är. Genom att lyssna på barnen med öppna sinnen kan vi sätta deras perspektiv i fokus.