Image may be NSFW.
Clik here to view.
Skolan är de hedersutsatta barnens andningshål, en plats där det är möjligt att tänka själv och få andra intryck.
— Jag har träffat många flickor som med lyster i ögonen sagt att läraren, kuratorn eller skolsköterskan varit den mest betydelsefulla personen i deras liv — den som sett och sått ett frö som lett till att de så småningom vågat bryta upp.
Det säger Juno Blom som är utvecklingsledare för arbetet mot hedersrelaterat våld vid länsstyrelsen i Östergötland.
Sedan 2005 har länsstyrelsen ett nationellt regeringsuppdrag att arbeta förebyggande på området. Man utbildar skolor, socialtjänst, polis och ungdomsmottagningar om hur de ska samarbeta kring hedersutsatta unga.
Enligt Juno Blom kan skolan inte göra mer än att se barnen, informera om deras rättigheter och påvisa om de far illa. Skolan är helt beroende av att andra aktörer tar sitt ansvar.
Men det finns många lärare som är frustrerade över att socialtjänsten gör för lite. Även om det finns brister i lagstiftningen är inte det huvudproblemet, anser hon. Det är snarare en rädsla för att göra fel.
— Det saknas förståelse för att föräldrarna är i ett sammanhang där andra värderingar råder och att även de kan vara utsatta för påtryckningar och krav. Vi har många exempel på att traditionella metoder kring familjearbete, där man anlitar barnens nätverk, enbart ger föräldrarna mer tid att föra flickan ur landet, säger Juno Blom.
I dag skickar många skolor sms till föräldrarna när en elev är frånvarande. Hos de hedersutsatta flickornas familjer väcker det en extrem oro, inte bara över skolket i sig, utan för vad deras dotter har gjort under den stund då ingen har haft kontroll över henne.
— Skolan måste ta fram egna handlingsplaner och rutiner, säger Juno Blom.
Hon tycker att samhället förhandlar för mycket med föräldrar och att det finns en anda som går ut på att barnen är nöjda om föräldrarna är nöjda.
— Den inställningen bidrar till att hedersutsatta elever har en känsla av att barnkonventionen mest är till för andra.
Enligt Juno Blom har regeringen förstått och tagit hedersproblematiken på allvar. Svårigheten är att omsätta de goda intentionerna i handling på fältet. Där pratar man fortfarande om huruvida problematiken finns. Det beror sannolikt på en rädsla för att peka ut grupper och kanske framstå som främlingsfientlig.
— Som det är nu upplever många ambitiösa lärare att de är besvärliga när de ringer och tjatar på soc. Risken är att de känner att de är de enda eleven har i hela världen och att de i förlängningen sviker flickornas förtroende.
— Och då tror jag att till och med väldigt engagerade lärare slutar orka se barnen.
