Färgstark matte

– Vi sitter på en cirkel, säger Oliver när han ska förklara vad formen heter.

Varannan onsdag har barnen en timme Eureka – då arbetar de med konstnärliga uttryck och matematik. Förskolläraren Lotta de Verdier börjar lektionen med en samling. Hon delar ett äpple på mitten och undrar hur många halvor det blir. Tova vet att det är två. Sedan tar Lotta de Verdier fram en rockring och ett svart plastband.

– Hur delar jag rockringen på hälften? Jag kan inte skära sönder den som jag gjorde med äpplet!

Vilde visar. Hon tar plastbandet och lägger det tvärs över rockringen så att det blir två delar. Nästa uppgift blir klurigare. Barnen ska dela cirkeln som de själva bildar, i två lika stora delar. Edvin tar det svarta plastbandet och ger en ända till Hannes och den andra till Frida. Lotta de Verdier ber honom räkna barnen i varje halvcirkel. Han räknar högt. Det är sex kompisar i den ena och sju i den andra. Edvin funderar.

– Jag glömde att ta med mig själv. Nu är det samma, säger han och tar plats i den ena halvcirkeln.

Även Vilde och Alexander vill dela barn-cirkeln på mitten. De prövar, räknar och drar plastbandet mellan olika kompisar. De gör cirkeln större genom att ta med lärarna.

– Nu är det åtta i varje, säger Vilde.

Sedan ska barnen måla en egen cirkel. Varje barn hämtar pensel, pastellkritor, blandkopp, vattenbägare, ritpapper och vattenfärger till sin bänk. Deras uppgift är att med pastellkrita rita en cirkel som delas på mitten, halvorna ska målas med två olika vattenfärger.

– Hur gör man grön? undrar Nadja.

Förskolläraren Kicki Axelsson föreslår att Nadja ska blanda två vattenfärger med varandra. Nadja upptäcker att blått och gult i blandkoppen blir grönt. Hon målar en mossgrön halvcirkel. Den andra halvan gör hon brun.

– Jag tog mörkt röd, gul, sedan blå och lite vatten, förklarar Nadja när Tova vill veta hur hon fått den bruna färgen.

Under hela höstterminen har barnen övat på att göra egna blandningar utifrån grundfärgerna gult, rött och blått. De har laborerat med varma och kalla färger, mycket och lite vatten, komplementfärger och färgcirkeln.

– Barnen får en känsla för proportioner, former och riktningar när de blandar färg och skapar former. På så sätt kommer matematiken naturligt in. Vi pratar till exempel om att de tog ”pyttelite gult och jättemycket vatten”. Så småningom lär de sig att använda mer preciserade uttryck för att ange mängd, berättar Kicki Axelsson.

Nyligen introducerades formerna cirkel och halvcirkel för barnen. Under våren ska de också jobba med kvartscirkel, triangel, kvadrat och rektangel.

– Grundformerna är bra verktyg för att upptäcka hur verkligheten ser ut, säger hon.

År 2002 startade bildkonstnären Gunnel Berlin det konstpedagogiska projektet Eureka på Åsenskolan i Kungshamn. Syftet var att utveckla användandet av konst i undervisningen. Hon har hämtat inspiration från bland annat Reggio Emilia, modern hjärnforskning och kognitionsvetenskap.

– Inlärning handlar om att använda fler kanaler än enbart de intellektuella. Jag har letat efter sätt som stimulerar kreativitet, uthållighet och motivation hos barn.

Gunnel Berlin anser att konsten och matematiken har många beröringspunkter.

– Som bildkonstnär använder jag mig av former, proportioner, det gyllene snittet, geometri och symboler. Genom konsten går det att skapa kopplingar mellan det konkreta och abstrakta tänkandet, vilket man ofta missar i traditionell matematikundervisning.

Projektet finansieras av Sotenäs kommun och lokala företag är med och sponsrar. De flesta eleverna i kommunen, från förskoleklass till och med årskurs 6, har Eureka på schemat. Gunnel Berlin ser inga hinder för att metoden skulle kunna användas även bland yngre barn i förskolan. Tvärtom.

– Så fort barnen kan hålla i en pensel, från ungefär ett års ålder, kan de börja med att göra färgblandningar.

Hon anser att barnets förmåga till abstrakt tänkande utvecklas tidigare än vad många tror.

– Det handlar om att vara öppen inför barnets upptäckter. Som pedagog kan man hjälpa barnet att medvetandegöra former och färger, och namnge deras erfarenheter med bland annat grundläggande matematiska begrepp.

I början var bild den dominerande konstformen i projektet. 2005 anställdes även scenkonstnären Eva Dal, vilket innebär att drama, rytm och rörelse också ingår.

– Tanken är att barnen ska få uttrycka sig och uppleva verkligheten med olika sinnen. De yngsta barnen lär sig oftast former först motoriskt med kroppen, säger Gunnel Berlin.

Förskollärarna Kicki Axelsson och Lotta de Verdier bläddrar bland Nellys målningar. Varje barn har sina målningar samlade i ett häfte som följer dem under åren med Eureka.

– Vilka vackra ljusa färger! Hon har verkligen fångat hur Tjuvsundsberget ser ut, säger Kicki Axelsson och håller upp en målning med skimrande grå, rosa och gula nyanser som möter varandra.

Det är resultatet av en trefärgsblandning som barnen gjort ute i naturen.

– Barnen lyckas alltid med det de gör. Det är det bästa med Eureka. Det finns inga krav på prestation, inget rätt eller fel, säger Lotta de Verdier.

De har svårt att säga hur matematikkunskaperna påverkas av Eureka. Men de tror att barnen får en konkret förståelse för form.

– Det finns ingen forskning eller vetenskapliga belägg för att barnen får större kunskaper i matematik. Men en matematik-didaktiker har intervjuat elever som haft Eureka från förskoleklass till och med årskurs 3. Hon kom fram till att eleverna hade en klart högre nivå på de geometriska kunskaperna jämfört med andra elever, berättar Kicki Axelsson.

De båda förskollärarna har samarbetat med konstnären Gunnel Berlin sedan mitten av 90-talet, när Gunnel utarbetade metoden som senare blev Eureka.

– Jag har aldrig kunnat rita mer än streck-gubbar. Men intresset för konst har växt. Genom bildkonsten har jag tränat upp mitt sätt att se, säger Lotta de Verdier.

Ingen av dem kan komma på några nackdelar med metoden. Den stimulerar barnen och fungerar även för barn med koncentrationssvårigheter eller som inte kan svenska. Ibland kan de behöva hjälpa barnen att komma igång med att blanda färger eller visa en övning på flera olika sätt så att alla förstår. De utgår från övningarna som finns i boken Eureka – om konstarterna i skolans vardag skriven av Gunnel Berlin och Eva Dal.

– Metoden är inte så komplicerad. Man börjar med enkla övningar som byggs på. Det går att läsa sig till på egen hand, säger Lotta de Verdier.

Och barnen hjälper gärna till.

– De blir duktiga på att samarbeta och visar gärna varandra när de blandat till färger som de gillar.