Kan du simma? Nej ...!

– Sparka med raka ben, uppmanar läraren. Simning kräver starka ben, så sparka på.

Efter en stund får tjejerna vända sig på rygg och sparka en stund till. Det är idrottsläraren Jenny Tydén som tillsammans med kollegan Maria Alfredsson har simundervisning med tjejerna från Hjällboskolan, norra Göteborg. Varje onsdag eftermiddag tar tjejerna spårvagnen till badhuset för sina simlektioner.

För några av dem är detta andra terminen och det märks på deras färdigheter.

Efter bensparkandet får de gå över till en av de djupa bassängerna för att träna sig inför märkestagning. Medan Maria Alfredsson tar med sig längdsimmarna går Jenny Tydén i vattnet och assisterar de som ännu inte är lika säkra. Man-Ting Chen lägger sig på rygg i vattnet, Jenny Tydén håller hennes huvud och låter Man-Ting Chen känna med hela kroppen hur det är att släppa kontrollen och bara låta sig lyftas av vattnet. Efter en stund flyter Man-Ting Chen utan hjälp.

Jenny Tydén kom till Hjällboskolan för ett och ett halvt år sedan. Hon är lärare i idrott och hälsa. Skolan är en högstadieskola med cirka 400 elever.

– Vid en friluftsdag på badhuset förra hösten var det väldigt många flickor som inte dök upp. Jag reagerade på det och började inventera simkunnigheten bland flickorna i skolan.

– Resultatet gjorde mig rent av förskräckt. Det visade sig att 80 tjejer var icke simkunniga. Jag har tagit för givet att alla barn kan simma. I den skola där jag jobbade innan var det en självklarhet.

Jenny Tydéns tidigare skola ligger i ett område där invånarna tillhör medelklassen, med en god och stabil förankring i samhället. I Hjällbo lever människor under helt andra förhållanden. Arbetslösheten stor, många är beroende av försörjningsstöd från socialtjänsten. Så gott som alla barn har utlandsfödda föräldrar. Och varje år tar skolan emot elever som är nyanlända i Sverige. Villkoren för invånarna varierar givetvis, men många familjer lever under stora påfrestningar och bär med sig erfarenheter från krig och flyktingsituationer. Därtill kommer svårigheter med språket och att över huvud taget komma in i samhället. I den situationen är det inte flickornas simundervisning som kommit i första hand.

Jenny Tydén betonar att bland eleverna är det främst tjejerna som fått stå tillbaka. Det faktum att många familjer lever i en patriarkalisk struktur spelar in.

– Det avspeglar sig på de unga kvinnornas sätt att se på sig själva. De hörs mindre, tar mindre plats, säger Jenny Tydén.

Därför har skolan sedan länge idrott och hälsa för killar och tjejer var för sig.

– Det vinner tjejerna på, menar Jenny Tydén.

Men så var det det här med simkunnigheten, eller bristen på densamma.

– Jag tänkte att det måste finns mer att göra för de här unga kvinnorna, att det måste gå att lära dem simma.

Och det gick. Ta Hovin Goli till exempel, som i dag simmar 500 meter. Hon kunde knappt ta ett simtag när hon kom första gången till simskolan.

– Jag var jätterädd, jag vågade inte släppa kanten. Jag trodde jag skulle drunkna så fort jag kom på djupt vatten. Men nu är det så roligt.

Hovin Goli drar ut på ordet så, för att betona hur bra hon tycker att det är.

På Jenny Tydéns initiativ kom simskolan igång i och med vårterminen 2010. Den ligger nu som elevens fria val. Av schematekniska skäl blev det Maria Alfredsson, som undervisar i förberedelsegrupperna som blev Jenny Tydéns partner. I förberedelsegrupperna är det så gott som ingen som kan simma, så de eleverna var det angeläget att få med.

– Vi bestämde oss för en grupp på max 20 och att börja med de äldsta, de som är på väg att lämna skolan. När vi satte igång var alla elever på samma nybörjarnivå, vilket på ett vis gjorde det lättare för oss.

Allteftersom flickorna avancerar kräver det mer tillsyn. Höstens nybörjare kämpar ännu på sina dynor, reser sig, spottar ut och börjar om igen. Tjejerna sporrar varandra och innan lektionen är slut vill fler och fler pröva den djupa bassängen.

När flickorna i slutet av lektionen hoppar från 1,5 meterssvikten och några till och med dyker på huvudet verkar det som den naturligaste sak i världen.

– Men vi jobbar mycket med att motivera tjejerna, berättar Jenny Tydén. De känner sig osäkra, det är genant både att behöva visa upp sin oförmåga och sina kroppar. Det är naket och det är skrämmande.

Till det kommer också ett inslag av motstånd från en del föräldrar mot att döttrarna ska klä av sig offentligt. Men det går att lösa det också. Det finns tjejer som badar täckta.

Jenny Tydén brukar fråga tjejerna om de själva tänker bli mammor.

– På det svarar nästan alla ja. Då säger jag: Och tänk om ditt barn faller i vattnet, och du kan inte rädda ditt barn, bara för att du inte kan simma.

– Vi framhåller alltid att det är bra för dig personligen, att det är du, som vinner på att lära nytt.

Förra terminen tog Jenny Tydén på sig simlektionerna utöver sitt schema, men nu ingår det i hennes och Maria Alfredssons undervisningstid. Vilket inte var en självklarhet. Hjällboskolan är en skola med många behov. Simkunnighet, som visserligen ingår i läroplanen, har inte haft högsta prioritet. Peter Holmqvist, en av skolans rektorer, berättar att 55 procent av eleverna inte når upp till resultat på en åldersadekvat nivå. Eleverna saknar gymnasiebehörighet i många ämnen. Simundervisningen kostar en hel del för en redan ansträngd skolbudget.

– I det läget tycker jag att det är anmärkningsvärt att våra chefer faktiskt vågar satsa, säger Jenny Tydén. Jag har kollat upp, och vi är den enda högstadieskolan i Göteborg som har simundervisning, fastän det förmodligen ser likadant ut i de skolor som ligger i områden liknande Hjällbo.

Peter Holmqvist påpekar att en av vinsterna är att simokunnigheten är en tydlig mätare på hur segregationen slår. Något som han hoppas noteras av ansvariga politiker.

– Vi brinner för det här, säger Jenny Tydén och Maria Alfredsson. Vi ser så många vinster. Tjejerna får en helt annan säkerhet. För många av de här unga kvinnorna är förhållandet till den egna kroppen komplicerat, och detta är ett sätt att få kontakt med sin kropp och känna att det är jag själv som kontrollerar den.

– I och med att tjejerna lär sig simma växer de som personer, vilket smittar av sig på hela skolsituationen bekräftar Martin Palm, en annan av skolans rektorer.

Det blir liksom ringar på vattnet, säger Jenny Tydén, om hon får tillåta sig att vara så göteborgslustig.

– Känslan av att kroppen kan flyta är fantastisk. Som en tjej från förra gruppen beskrev det. Det är som att flyga.