Våga styra barns forskning!

Undersökningsmetoden har dels bestått av att med hjälp av videokamera observera elever som arbetar projektbaserat, dels av intervjuer med fritidspedagoger, förskollärare, grundskollärare och bibliotekarier, det vill säga med dem som arbetar pedagogiskt med eleverna vid projektbaserad informationssökning och -användning.

– Min slutsats är att eleverna har att navigera mellan motstridiga krav när de under de första skolåren lär sig söka och använda information, säger Anna Lundh.

Det hon syftar på är att elever förväntas använda digitala redskap när de arbetar projektbaserat samtidigt som det finns en tradition i skolan att den tryckta boken är viktigare än de digitala verktygen.

– Pedagogerna uttrycker det som att böcker till skillnad från Internet är kontrollerade och att de har större kontroll över var barnen tar vägen om de håller sig till den trycka informationen, beskriver Anna Lundh.

Ett problem som hon, liksom tidigare andra forskare, sätter fingret på i sin studie är att det finns ett inbyggt dilemma när man i skolan vill arbeta undersökande. Detta eftersom skolans tradition påbjuder att det finns rätta svar och att läraren vet om inte bäst, så i alla fall mest.

– Men en undersökande arbetsmetod bygger på att det inte finns några rätta svar att hitta. Därmed arbetar man sällan genuint undersökande i skolan utan de två traditionerna krockar, konstaterar Anna Lundh.

Det som då händer är, enligt henne, att eleverna reproducerar fakta snarare än får ny förståelse. Ett annat skäl till det är att eleverna inte får särskilt mycket stöd när de ska formulera sina forskningsfrågor.

– Många pedagoger är så nervösa för att gå in och styra för mycket, och på så sätt riskera att döda elevernas intresse, att det i stället blir pannkaka av alltihop, säger Anna Lundh.

Hon tycker inte att pedagogerna ska vara rädda för att styra för mycket eftersom projektbaserade arbetsmetoder kräver tydliga stödstrukturer för att de ska fungera.

– Man kan jämföra med ett avhandlingsarbete. Som doktorand blev jag förstås inte ivägsläppt hur som helst utan jag hade en handledare som hjälpte mig att styra upp mitt arbete. På ett liknande sätt borde det vara i skolan också, tycker Anna Lundh och fortsätter:

– Därmed inte sagt att man inte ska utgå från barnens egna intressen och genuina nyfikenhet. Det ena utesluter inte det andra i det här fallet.

Ett annat problem med projektbaserad undervisning och informationssökning och -användning som Anna Lundh identifierar i sin avhandling är den brist på stöd som eleverna får när det gäller sökandet och användandet av bilder.

– Om man som pedagog tycker att det är eftersträvansvärt att barn lär sig leta upp och använda bilder, skulle barnen kunna få avsevärt mycket mer stöd i det arbetet än vad de får i dag, anser Anna Lundh.

Hennes studie visar att majoriteten av de bilder som eleverna letar upp till sina arbeten enbart används som dekoration. Det näst största bildanvändningsområdet är som illustration till något i texten. Det minsta användningsområdet är som förklaring till texten och det näst minsta, också väldigt litet, är som en aktiv del av berättelsen.

Förutom rädsla för att styra barnen för mycket kan bristen på stöd i arbetsprocessen bero på att pedagogerna upplever att de själva brister i kunskaper i informationssökning?

– Det har jag inte undersökt, men faktum är att undervisningen i informationssökningens didaktik under många år har fallit mellan stolarna inom högskolan. Jag tror att man har tänkt att om studenterna själva lär sig söka information kan de undervisa i det, men det är ju inte säkert även om det förstås underlättar, säger Anna Lundh.