Världen genom andras ögon

Varje år drabbas hennes land av cykloner, eftersom den globala uppvärmningen gör att isen på Himalaya smälter. Efter megacyklonen 2007 låg det döda och skadade människor överallt. Men det värsta för Nuzhat var att hon trodde att hennes skola hade utplånats.

Klimatförändringarna i världen kommer rakt in i klassrummet i Nyköping när klass 5B läser tidning på lektionen i SO. Nuzhat Tabassum Promi är en av medlemmarna i barnjuryn, en internationell jury som utser World’s Children’s Prize. Hon representerar barn vars rättigheter kränks till följd av naturkatastrofer och miljöförstöring.

I dag läser och talar klassen och läraren Inger Oehme mest om teorin, Barnkonventionen, och vad den innebär. Att alla barn har samma rättigheter och lika värde betyder att alla ska behandlas likadant. Men vad menas med att varje barn ska få sina grundläggande behov uppfyllda?

– Mat och dryck.

– Tak över huvudet.

– Kärlek!

Eleverna är nyfikna, engagerade och ganska insatta. De vet att alla världens länder utom Somalia och USA har skrivit på Barnkonventionen. Men de vet också att inte alla länder håller vad de lovat.

– Varför sparkar man inte ut dem då, undrar en pojke.

– Man hoppas väl att de ska ändra sig och därför låter man dem vara kvar, svarar en flicka.

– Ja, det är regeringarna som har skrivit på och de har kanske dålig koll på sina medborgare, säger Inger Oehme.

Genom tidningen Globen kommer världsfrågorna nära och får ansikten. Globen ges ut av den internationella föreningen Barnens värld. Redan i redaktionsrutan blir frågan om rätten att säga sin mening brännande aktuell. Där finns ett namn som barnen känner igen: Martin Schibbye. Den svenska journalisten som nu sitter fängslad i Etiopien har skrivit en av artiklarna i tidningen.

Eleverna känner till att Nordkorea och Syrien är diktaturer, liksom Burma. Längre fram i tidningen finns en bild på Burmas Nobelpristagare Aung San Suu Kyi, som blivit Barnens Världs beskyddare.

– Men titta på högersidan, där är hon som dansade hos oss! säger Isabell glatt.

Det stämmer. Eleverna känner igen flera av ungdomarna på bilderna. Förra året hade Långsättersskolan besök av Mofat Maninga, barnjurymedlem från Kenya, tillsammans med några musiker från Brasilien. Linn Thorell såg barnjuryns Hannah Taylor från Kanada sjunga.

– Hon är jättecool. När hon var fem år såg hon en hemlös man äta ur en soptunna och nu jobbar hon för att ingen ska vara hemlös, säger Linn.

Inger drar ner världskartan framme i klassrummet. Var finns de fattigaste länderna? Och var finns regnskogarna, där det finns mycket vatten och syre?

– Är inte Nordamerika också fattigt, undrar en pojke.

– Jo, USA är ett väldigt rikt land, men det är ojämnt fördelat, svarar Inger Oehme.

De fortsätter med en artikel med fakta om tillståndet för världens barn. Det är deprimerande siffror. Till exempel dör varje dag 21 000 barn under fem år av brist på mat, rent vatten, hygien och hälsovård.

– De dör av saker som man kan göra något åt, säger Inger Oehme.

Inger Oehme betonar att det finns mycket man kan göra för att förbättra barnens situation. Ett föredöme är Iqbal Masih, pojken som gav upphov till Barnens Värld. Han var skuldslav i Pakistan och knöt mattor, men hela världen kom att lyssna på honom. Fler positiva exempel finns i Globen.

Femmorna i Nyköping har många förslag på vad man kan göra. Panta flaskor eller sälja bullar och skicka pengar till de fattiga – helst genom organisationer så att det verkligen kommer fram. Ta ett fadderbarn, ordna välgörenhetsgalor, ordna läger för de hemlösa är andra förslag. De enas om att alla borde få gratis sjukvård och skola, men hur ska det finansieras? Kanske kan man införa en skatt för hela världen, föreslår någon, eller samla till en fond som de fattigaste får del av. Men hur får man folk att ge pengar? Utbildning är en nyckel, rent vatten en annan. Några pojkar tisslar och fnissar lite innan de vågar ge sitt förslag:

– Gratis kondomer till alla! Det minskar hiv och det blir inte lika många barn i världen.

För Inger Oehme handlar hållbar utveckling om att eleverna ska få en förståelse för andra kulturer och se att vi människor är lika. Bara för att man är vit eller född i Sverige så är man inte mer värd.

– Att alla har samma rättigheter och samma rätt till vårt jordklot var man än bor.

I dag när världen är så liten är det viktigt att eleverna känner att de har koll och blir medvetna om att allt hänger ihop, tycker hon. Därför är det obegripligt att man enligt nya kursplanen inte längre ska läsa om världen på mellanstadiet, samtidigt som den lyfter fram hållbar utveckling som centralt innehåll.

Inger Oehme försöker ta in världen ändå, genom tidningar som Globen och lättlästa 8 sidor. Genom Globen blir abstrakta frågor i högsta grad konkreta, när eleverna får möta barn och ungdomar som ger liv åt begreppen. I stället för att eleverna blir nedslagna när de läser om världens problem, så förmedlar berättelserna ett framtidshopp.

– Det är en otrolig kraft i de här barnens berättelser! De är så glada och har sådana ambitioner för sina liv.

En gång om året röstar drygt sju miljoner barn runt om i världen om vem som ska få Barnens världs pris. I tidningen och på webbplatsen kan man då följa barn i hela världen på väg att rösta. De rider genom öknen på kameler i Afrika eller lägger sina röster i en rösturna, gjord av is vid Nordkalotten. Det blir också en konkret lektion i demokrati, särskilt viktig för barn i länder som saknar demokrati.

Vanligast är att man använder tidningen Globen på mellanstadiet, men Inger Oehme tycker att den också passar utmärkt på högstadiet, till och med på gymnasiet. Den kommer ut på flera språk, så varför inte beställa en annan utgåva och läsa den på engelskan eller spanskan?

En jättebra start kan också vara att beställa några tidningar, anmäla skolan som en Global Friend School och börja med valet till Barnens världs pris. Låt några elever presentera och ordna valet, det klarar de.

När eleverna läser om hur Nuzhat och hennes vänner i Bangladesh drabbas av klimatförändringarna frågar de sig automatiskt om vi i Sverige kan fortsätta att leva så att vi förstör miljön.

– De ser att världen inte är en tårtbit här och en tårtbit där, utan att allt hänger ihop, säger

Inger Oehme.