Mobilen lotsar i tid och rum

– Nu slipper vi det ständiga tjatet, ”glöm inte det”, ”ta med dig det”, ”i morgon har du matte”. Tjat, tjat, tjat som är väldigt tärande både för oss och för eleven, säger Lotta Kempe, specialpedagog på Anders Ljungstedts gymnasium som även jobbar mot gymnasiesärskolan, numera integrerad i verksamheten.

Anders Ljungstedts gymnasium i folkmun kallad ”Ljunkan” som har över 2 000 elever och 16 olika yrkesprogram, rymmer många långa korridorer, många salar och komplicerade scheman att hålla reda på. Här kan eleverna läsa program som Estetik, Restaurang- och livsmedel, Handels, Frisör, Media, Bygg- och anläggning. Det finns även en skolbutik där sådant som eleverna har tillverkat säljs, och en frisörsalong. Skolans anda är mångfald och att alla ska få vara den de är.

Skoldagen är i full gång. I den längsta korridoren, kallad gallerian, där kaféet och receptionen ligger strax intill specialpedagogernas kontor hörs sorl och skratt när grupper av elever har samlats för en rast. Stoj och stim blandas med doften av nybryggt kaffe. Två tjejer sitter på golvet, tillbakalutade mot en vägg och skrattar med blickarna djupt försjunkna i den enas mobiltelefon.

Skolan arbetar ständigt med att integrera eleverna, oavsett om de har några funktionsnedsättningar eller inte. Flera av dem har stort behov av stöd för att få struktur på sin skolvardag. Mest behov av mobilstödet Comai har elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, exempelvis, adhd/add, Aspergers syndrom, autism och eleverna i särskolan.

– Men det finns också tillgängligt för andra elever som är i behov, förklarar Lotta Kempe.

Inne på specialpedagogernas lilla kontor nickar Kerstin Dolling instämmande när kollegan berättar. De har båda deltagit i pilotstudien Olika unga – lika förutsättningar? som ingick i Hjälpmedelsinstitutets satsning Skola till arbete förra året.

Då jobbade Kerstin Dolling med två elever samtidigt som var ”igång” med Multi Comai i sina mobiler. Det är ett minnes- och planeringsstöd som hjälper lärare och elever att kommunicera bättre, och eleven får påminnelser och planering som stöd i vardagen. Ett stöd som inte ”sticker ut”. De här eleverna vill inte utmärka sig och är experter på att mörka sina problem, förklarar Lotta Kempe. Därför är mobilstöd perfekt så att inte kompisarna märker något. Ett sms får ju alla.

– Om allt fungerar så är det en enorm trygghet för eleverna, som får kontroll över vart de ska, vilken tid, och vad de ska ta med sig, säger hon.

Lotta Kempe menar att med hjälp av stödet tar eleven kommando över sitt liv och att det även handlar om ett livsperspektiv.

– Ja, precis, och som i projektet Skola till arbete handlar det om att förbereda sig i skolan inför ett värdigt yrkes- och vuxenliv, säger Kerstin Dolling.

Båda lärarna är eniga om att mobilstödet är väldigt positivt, men tillägger, när allt fungerar. Under pilotstudien stötte de på problem. Bland annat att systemet inte är kompatibelt med alla mobiltelefoner och att surfkostnaderna drar iväg. Det blir en ekonomisk fråga för eleven och dennes familj. Vissa elever har till och med haft två telefoner att hålla reda på, vilket kan skapa problem i stället för stöd, speciellt hos dem som har svårt för förändringar. De kan lätt tappa motivationen. Lärarnas svårigheter är att det har varit och är tidskrävande att lägga in schemat till varje elev. Kerstin Dolling förklarar:

– Att programmera in schemat för en hel termin tar tid, minst en hel förmiddag. Och blir det då omläggningar och ändringar så blir det kaos. Du måste gå in och kolla varje lektion och kvittera.

Dessutom måste man känna till mycket om varje elev, förklarar hon. Vissa vill ha påminnelser långt i förväg, andra strax innan de ska göra något. Drömscenariot tycker båda lärarna vore om det fanns mer tid till att jobba med eleverna så de själva kan lägga in sitt schema och sina påminnelser. Kerstin Dolling skulle helst vilja lära eleverna att lägga in sina uppgifter redan när de börjar ettan. Det bästa med mobilstöd tycker de är att eleverna kommer i rätt tid vid rätt tillfälle med rätt saker med sig. De har märkt av en stor skillnad mot förut. Då missade eleverna mycket på grund av att de inte kom i tid eller hittade till rätt klassrum. Nu får de en möjlighet att visa vad de kan. De slipper hamna framför en stängd dörr eller i ett tomt klassrum. De slipper att känna sig annorlunda, säger Lotta Kempe.

Någon som vet precis vad lärarna pratar om är 19-årige Dennis Andreozzi. Han har genomlevt de svårigheterna många gånger, vilket har lett till konflikter med lärarna, skolk och missade lektioner. Förrförra året gick han estetprogrammet och fick redan då möjlighet att testa mobilstödet Multi Comai. Han bytte sedan till livsmedel förra året och är nu fortfarande formellt inskriven där även om han troligen inte ska fortsätta. Dennis Andreozzi använder mobilstödet ibland nu också och är nöjd förutom att surfkostnaderna blir för dyra, och att han just nu har två telefoner att hålla reda på. Systemet fungerar inte till hans gamla mobil.

Dennis Andreozzi har diagnosen högfungerande autism, vilket innebär att han är normalbegåvad men har vissa svårigheter i sin vardag. Bland annat med kommunikation, att passa tider, att räkna ut hur lång tid det tar från punkt A till punkt B eller hur lång tid han behöver på sig på morgonen för att hinna i tid till skolan. Han har också problem med koncentrationen och att fokusera på en uppgift, samt att komma ihåg saker, exempelvis vad och när nästa lektion är, och vad han behöver ha med sig. Dennis Andreozzi har därför haft stor nytta av minnes- och planeringsstödet i mobilen. Han berättar vad som är bäst och sämst.

– Bäst är att man ser hur mycket klockan är och när lektionen börjar. Det finns ett timglas som beräknar hur lång tid jag behöver för att ta mig till en plats. Och en kostnadsräknare som visar hur mycket pengar man spenderar, det är bra för oss studenter, säger han.

Han fingrar på mobilen och förklarar att Comai är både bra och dåligt. Bra är att det inte är så svårt att lära sig, men desto knepigare att vänja sig vid eftersom det tar tid att sätta sig in i allt. Sämst är kostnaderna för nätet tycker han. Systemet kräver nätuppkoppling för att kunna synka påminnelser och schemaplanering som lärarna lägger in.

– Men jag lägger in många påminnelser själv också, säger han stolt.

Förut var hans skolvardag kaotisk, då kom han alltid 4–5 minuter försent, minst, tillägger han. Nu kommer han istället för tidigt.

– Nu är man mer tidsmedveten, man ser på timglaset att nu går tiden och nu är det dags att gå till nästa lektion, och man blir mer ekonomiskt medveten, Comai räknar ut direkt.

Han berättar lite om sig själv, sin skolvardag och att han brukar vara en del här i ”Peddan” också. Det är skolans pedagogiska verkstad dit alla elever är välkomna för att få hjälp och stöd med studierna. Här finns alltid någon till hands som fungerar också som ”en förälder vid köksbordet” för läxläsning. Till sin hjälp i vardagen har han även elevassistenten Åke Fuxin.

Klockan tickar mot lunch och Kerstin Dolling får bråttom iväg, hon har snart en elev inbokad. Lotta Kempe styr stegen mot matsalen och kön med hungriga elever. Men först berättar de entusiastiskt att en skollicens för mobilstödet är på gång, som projektet betalar. Det innebär att hur många elever som helst kan kopplas upp till en fast kostnad för hela skolan. Kerstin Dolling hoppas därför att fler elever kan vara igång med mobilstöd under vårterminen, men att allt handlar om tidsplanering. En önskan är också att skolan kunde bidra ekonomiskt till mobilstödet likväl som de betalar för andra hjälpmedel, exempelvis inlästa läroböcker.

– Och nu vet vi också vilka elever som har behov och vilka det funkar för och inte, inflikar Lotta Kempe, slänger en blick på klockan och reser sig upp.