Sanningen bakom orden

– Visst, rent bokstavligt stämmer det, jag är djupt fascinerad av ord, det är ju själva basen i mitt yrke. Men ordentusiast ... nej, det låter helt enkelt för nördigt.

Hur som helst – han är i alla fall djupt fascinerad av ord och ordens makt över tanken.

– Den här, säger han och pekar på en blå inbunden bok som ligger på skrivbordet, har gett mitt språk stadga och styrsel och har jag någon språkkänsla är det tack vare den.

Boken han pekar på är nött och sliten och håller knappt ihop längre. Om bokryggen varit hel hade man kunnat läsa ”Etymologisk ordbok”. För Stefan Ekman är det en viktig bok. Kanske den viktigaste.

Vi återkommer till den, men först en liten reflexion: Människan, har någon påstått, uppfann orden för att dölja sina tankar för varandra. Det kan vara hur det vill med den saken men att olika yrkesgrupper har sin speciella jargong och sitt speciella språk vet vi. Fenomenet är universellt och överallt sker samma sak när människor sluter sig samman. Gruppen skapar ett eget språk.

– Orsaken är ju självklar, menar Stefan Ekman. Yrkesfolk måste ju kunna prata med varandra utan minsta risk för missförstånd. Dessutom håller orden och språket samman gruppen och skapar en känsla av gemenskap.

– Men, menar Stefan Ekman, motsatsen gäller också – språket är ett utmärkt redskap att hålla andra utanför, att hålla de andra i okunnighet om vad som egentligen pågår.

Det finns gott om ord. Enkla, glasklara och tydliga ord som vi använder för att bli förstådda. Ord som hjälper oss att förstå en många gånger obegriplig värld.

Men det finns även många krångliga och komplicerade ord.

– Jo, det håller nog många med om. Men trots att jag hela mitt liv pysslat med ord händer det att jag känner en ilning av obehag när folk använder ord jag inte riktigt begriper. Jag blir lite osäker och känner att jag liksom hamnar utanför. Samtidigt har jag nog någon gång koketterat lite när jag lärt mig ett nytt och avancerat ord eller en fackterm.

Och – handen på hjärtat – gör vi inte så lite till mans. Vi kanske inbillar oss att ett avancerat språk ger intrycket av intellektuell rörlighet och skvallrar om att användaren är rätt smart.

Att ge en siffra på hur många ord svenska språket innehåller är ogörligt. Det beror på hur man räknar och vem man frågar. Men Svenska Akademiens arbete med SAOB, Svenska Akademiens ordbok, ger en fingervisning. Arbetet påbörjades 1872 och nu har man hunnit till bokstaven T. Det finns alltså gott om ord och ingen känner dem alla. Någon sådan hjärna finns inte. Men kunskapen vi har till hands räcker långt.

– Därför har jag alltid min blåa bok inom räckhåll, den har följt med sedan gymnasietiden.

Stefan Ekman pratar om sin etymologiska ordbok.

– Etymologi var faktiskt ett av de första orden jag slog upp. Jag var ung och ordet var krångligt. Jag bläddrade till bokstaven E och fick veta att ordet kom från grekiskans etymos med betydelsen sann eller verklig och logos som betyder ord. Etymologi är alltså läran om ordens sanna betydelse.

Den osäkerhet Stefan Ekman haft för krångliga ord försvann och byttes ut till någon slags vurm för ord.

– Men man måste se upp lite. Vad ordet en gång betydde när det först började användas säger nödvändigtvis inget om vad ordet står för i dag.

Stefan Ekman vurmar alltså för ord och det märks tydligast när han sätter igång och pratar etymologi: Hur etymologin liksom klär av orden och avslöjar dess enkla ursprung; hur etymologin får oss att bottna i språket och hur den skänker oss en större känsla för orden, han fortsätter att rada argument och alla är säkert relevanta och användbara och nyttiga ...

Men så tystnar han, tycks tänka efter lite och säger sen:

– Mitt absolut tyngsta argument är nog att det helt enkelt är roligt med ord.

Så sträcker han sig efter sin tummade blåa bok, bläddrar och njuter. Och där lämnar vi doktor Ekman.

I stället vänder vi oss till orden och låter dem själva berätta.