Det är nödvändigt att det nya avtalet ger lärarna mer än andra. Villkoren måste bli bättre för att säkerställa den framtida rekryteringen.
Temperaturen i avtalsrörelsen höjs nu alltmer. Förhandlingarna på lärarområdet pågår. Också Lärarförbundets kampanj för högre lärarlöner intensifieras.
Runt om i Sverige efterlyser lärare pengarna som saknas på lönebeskeden varje månad. Med tanke på hur många riks- och kommunpolitiker i alla partier som uttalat stöd för högre lärarlöner så måste det hända saker i kommunerna.
Förutom ledande politiker i alla partier och näringslivsföreträdare anser 46 procent av Sveriges befolkning att det är lärarnas löner som bör lyftas extra i den här avtalsrörelsen. Lärarna är långt ifrån ensamma om att tycka att lönerna måste upp. Många inser att läraryrkets status måste höjas för att kunna rekrytera framtidens lärare.
Statistiska CentralByrån spår att vi får en lärarbrist på mer än 43 000 lärare redan år 2020. Det låga söktrycket och tomma platser på lärarutbildningen kombinerat med en lärarbrist redan 2020 leder oss rakt mot en nationell lärarkris.
Frågan kommer naturligt: Vem ska stå i klassrummet om 10, 20 eller 30 år? Varifrån ska framtidens lärare komma?
När Lärarförbundet nyligen bad Demoskop fråga studenter som valt andra utbildningar, exempelvis till civilingenjör eller civilekonom, kunde en fjärdedel tänka sig läraryrket. Av dessa skulle sju av tio valt läraryrket om lönen hade varit 10 000 kronor högre. Lärarförbundets krav i årets avtalsrörelse på ett tydligt steg mot just 10 000 kronor mer ligger helt och hållet i linje med detta.
När ett drygt 20-tal länder för ett par veckor sedan möttes på ett internationellt möte i New York om hur läraryrket ska göras mer attraktivt, var lönerna och arbetsvillkoren på de allra flesta länders agenda.
När alla efterlyser högre resultat och bättre måluppfyllelse, finns en stor medvetenhet om att ett framgångsrikt skolsystem måste satsa på sina lärare.
Karriärvägar, forskning, kompetensutveckling och att ett gott lärarjobb lönar sig är inte Sverigeunika frågor. Sverige har dock betydligt längre att gå än många andra länder. Ett exempel är när vi hittar de svenska lönerna långt ned på listan över lärarlöner i jämförbara länder.
Det går att hejda en nationell lärarkris, om alla tar sitt ansvar för ett hållbart lärarliv. Vi tar fasta på att politiker på riksnivå så tydligt uttalat sig om behovet av högre lärarlöner. Vi sätter ännu större tryck på ansvariga politiker i Sveriges kommuner att höja lärarlönerna.
Våra krav är en mycket tydlig signal till Sveriges Kommuner och Landsting och till varje kommun om ett avtal som kommunerna inte kan smita ifrån. Det ska vara ett avtal där alla tar gemensamt ansvar för en allvarlig nationell utmaning. Lokala ljuspunkter bygger ingen hållbar strategi eller ett attraktivt läraryrke. Det krävs ett tydligt avtal som ger lärarna mer än andra.
Läraryrkets status måste höjas för att rekrytera framtidens lärare. Det är en nyckelfråga inte bara för lärarnas förhandlingar, utan för alla nu pågående avtalsrörelser. Det gör den här avtalsrörelsen alldeles extra intressant.
Följ också lärarnas avtalsrörelse på www.lararforbundet.se/avtal2012