Akut brist på sjuksköterskor, skrek rubriken.
Blixtsnabbt såg jag bilden framför mig, köer av förtvivlade och skadade människor som inte får hjälp.
»Akut brist på lärare« utlöser tyvärr inte reflexmässigt samma alarmerande bild. Fast den borde det. Utan lärare blir det inga nya sjuksköterskor.
Det är obegripligt att inte åtgärder för att förhindra en omfattande lärarbrist står överst på politikernas agenda. Den som talar sig varm för Sverige som kunskapsnation, utan att satsa på lärarprofessionens framtid, brister i trovärdighet.
En undersökning som Lärarnas tidning har genomfört (sid 6—7) visar att nästan var sjätte lärarstudent har hoppat av lärarutbildningen sedan i höstas. Resultatet är alarmerande när Statistiska centralbyrån samtidigt uppger att det kommer att fattas 43 000 lärare om åtta år. År 2030 kommer det att saknas 59 400 lärare.
Ingen politiker på riksnivå kan längre upprepa att lärarna är värda mer utan att ta konsekvenserna. Det är inte bara i kommunernas intresse att finansiera den värdestegring yrket behöver. Det ligger i rikets intresse.
Få yrkeskårer har blivit så utsatta för politikers kritik och mediernas åsikter de senaste åren. Kritiken har sårat. Sveriges lärarutbildningar blöder. Frågan är vem som kommer med plåster.