Vad händer om man blir blind från en dag till en annan? Och går det, som seende, att sätta sig in i den situationen?
Det undersöker två tredjeårselever på Gustavsbergs gymnasium, G2, i sitt projektarbete.
Under fem dygn bar John Tullander, omvårdnadsprogrammet, ett par heltäckande glasögon. Emil Richloow, naturprogrammet, var ledsagare under all vaken tid samtidigt som han filmade och dokumenterade.
— Den ångesten jag upplevde första dagen var skyhög mot vad jag hade förväntat mig, berättar John Tullander.
Han hade trott att den fysiska utmaningen skulle bli tuffast, att det skulle vara svårt att gå till exempel, men den psykiska påfrestningen var värst.
— De första dagarna kände jag mig otroligt deppig, sedan blev jag arg.
Det var de fysiska svårigheterna som påverkade psyket mest, berättar John Tullander. Allt var svårt. Äta från en flat tallrik, skära bröd, bedöma avstånd — till och med att gå rakt var svårt.
— Det är mycket i samhället som inte är anpassat för blinda. Rundade trottoarhörn och avfasade kanter gör det till exempel jättesvårt att orientera sig.
Men John upptäckte att kroppen är fantastisk på att anpassa sig.
— Redan efter tre dagar började jag att använda hörseln på ett helt nytt sätt. Jag har en granne som är blind och hon beskriver att hon kan höra en vägg. Nu förstår jag vad hon menar.