Det var valår och vår klassföreståndare på gymnasiet hade bjudit in en partirepresentant från ett ungdomsförbund. Vi var enbart killar i klassen, och för en utomstående betraktare så framstod vi säkert som en ytterst homogen grupp: tekniknördar med matte, fysik och miniräknare som största intresse. Det var öppet mål och bara att skjuta. Och sköt det gjorde han, ungdomsförbundaren.
”Inte ska ni behöva slösa er tid på ämnen ni inte kommer att ha nytta av. Eller hur?"
Trettio huvuden nickade. Det var självklart.
”Ni har ju valt teknisk linje för att ni vill syssla med naturvetenskap. Ni ska bygga framtidens Sverige. Landet behöver er spetskompetens. Eller hur?”
Trettio hjärtan slog och fyllde kroppar med värme, stolthet och tillförsikt.
”Ändå är det väl så att ni läser en hel del ämnen som ni inte har någon nytta av i er utbildning. Det vore väl bättre om ni specialiserade er på de ämnen som ni kommer att ha nytta av i era yrken. Eller hur?”
Det rådde ingen tvekan om vilka ämnen han menade var oväsentliga för oss. Och i stunden höll vi nog med. Han var övertygande. Det var nu som vår lärare avbröt honom.
”Du glömmer en sak.”, sa han med sin djupa basstämma.
”Livet är synnerligen humanistiskt. Och då är jag ändå lärare i matte och fysik, och kanske inte den som du förväntade dig att höra detta av. Men så är det.”
Just då förstod jag inte riktigt vad min lärare menade, men hans ord fastnade. Och visst hade han rätt, det tog inte många års vuxenliv att inse. Vad man än sysslar med i livet så omges man av människor, alla lika komplexa och unika, med egna tolkningar av livet, egna tankar om vad som är viktigt, rätt och gott. Och man måste samsas med dem, försöka förstå och respektera dem. Det är svårare än det mesta vi människor ställs inför. Men det går. Och det går att förbereda sig, och i detta har skolan en viktig funktion.
I historieämnet lär vi oss om nutiden genom att studera dåtiden. Religionskunskapen hjälper oss att förstå hur vi människor tänker och varför. Genom litteraturen kan vi möta hur många människor och världar vi vill. Dessa ämnen – ja andra också så klart – lär oss att vi alla är olika, men kanske viktigare ändå: att vi alla också är mer lika än vi tror. Så kan vi lägga grunden till förståelse och empati, viktiga byggstenar i alla goda relationer.
För egen del är det ingen slump att det är just ovanstående tre ämnen som får stå som exempel i denna krönika. Hade jag gått den utstakade bana som den där partifunktionären målade upp, eller för den delen inte fått möjlighet att studera de ämnen som han ville rationalisera bort på gymnasienivå, hade världen var en ingenjör rikare, men också en lärare fattigare. En lärare vars viktigaste uppgift är att förbereda sina elever – som för övrigt ofta ifrågasätter den praktiska nyttan av hans ämnen – på ett ytterst humanistiskt liv.