Ett svek att förkasta tidigare forskning

Tack för en intressant artikel om mobbning i Chef & Ledarskap nummer 1/12. Artikeln belyser på ett bra sätt den förvirring vad gäller mobbning som fortfarande råder bland en del skolledare. Förvirringen har säkerligen inte blivit mindre efter Skolverkets rapport nummer 353: Utvärdering av metoder mot mobbning (2011). Alla de utvärderade programmen ”sågas” i rapporten, till och med Dan Olweus vetenskapliga undersökning från 1994 på grundskoleelever i Sverige. Dessutom utelämnas Uppsalaforskningen med Anatol Pikas (1998). Denna forskning har pågått sedan 70-talet och lyfter fram det enskilda samtalets kraftfulla konst. Den tidigare forskningen är mycket viktig då man har kunnat konstatera att mobbning handlar om obalans i makt (Olweus 1994, Pikas 1998, Fors 1993).

Lars Arrhenius uttalande om mobbning stämmer helt. Hur ska man kunna komma till rätta med mobbning om man har attityden att mobboffret har problem med det sociala samspelet och när all skuld läggs på honom eller henne? Detta blir förödande. Det kan jag intyga då jag har arbetat praktiskt i många mobbningsfall.

Personalens medvetenhet, inställning och engagemang är helt avgörande för omfattningen av mobbning på en skola, enligt Olweus (1994). Nu ska Skolverket starta en kurs om förebyggande arbete på olika universitet och högskolor, riktad mot skolor.

Vi är flera som ända sedan 90-talet har utbildat personal i det förebyggande arbetet och hur viktigt det är att ha ett sådant arbete för att få ett bra skolklimat. Ska skolorna uppfinna hjulet på nytt? Skolorna behöver stöttning i att hantera akuta fall, som trots det förebyggande arbetet ändå uppstår.

Det är oerhört viktigt att lyssna på Lars Arrhenius som kommer i nära kontakt med mobboffer och deras familjer. Något som jag också gjorde i mitt arbete som mobbningskonsult. Sammanfattningsvis vill jag också säga att Skolverkets skrift Allmänna råd inte har någon effekt ute på skolorna. Själv har jag arbetat mycket utifrån Uppsalaforskningen för att få mobbning att upphöra. Detta är ett arbetssätt som visar på några framgångsrika strategier, och det är här fokus måste vara och inte på vilket program som ska användas eller inte. Vilken nedvärdering av lärare att tro att de bara följer mallar utan engagemang.

Den tidigare forskningen som har pågått sedan 80- och 90-talen tänker jag fortsätta att grunda mitt arbete på. Skolverkets rapport är alldeles för bristfällig för att vara tillförlitlig och hållbar. En del slutsatser som dras i rapporten har redan kommit fram i tidigare forskning, till exempel vikten av att ha en systematik i arbetet. Det var vi flera som utbildade skolor i redan på 90-talet. Den forskningen behövde inte göras om nu. Jag håller med Olweus om följande angående att förkasta tidigare forskning helt: ”Det är ett stort svek mot de mobbade barnen och mot skolorna.” .