Att barn i förskolan får vara delaktiga och ha inflytande är förstås otroligt viktigt.
Så här säger Susanne Thulin, forskare och lärarutbildare, i en intervju i den här tidningen: ”Barn behöver tid och kontinuitet i sitt undersökande /…/ barnens intresse kommer efterhand som de förstår situationen och sin egen roll i den. Men man måste vara lyhörd för barns perspektiv, vara aktiv och försöka hitta nya inspirerande infallsvinklar i lärandesituationen.”
Hon talar då om lärande i naturvetenskap, men att vara lyhörd för barns perspektiv är förstås centralt alltid och hela tiden. Och kanske särskilt angeläget när det gäller lärande för hållbar utveckling. Varför det? Jo, för att hållbar utveckling bland annat handlar om just demokrati.
Det ska sägas med en gång; Hållbar utveckling, som vi kastar oss över i detta nummers tema, är inte helt enkelt att förklara. Det är ett begrepp som försöker få oss att inse att allting hänger ihop. Det handlar om ekologi och miljö, vilket de flesta känner till. Svårare att greppa, men lika viktigt, är att hållbar utveckling dessutom rör social och ekonomisk rättvisa. Det handlar om att ta hand om jorden och människorna så att jorden och människorna pallar trycket. Begreppet omfattar återvinning och energibesparingar men också jämställdhet, hälsa och skillnader mellan fattiga och rika. Och i förskolan handlar det bland annat om barns inflytande.
Eva Ärlemalm-Hagsér, som vi också intervjuar i denna tidning, forskar om hur förskolor arbetar med hållbar utveckling. Hennes studier visar att just när det gäller aktiviteter som har med hållbar utveckling att göra så är barnen ofta inte alls delaktiga. Ett resultat som känns som en trist paradox.
Men det finns förstås goda exempel. Ett sådant är förskolan Birkagården i Stockholm, som arbetat länge med olika miljö- och hållbarhetsteman, där barnen plötsligt inte ville lämna soporna till återvinningen längre. De ville behålla dem. I stället för att säga: Jo, vi måste slänga soporna – för det blev ganska skräpigt på avdelningen – lyssnade personalen på barnen som ville börja bygga saker. Det ena har lett till det andra, till exempel till ett stort intresse för sopor hos barnen. På sidan 28 börjar reportaget om deras resa mot ett tydligare barninflytande.
Läs också om Ögonstenen i Kalmar där hållbarhetstanken finns med i hela verksamheten och om förskolan Vallmon i Malmö där de samlar pantburkar och använder pengarna för att hjälpa barn i fattigare länder.
Slutligen en helt annan sak. Att trotsa Jante och våga säga när man har gjort något bra är viktigt. Det brukar vi påminna varandra om här på redaktionen titt som tätt. Så här kommer lite skryt: Förskolans upplaga har ökat med 1100 exemplar och är nu uppe i 67400. Varje tidning läses av nästan två personer (1,7). Det tycker vi är kul!
Vad har du gjort som du vill skryta om? Mejla oss på forskolan@lararforbundet.se eller gå in på vår Facebooksida och dela med dig.
