I Finland är hälsa ett eget ämne

I den svenska skoldebatten lyfts ofta den finska skolan fram som en förebild. Detta eftersom finska elever klarar sig bättre vid internationella kunskapsjämförelser. Skälet anses, åtminstone av en del, bero på att de finska lärarna har högre status än de svenska och att det minsann råder ordning och reda, rättning i leden och gammaldags disciplin i de finska klassrummen.

 

Men när vi på tidningen miVIDA besöker Kaisa Hemming-Kyrö och hennes elever på Winellska skolan i Kyrkslätt, tre mil från Helsingfors, är likheterna mer slående än skillnaderna. De eftermiddagströtta killarna i nian är lika tramsiga och flamsiga som deras svenska motsvarigheter kan vara och i lärarrummet muttras det om föräldrar som tycks sakna respekt för lärarnas professionella yrkesutövning.

 

En sak är dock definitivt annorlunda, nämligen ämnet hälsokunskap som vi har rest hit för att ta oss en närmare titt på. Hälsokunskap finns ju, som bekant, inte som eget ämne i den svenska skolan. I Sverige har man i stället valt att integrera stora delar av hälsokunskapens ämnesinnehåll i ämnena idrott och hälsa och hem- och konsumentkunskap.

 

I den finska läroplanen står att hälsokunskap är ett ämne som vilar på tvärvetenskaplig grund. Målet för undervisningen är att främja kunskap som stöder elevens hälsa, välbefinnande och trygghet. Syftet är att utveckla elevens kognitiva, sociala, emotionella, funktionella och etiska färdigheter.

 

Utgångspunkten är att hälsa är fysisk, psykisk och social funktionsförmåga. I undervisningen utvecklas kunskaperna om och färdigheterna i hälsa, livsstil, sunda vanor och sjukdomar samt förmågan att ta ansvar för sin hälsa och handla på ett hälsofrämjande sätt i förhållande till sig själv och andra.

 

I årskurs åtta innebär läroplanens skrivningar undervisning i bland annat sexualhälsa, vilket är det som står på schemat i dag. Kaisa Hemming-Kyrö inleder med att retoriskt fråga eleverna varför det pratas om sex i skolan och svarar själv.

– Därför att det hör till era sexuella rättigheter att få rätt information!

 

Hon fortsätter med att påpeka nackdelen med att fråga en jämnårig kamrat – det är ju inte säkert att han eller hon vet bättre än ni själva – och frågar sedan eleverna vad problemet är med att söka information om sex på nätet.

– Vad får ni upp då?

– Porr, blir det samstämmiga svaret från eleverna.

– Och vad är problemet med det? Jo, porr är vuxna människors fantasi och bara en liten del av sexualiteten, konstaterar Kaisa Hemming-Kyrö.

 

Sedan övergår hon till att be eleverna hålla ett öppet sinne inför vad som sägs och diskuteras under lektionerna.

– Ni får gärna tycka olika men tänk på att tre till fyra personer i en grupp om arton känner sig sexuellt annorlunda än rent heterosexuella. Och börja nu inte titta er omkring och fundera på vilka det kan vara som känner så, säger hon och skrattar för det är precis det som de arton eleverna i klassrummet direkt gör.

– Tänk på att statistik är statistik och inte måste stämma in exakt på just den här gruppen.

 

Därpå följer en genomgång av olika sexuella läggningar och sexuella identiteter. Eleverna är påfallande uppmärksamma och intresserade.

– Ja, det brukar konstigt nog vara stor skillnad på hur väl de skriver på provet i sexualhälsa jämfört med resultaten på provet i näringslära, kommenterar Kaisa Hemming-Kyrö ironiskt när åttornas lektion tagit slut.

 

Ämnet hälsokunskaps historia är lång och brokig i den finska skolan och namnet har varierat. Men 1994 försvann det som eget ämne och integrerades i stället i andra ämnen som till exempel huslig ekonomi, gymnastik och biologi. Resultatet blev, enligt Kaisa Hemming-Kyrö, att det blev upp till de enskilda lärarna och skolorna hur mycket de undervisade i det som i dag är ämnets innehåll.

– Och då blev det säkert ofta så att det ”svåra” som till exempel sexualhälsan hamnade i skymundan om det inte fanns någon i kollegiet som ville ta sig an det.

 

I skolornas egna läroplaner kunde man under den här perioden definiera var betoningen på hälsokunskap skulle göras. I exempelvis Winellska skolan integrerades ämnet i huslig ekonomi, kallades hälsofostran, och undervisades av lärarna i huslig ekonomi som ett eget block i årskurs 8. Före det hade hälsokunskap ingått som en del av gymnastikundervisningen.

 

Efter en lång tids diskussion återinfördes hälsokunskap som eget skolämne år 2004. Skälet var att man hade märkt att ungdomarna inte mådde bra, vare sig fysiskt eller psykiskt, och hade stora kunskapsluckor, bland annat om preventivmedel.

– Antalet klamydiafall sköt upp i skyn efter att ämnet togs bort 1994 och har nu minskat igen efter att det återinfördes, berättar Kaisa Hemming-Kyrö som ett exempel på vilken nytta ämnet gör.

 

Många svenska lärare i idrott och hälsa och hem- och konsumentkunskap tycker att nackdelen med att deras ämnen med åren fått ett större teoretiskt innehåll är att det kan vara svårt att få tid för teorin när man samtidigt ska hinna laga en maträtt eller ta sig ut i skogen och orientera innan den ofta alltför korta lektionstiden är slut. Dessutom är eleverna inställda på att lektionerna i idrott och hälsa och hem- och konsumentkunskap ska vara praktiska och protesterar därför när passen med teori blir alltför långa.

– Men så är det inte på lektionerna i hälsokunskap, här kan vi ta upp de bitarna och verkligen gå på djupet, och så kan lärarna i gymnastik och huslig ekonomi i stället fokusera på det praktiska, säger Kaisa Hemming-Kyrö.

 

Hon är en stark förespråkare för ämnet hälsokunskap.

– Jag tycker det är jätteintressant. Och ungdomarna är superintresserade. De kommer med massor av frågor så som lärare måste man vara jätteuppdaterad på allt och kan inte bara följa läroboken. Och det håller mitt intresse uppe.Det enda negativa som hon kan komma på är att eleverna ibland har lite väl höga förväntningar på hennes kunskaper.

– De tror att jag är allt från läkare till psykolog!

 

Fram till och med det här läsåret har lärare utbildade i gymnastik, huslig ekonomi, biologi, religion och livsåskådning varit behöriga att undervisa i hälsokunskap utan extra ämnesstudier men från och med i höst krävs sådana. Inget problem för Kaisa Hemming-Kyrö som i grunden är utbildad lärare i huslig ekonomi men som redan läst in nödvändiga poäng i hälsokunskap.

 

Att det var lärare i just ovan nämnda fem ämnen som fick undervisningsbehörighet under en övergångstid beror på att man från styrande håll tyckte att dessa ämnen delvis sammanföll med det ämnesinnehåll som man ville att det nya ämnet skulle ha. Och det verkar ju stämma när man hör Kaisa Hemming-Kyrö räkna upp de olika områden som hon tar upp med sina elever.

 

I årskurs 7 är det framför allt pubertetsutveckling och familj- och vänskapsrelationer som är i fokus. I årskurs 8 tas, förutom den redan nämnda sexualhälsan, även olika rusmedel, det vill säga tobak, alkohol och droger, upp liksom näringslära och vikten av idrott och motion. I årskurs 9 fokuserar undervisningen främst på miljöfrågor, hälsosjukdomar – både fysiska och psykiska – och hur man bör agera vid olyckor, eldsvådor och våld.

– Ämnet hälsokunskap är mest teoretiskt även om jag försöker få med några praktiska inslag, berättar Kaisa Hemming-Kyrö.

 

Ett exempel som hon ger på ett sådant inslag är ett nyligen genomfört besök i skolans gym där åttorna fick hjälp att sätta ihop ett eget träningsprogram som de framöver vid behov kan använda på gymnastiklektionerna. Ett annat exempel är när lärarna i ämnena hälsokunskap och huslig ekonomi tillsammans satte ihop en ambulerande utställning om hur ett hälsosamt mellanmål respektive ett ohälsosamt mellanmål kan se ut. Den gick runt i skolorna i kommunen.

– I och med att hälsokunskapen angränsar till så många andra ämnen finns förstås risk att vi lärare tar upp samma saker. Det borde därför finnas möjlighet till mer samarbete över ämnesgränserna men det är svårt för mig att få till eftersom timmarna i hälsokunskap ligger så utspridda under läsåret på vår skola, säger Kaisa Hemming-Kyrö.

 

Sammanlagt ska eleverna läsa minst 114 timmar hälsokunskap under högstadiet men hur de fördelas mellan årskurserna eller sprids ut över läsåret är upp till varje skola att bestämma. I årskurserna 1–4 undervisas hälsokunskap som en del av läroämnesgruppen miljö och naturkunskap och i årskurserna 5–6 som en del av biologi/geografi och fysik/kemi. På gymnasiet är hälsokunskap ett av de realämnen som kan ingå i studentskrivningen.

 

På niornas lektion, som avslutar den här torsdagen, pratar Kaisa Hemming-Kyrö om olika sorters beroende.– Om man mår råtta är det lätt att man försöker dränka sina sorger i till exempel alkohol. Men det går inte att dränka sorg för sorgen simmar, säger hon och fortsätter:

– Det går inte att bli kvitt ett beroende förrän det medvetandegörs, det är därför alla anonyma alkoholisters möten börjar med att deltagarna får säga: Hej, jag heter XX och jag är alkoholist. Dessutom behövs en stark vilja.

 

Det allvarliga ämnet till trots är stämningen i klassen denna dag stundtals något okoncentrerad och till slut får Kaisa Hemming-Kyrö be alla elever resa sig upp och göra lite pausgympa bredvid bänkarna. Efteråt är de lite mer fokuserade och kan koncentrera sig bättre på det som diskuteras tills klockan ringer och det är dags att gå hem.