7D formar framtidens Söderhamn

Trots vätan och halvdagern deltar eleverna i 7D på Norrtullskolan med gott humör i stadsvandringen tillsammans med sin engelsklärare Eiwor Lyrén. De har själva bestämt vilken väg de ska gå. Uppgiften i dag är att guida en fiktiv engelsk turist i staden, på engelska. De flesta gör uppgiften, mer eller mindre entusiastiskt. Samtidigt är kramsnön oemotståndlig och åtskilliga snöbollar hamnar innanför klasskamraternas kragar. Vandringen går i centrum av staden, förbi Staffansgymnasiet – det gamla läroverket – teatern och tre kyrkor. Den röda Ulrika Eleonora från 1600-talet lyser starkast. Rådhuset från 1860-talet ser ut som en gräddbakelse.

Eleverna kan ganska mycket om sin stad. De berättar om äldre historiska byggnader som kvarnen och museet, en nedlagd vapenfabrik, som alla vittnar om fornstora dar. Det nybyggda stadshotellet rymmer också Kulturens hus med kulturskolan, en viktig plats för nutida ungdomar. Vägen upp till Östra berget känner eleverna också väl till. Där uppe finns utomhusscenen dit artisterna brukar komma sommartid.

Väl uppe vid utkikspunkten kan de se ut över gå-gatan med Domuskvarteret i tegel, det som byggdes i ett 1970-tal fyllt av framtidshopp. Men Domus har blivit Coop Forum och flyttat till E-Center vid E4:an utanför stan. I kvarteret samsas nu småbutiker, bibliotek och Systembolag. I gamla Postens lokaler är det tomt.

Eiwor Lyrén ber eleverna att fundera på vad de saknar i stan – på engelska.

– Liseberg och Gröna Lund…Green Lund!

– Max hamburgers!

– I want a football shop.

– That’s for young people, what do you want för old people? undrar Eiwor Lyrén.

– Many trees and flowers.

Det är kickoff för sjuornas projekt om närmiljön. Tillsammans med flera andra klasser och skolor i Söderhamn deltar de i ett större projekt där alla arbetar med varsitt område i kommunen. Grupperna i 7D ska planera och bygga upp en modell av Söderhamns centrum som de vill att det ser ut i framtiden. Utgångspunkten är ett entreprenöriellt förhållningssätt. Eftersom begreppet är nytt, så går Eiwor först igenom det i klassrummet innan de ger sig ut – vad betyder entreprenöriellt, undrar hon. Företag, att man samarbetar, aktiebolag, svarar några elever.

– För oss innebär det att ha en idé och genomföra den, att lära sig lära och ta makten över sitt lärande, förklarar Eiwor.

Projektet ska redovisas i april vid en internationell konferens om entreprenörskap i undervisningen, där Söderhamn står värd. Klass 7D ska berätta om tre framtidsvisioner inför konferensdeltagarna, delvis på engelska. Det ska vara realistiska, väl grundade förslag som de kan förklara och tala för. På Norrtullskolan samarbetar hela arbetslaget runt klassen i ämnena engelska, SO, svenska, NO och teknik.

Tillbaka i skolan på NO-lektionen, lite försenade på grund av ett bråk i korridoren, delas eleverna upp i grupper. De ska rita egna kartor över centrum och märka ut de ställen som är viktigast för dem. De märker snabbt att ett A4-ark inte räcker. En kille frågar om han får ta fler papper.

– Du får ta så många du vill, säger NO-läraren Maritha Tillander.

Nu kommer de igång. ”Men museet ligger inte där!” ”Maritha, var ligger kyrkan?” ”Där är Subway och Wayne’s”. Kartorna växer, får färg och fler och fler detaljer. Eleverna glömmer rasten, NO:n glider över i SO innan kartorna blivit klara.

I mitten av alla kartorna flyter Söderhamnsån. Gågatan, Sibylla, JC, bion och aktivitetshuset för ungdomar finns också med överallt – i en småstad är utbudet begränsat. Några grupper ritar självmant in Norrtullskolan, andra kommer på det efter hand. E-Center, köpcentrumet borta vid E4:an får inte plats på de flesta av kartorna.

Per Jansson, lärare i svenska och SO, tar vid:

– Fundera på hur Söderhamn ser ut 2011. Var bor man, var jobbar man, var handlar man? Gör en mindmap, glöm inte att få med alla grupper av människor, säger han.

Efter påminnelsen kommer eleverna själva på sjukhuset, att de äldre brukar bo på Västerbacken eller Åsgården, och de vet var det finns gruppboenden för utvecklingsstörda.

Eiwor Lyrén är lärare i engelska och spanska. Hon var en av de första lärarna i kommunen som gick en kurs i entreprenöriellt lärande. Det var för fem år sedan. Det blev en synvända för henne. Om hon hade genomfört den här lektionen tidigare, så skulle hon ha kommit med en färdig planering till eleverna, sagt åt dem vad de skulle göra och hur hon tänkte bedöma det.

– Nu utgår jag från målen och säger det här ska ni lära er, hur vill ni göra?

Hon hade också definitivt presenterat en färdig stadsvandring, markerad på kartan. I dag frågar hon i stället eleverna vart de vill gå. En kille som sällan engagerar sig i skolan tar då initiativet, föreslår en rutt, får med sig de andra och tar täten.

– Det hade inte hänt förut. Det är lättare att få flera elever att blomma och visa vad de kan.

I början arbetade hon med entreprenöriellt lärande i enskilda projekt. Nu törs hon säga att det genomsyrar hela hennes undervisning – men det har tagit fyra–fem år.

Även om man arbetar elevstyrt och ämnesövergrip-ande så kommer man aldrig ifrån färdighetsträningen, särskilt i språk, påpekar hon. Fast nu får eleverna göra något eget utifrån det de lärt sig. Det kan vara en rap-låt eller en sång med orden de kan.

– Eleverna får bättre självkänsla. De säger ”jag kan!” i stället för ”jag kan inte”.

Per Jansson, lärare i SO och svenska, undervisar sin första termin på högstadiet. Han tycker att det är bra att han får lära sig att inte styra för mycket redan från början. Han är också glad över att få arbeta med Eiwor Lyrén, eftersom han aldrig har jobbat med entreprenöriellt lärande. Men han har gått en kurs i det.

– Vi kallar det för e-lärande, för annars vrickar man ju tungan av sig.

I projektet får han in både samhällskunskap och historia. Med klassen blickar han tillbaka på Söderhamns historia och de undersöker nutiden. Men framför allt får de med framtiden, ett perspektiv som ofta glöms bort i historieundervisningen, när eleverna skapar sina visioner för Söderhamn.

För Maritha Tillander, som har teknik och NO, är inte minst teknikämnet centralt i projektet. Grupperna ska bygga modeller av sin framtidsstad och arbeta med konstruktion, hållbarhet, ritningar, skisser och dokumentation. De har övat genom att bygga pepparkakshus. Hon har inte heller arbetat så mycket med e-lärande tidigare, men gillar det öppna förhållningssättet, där man inte utgår från färdiga mallar. Det är också bra att lärarna samarbetar och att eleverna får vara med och bestämma.

– Tidigare var man ju någon sorts envåldshärskare, sa jag nåt så gjorde de det. Nu vill vi få dem att våga gå utanför ramarna. Men fortfarande frågar de livrädda om de får ta ett papper till.

Sedan Eiwor Lyrén började jobba med e-lärande har hennes elever fått bättre resultat på de nationella proven i engelska. Hon är övertygad om att det har ett samband.

– Det här är riktigt lärande. Du lär dig det du vill för att du vill, inte för att läraren vill. När idén kommer inifrån dig så växer du som människa. Du blir stolt och kan ta med dig det till annat.