Politikerna i Vågå satsar på att skapa Norges bästa skola, för att få ett samhälle där alla trivs och mår bra. Pedagogiken utgår från barns sinnesbaserande lärande, i kombination med foto, hantverk, folkmusik, natur och mat. Men hur får man med alla lärare och föräldrar på tåget? Vi besökte Vågå någon månad efter att politikernas vision börjat omsättas i praktiken.
”Det är därifrån lärare och elever ska hämta kraften”, förklarar Jon-Roar Bjørkvold, som är professor i musikvetenskap och inspiratör i skolprojektet som han menar kan leda till en ”musisk skolrevolution”.
Förväntningarna är stora på projektet som först hette Norges bästa skola, men nu har bytt namn till Vaken och vågal (vaken och vågad) i Vågå. Det låter mindre pretentiöst, men undertiteln finns kvar: ett samhällsutvecklingsprojekt med målsättningen att skapa Norges bästa skola. Vi skrev om det i temanumret om Norge i höstas, och det har fått stor uppmärksamhet i norska medier.
Inte minst eftersom Vågå tillhör de 40 kommuner i landet som visat sämst resultat på nationella prov. Pressen på lärarna att lyckas är stor; Jantelagen är stark här i norra Gudbrandsdalen och många är rädda att det ska bli ett magplask av alltihop. Får man verkligen säga att man ska bli bäst? Och vad ska man bli bäst på? sammanfattar projektledaren Hanne Blåfjelldal.
– Lärarna är grundbulten i att det ska lyckas. Men det finns en hel del skepsis mot att användandet av musik, dans, drama, bild och hantverk i undervisningen verkligen leder till att eleverna klarar målen, säger hon.
– Det finns många olika åsikter, och en del tvivlar på att de har den kompetens och de resurser som krävs för att genomföra det som förväntas av dem. Alla är inte med på tåget, och vi kämpar med det.
Men många har en smittande entusiasm, en bergfast tro på projektet och en stark känsla av att skolan redan har fått högre status. Och de flesta lärare uttrycker att det är en häftig känsla att jobba i en kommun som har visioner. En kommun som verkligen satsar på förskola och skola som en motor i samhällsutvecklingen: ”Om vi skapar Norges bästa förskola och skola kommer ingen att kunna motstå att bo och etablera sig i Vågå. Då stärks näringslivet och vi får en utvecklingsoptimism i samhället”, som kommunalrådet Rune Øygard har uttryckt det.
– det råder en skräckblandad förtjusning här i Vågå, konstaterar Thorgeir Sæteren, rektor på delvis nybyggda Vågåmo skola, som designats parallellt med att skolprojektet tagit form.
Som rektor har han en viktig roll när det gäller en av de största utmaningarna: att få alla lärare att dra i samma riktning. Projektet har ett femårsperspektiv, men det gäller att få in det nya förhållningssättet och de varierade arbetsmetoderna i den vanliga undervisningen, utan att tappa fokus på att stärka elevernas baskunskaper. Så det hela blir självgående, utan extra projektresurser, eller någon utifrån.
– Läraren som står i klassrummet varje dag måste känna att hon eller han har den kompetens och de fysiska resurser som behövs, för att kunna välja en mer praktisk ingång till lärande i alla ämnen. Det är inte vad vi gör under fem år som räknas, utan evigheten, säger han.
För att komma dit samarbetar förskola och skola från årskurs 1–10 mycket mer än tidigare. Rektorerna träffas varannan vecka och tänkandet kring kompetens och resurser är på väg att bli ett ”vi”, ett gemensamt ansvar från förskolan till högstadiet. I utvecklingsarbetet har Thorgeir Sæteren valt att i första hand bygga på de lärare som redan är extra intresserade. De som vill lära sig mer, är nyfikna och vill pröva något nytt, får kompetensutveckling och den utrustning de behöver för att göra det. Sedan blir de resurspersoner och sprider ringar på vattnet, menar han.
– Men vi rekryterar inte bara idealister. Det är livsfarligt. Det blir stora, färggranna jättebubblor tills de ska in i verkligheten där man inte kan jobba 20 timmar om dygnet. Det slutar bara med att de blir utslitna. Vi måste ha folk som inte motarbetar, men som ställer bra frågor.
Till hjälp för lärarna har musikpedagogen Eli Hårklau projektanställts. Hennes uppgift är bland annat att visa hur man kan använda musik och drama i undervisningen av ämnen som matematik, norska eller historia.
– Det är redan väl förankrat i klasserna med yngre barn. Vi jobbar för att få in det längre upp i skolåren också, men det är svårare. Konflikten mellan betygen och ett nytt sätt att undervisa känns inpå kroppen. Det finns ju inga nationella prov i att vara sig själv, att vara en god och hel människa. Trots att det är det viktiga, säger Thorgeir Sæteren.
Begreppet ”Norges bästa skola” innefattar inte bara själva skolgången, utan hela paketet kring barns uppväxtvillkor: förskola, fritidsaktiviteter, föräldraroll. Projektledningen har valt att fokusera på tre områden i första hand: tidiga insatser, sinnesbaserat lärande med utgångspunkt i en helhetssyn på människan och ett förpliktigande samarbete med föräldrarna.
De två första områdena är beroende av det tredje: att man får med föräldrarna. Norges bästa skola kräver helt enkelt Norges bästa föräldrar. Det i sig är en stor utmaning, förklarar såväl lärare, rektorer som politiker. I norra Gudbrandsdalen är man av tradition misstänksam mot det som är nytt och obekant. Befolkningen levde förr på marginalen, långt från andra byar och utlämnade åt vädrets makter. Att satsa på säkra kort, som man vet fungerar, har satt sig i kulturen, berättar Thorgeir Sæteren.
– Det präglar fortfarande hela vår själ. Det blir inget våldsamt stort jubel för nya påfund.
Många föräldrar har dessutom bristfällig utbildning och uttrycker en otrygghet när det gäller vad som förväntas av dem i skolan. Andra är extremt aktiva, och vill in i minsta detalj veta allt som händer i skolan.
Under höstterminen har det bildats ett föräldraråd, med representanter från alla klasser, som hoppeligen leder till ett nätverksbygge med föräldrar, som i sin tur förbättrar den psykosociala miljön och gör att eleverna lär sig bättre.
– Man tror lätt att alla känner alla här. Så är det inte alls, men vi hoppas och bygger på att alla känner någon, säger Thorgeir Sæteren.
När vi besöker Vågå är det alltså precis i början när projektet omsätts i praktiken. En smakskola har kommit igång i förskolan, och flera lärare har engagerat sig i ett Comeniusprojekt för att starta en uteskola. I högstadiet pågår ett fotoprojekt och musikpedagogen Eli Hårklau har fullt upp.
Vi hoppas vi får möjlighet att återkomma till Vågå och följa utvecklingen!