På Läroverket i Hudiksvall är alla elever filmstjärnor. I varje fall i musikläraren Marie Forsbergs ögon. Med kamerans hjälp i betygsbedömningen har hon fått mer tid att se dem som annars inte syns.
”Living easy, living free, season ticket on a one-way ride”, sjunger Simon Sundkvist kompad av klasskompisarna, Jimmy Östby och Adam Rydstedt.
På musiklektionen på Läroverket i Hudiksvall har grupp 1 just tagit de första tonerna till AC/DC:s Highway to hell. Framför scenen står Marie Forsberg med en videokamera och spelar in killarnas framträdande. Det är bedömningsdag och allt räknas, från hur eleverna samspelar med varandra till hur varje enskild elev tar sina komp.
– Tidigare såg man alltid dem som var bra och de som överraskade. Med kamerans hjälp ser jag nu också dem som ligger mitt i mellan och kan hjälpa dem att utvecklas, säger hon.
I höstas kom Marie Forsberg på allvar igång med att arbeta med kameran i betygsbedömningen. Bakgrunden var den nya läroplanen, där betygsbedömningen blivit mycket mer central. Utöver de teoretiska kunskaperna måste läraren hålla reda på hur eleverna utvecklar sin musikalitet. Tajming, att byta ackord och att lära sig musikinstrument är bara några av de beståndsdelar som avgör vilket betyg som ska sättas.
Det var mycket jobb och fullt sjå för Marie Forsberg, som har mer än 250 elevers prestationer att tänka på. Innan kameran kom in i bilden använde hon ett pricksystem, och papper och penna för att anteckna vilken nivå de olika eleverna låg på.
– Det var inte lätt, och det tog mycket tid i anspråk att tyda anteckningarna efter dagens slut. Det kunde till och med hända att jag glömde vilket instrument de olika eleverna hade spelat på, säger hon.
Med hjälp av videokameran har jobbet blivit lite mindre stressigt. Nu har hon tid att i lugn och ro lyssna och känna känslan i elevernas spel och sång. Om något strular med förstärkaren, eller om ett mikrofonstativ är för lågt inställt, kan hon smyga fram under framträdandet och ändra det.
– Jag är väldigt tydlig med vad som krävs för att få ett visst betyg i varje moment. På min dator har varje enskild elev en mapp där allt filmat material ligger. Den tittar vi på tillsammans, för att se vad som är bra och vad som kan utvecklas. Att utveckla sig i musik är en process som sträcker sig över tid och man måste verkligen ta varje tillfälle i akt att bedöma eleverna, säger Marie Forsberg.
– I början var det flera som protesterade och sa ”nej, jag måste kamma mig!”. Men nu har de vant sig och de flesta skärper sig lite extra när de vet att de blir filmade.
Ett par saker är dock viktiga att tänka på för den som vill börja arbeta med kameran i sin undervisning, påpekar hon. Först och främst ska det förankras med arbetsledning och föräldrar, så att inga missförstånd kan uppstå. Dessutom är det viktigt att betona för eleven att det är helt frivilligt, och att endast läraren kommer att titta på materialet och enbart i betygsbedömningssyfte.
Sist, men inte minst, måste man också vara noga med att tala om för de andra eleverna som inte redovisar, att de inte får filma utan att först be om tillstånd. Att läraren filmar betyder inte att eleverna får göra det. För Marie Forsberg har inget av detta varit något problem; hennes elever vande sig snabbt med vad som gällde.
Samtidigt som filmandet är en bedömningssituation blir den också ett led i deras personliga utveckling, förklarar hon.
– Jag har en kille som var livrädd för att sjunga solo i sexan, men som med lite övertalning och med kamerans hjälp nu vågar kliva upp helt själv på scen.
Är det svårt att sätta ett rättvist betyg?
– Ja, det är jättesvårt, eftersom rollen som musiklärare är komplex. Å ena sidan vill man stärka och motivera eleverna, å andra sidan måste jag hela tiden ha bedömningsglasögonen på. Helst skulle man vilja slippa bedöma helt och hållet. Men det går inte och då är det bra att ha kameran till hjälp.
Hittills har ingen elev klagat på att de blir filmade. Tvärtom, de flesta är glada att kunna följa sin utveckling. Simon Sundkvist sjunger sista raden på Highway to hell och får rungande applåder från sina klasskamrater. Under grupp 2:s redovisning sitter grabbarna längst bak i klassrummet och är märkbart stolta över sin prestation.
– Det var helt klart MVG det där, säger Simon Sundkvist och skrattar.