Hon ska granska ­anmälda kolleger

Lärare måste vilja lära nytt. Det anser Marlene ­Holmqvist, nyligen utsedd av regeringen till ledamot i Lärarnas ansvarsnämnd.

Marlene Holmqvist var mitt uppe i vårterminens betygshets då telefonen ringde. Det var från utbildningsdepartementet.
   »Vi har dig på en lista, du är nominerad till Lärarnas ansvarsnämnd. Är du intresserad?«
   För Marlene Holmqvist var det självklart att svara ja på den frågan. Under sina 24 år som lärare har hon alltid sökt sig till sammanhang som handlar om att utveckla läraryrket. Hon driver gärna ämnesöverskridande projekt tillsammans med kolleger på skolan och tar emot lärarkandidater från Högskolan i Kristianstad.
   — Jag är en lagspelare, jag samarbetar gärna, säger hon.

För ett par veckor sedan kom beskedet att hon är utsedd till en av ledamöterna. När Marlene Holmqvist tar emot på Furulundsskolan i Sölvesborg, i glappet mellan två lektioner, är uppdraget ännu lite oklart och hon har inte hunnit träffa sina kolleger i nämnden.

Varför blev du utsedd?
— Ingen aning. Men jag kan tänka mig att det har att göra med mitt samarbete med högskolan. Och så tror jag att de ville ha en bra sammansättning, det behövdes kanske en gymnasielärare från södra Sverige.

Hur ser du på uppdraget?
— Jag har alltid varit engagerad i mitt jobb och läraryrkets utveckling är en angelägen fråga. Legitimationen har ju diskuterats länge och jag tycker det är bra att vi på fältet också får göra våra röster hörda. Jag vill gärna vara med och påverka.

Ledamöterna i nämnden ska inte bara ha erfarenhet från förskola och skola, ni ska också besitta särskild sakkunskap. Vad har du för särskild kunskap?
— Jag tror inte att jag har mer sakkunskap än någon annan. Jag är en vanlig, jordnära ­lärare som jobbat länge och sett olika typer av skolreformer och betygssystem. Kanske kan kopplingen till lärarutbildningen vara meriterande och att jag alltid varit engagerad på olika håll för att utveckla skolan.

Ni kommer att vara med om att forma praxis i många svåra frågor. Hur tänker du kring det ansvaret?
— Det är utmanande i allra hösta grad. Vi får samlas i vår grupp och lägga upp rikt­linjerna, det blir ett lagarbete.

Vilka är utmaningarna?
— Det är viktigt att vara rak, tydlig och rättvis, det får aldrig handla om godtycke. Vårt arbete ska ju leda till att skolan blir bättre. Samtidigt ska vi inte krångla till det och göra det här större än det är. Det finns flera andra yrken som har legitimation och vi kommer säkert att titta på hur de har lagt upp sitt ­arbete.

Vad utmärker en bra lärare?
— För mig som är ämneslärare tycker jag att grunden är ämneskunskaperna. Men det räcker inte, de måste kombineras med ett engagemang för hela arbetssituationen. Jobbar du på gymnasiet måste du tycka om att vara tillsammans med ungdomar hela dagarna, annars har du hamnat fel.

Och vad utmärker en dålig lärare?
— Det är när ett av de två benen haltar. Det är sorgligt när inte ämneskunskaperna håller, då får inte eleverna det de har rätt att kräva av en lärare. Och saknar man förmågan att skapa stämning i ett klassrum och inte fungerar i mötet med eleverna blir det inte heller bra.

Det finns två begrepp som Lärarnas ansvars­nämnd ska förhålla sig till – oskicklig och olämplig – som har kritiserats för att vara allt för vaga. Hur ser du på dem?
— Jag antar att vi kommer att göra en definition av de begreppen när vi träffas i gruppen. Men spontant skulle en olämplig lärare kunna vara någon som inte ställer upp på så grundläggande saker som synen demokrati, då är man inte lämplig att jobba med ung­domar.

Och oskicklig?
— Ja, då är det något i hantverket som inte fungerar. Samtidigt är det viktigt att vi får lov att vara olika, jag tror inte på några super­pedagoger som ska tala om för andra hur det ska gå till. Var och en måste få möjlighet att utveckla sitt sätt att vara i ett klassrum men det måste fungera med eleverna. Lyckas man inte hitta den kopplingen, det samspelet, då blir det ju svårt att genomföra en lektion.
   — Är man ny i yrket kan det vara en tidsfråga, ­ingen är färdig från början, men man måste vara beredd att lära sig nytt, nytt hela tiden.

Du handleder lärarkandidater i deras sista praktik. Har du haft någon som du inte har godkänt?
— Ja, tyvärr. Och då har det oftast funnits anteckningar sedan tidigare om saker som inte fungerat. Det är sorgligt att det får gå så långt, men någon måste säga stopp. Vi lärare har ett stort ansvar och då måste vi
också ställa höga krav på dem som utbildar sig. Våra barn och ungdomar är värda det.

Tror du på högre intagningskrav till lärar­utbildningen?
— Ja, och det är väl också tanken med den nya lärarutbildningen. Jag tycker också att det kunde kombineras med en intervju för att se om man passar. Det här är ett socialt jobb, du kan inte välja vem du ska jobba med utan måste ha förmågan att anpassa dig.

Hur tror du att lärarlegitimationen kommer att påverka läraryrket?
— Den är ett tecken på hur pass viktig man tycker att utbildning är i ett land och på att man kan lita på dem som ska ansvara för den. Jag hoppas att legi­timationen leder till att ­läraryrket återfår sin status.

Tror du att det faktum att legitimationen kan bli indragen riskerar att skapa en rädsla hos lärare?
— Nej det tror jag inte, det vore hemskt. Jag tror att de allra flesta lärare är proffsiga och trygga i det de gör. Snarare kan legitima­tionen leda till att de känner sig upp­värderade.