Vilken är din drivkraft i arbetet som speciallärare?
– Att se elever lyckas. Jag blir jätteglad när jag ser att en elev utvecklas positivt. Det kan handla om elever som har gått i skola här hela tiden eller som kommer hit i exempelvis årskurs sex. Flera elever bär med sig erfarenheter av att inte lyckas i sin tidigare skolgång. De har inte fått undervisning anpassad till sin dövhet eller hörselskada och har gissat sig till vad som sägs. De har känt sig utanför och när de kommer hit går en del och stryker längs väggarna. Sedan, efter ett tag, ser jag dem gå mitt i korridoren och se glada ut. De har blivit bekräftade, har börjat förstå och lära sig nya saker. Det är en höjdare att få uppleva!
Hur hamnade du på specialskolan?
– Jag hade varit färdig grundskollärare något år och pendlade till Sundsvall när det dök upp en tjänst på Kristinaskolan i Härnösand. Jag frågade dåvarande rektorn om jag behövde kunna teckenspråk. Det gick bra utan, sade han, och jag fick jobbet. Efter ett år började jag speciallärarutbildningen inom hörsel och döv i Stockholm. Där fick jag lära mig mer teckenspråk.
Hur skiljer sig ditt arbete på specialskolan frånandra lärarjobb?
– Teckenspråket är en förutsättning för att kunna kommunicera med eleverna. Vi arbetar mer med bilder och filmer, och vi använder mycket tekniska hjälpmedel, ljudförstärkning, datorer med mera. Språket är en utmaning; dels att jag ska lära ut svenska, dels att jag ska lära mig att behärska teckenspråk så bra jag kan. Jag lär mig alltid något nytt här – det är också en sporre.
Vad är det svåra i ditt jobb?
– Vi får ofta tillverka eget pedagogiskt material. Det är svårt att använda böckerna rakt av. Undervisningen blir bättre när vi använder filmer som är textade eller som vi kan översätta till teckenspråk. Jag arbetar nu i en grundsärskolegrupp och då behöver materialet anpassas individuellt.
Vilken önskan hoppas du har uppfyllts innan du går i pension om några år?
– Det har skett stora förändringar i samhället sedan jag började arbeta här. Barn med dövhet eller hörselskador opereras tidigt och får möjlighet att höra ljud. Fler kommuner har hörselklasser vilket minskar antalet elever här. För vissa barn funkar det bra i hemskolan, för andra inte. Hemskolan saknar resurser och eleven tappar självförtroendet. Det har blivit vanligare att elever kommer till oss under några veckor om året för att ”tanka på”, i stället för att gå hela sin utbildning här. Min förhoppning är att fler barn ska ges möjlighet att gå sin grundskoleutbildning på Kristinaskolan och få en chans att förstå och bli förstådd.
Vad ger dig återhämtning och energi på fritiden?
– Att vistas i naturen, lyssna på musik och vara med familjen är en väldigt bra avkoppling. Jag gillar också att hålla på med digital teknik.