Det här är en berättelse om drömmar, liv och levnadsvillkor, om hur det kan vara att leva som barn i ett land som befinner sig i en konflikt. Vi får träffa en pojke och en flicka som båda tänker på livet de hade innan muren och längtar tillbaka dit. Pojkens längtan att ta sig över muren blir hans sätt att överleva. Flickans längtan tar sig uttryck i poetiska dikter. För barnen som lyssnar så är muren det väsentligaste i berättelsen. De diskuterar vad den är gjord av. Trä? Det är som ett staket, muren kanske är som en tunnel. De ser också att det finns ståltråd på muren. De funderar på vad som kan finnas bakom den. En rolig lekpark kanske?
Boken är inspirerad av författarnas resa till Palestina och är vackert skriven, men också sorgsen. Den är mjukt ritad och de grå och kala bilderna förstärker berättelsen. På andra sidan muren är bilderna varma, röda och mer livfulla. Boken har en politisk historia som kan vara svår att förstå. Muren har en stark betydelse i boken, men på ett djupare plan än vad en sexåring förstår. Det är nog inte meningen heller att förstå Palestinakonflikten. En bok ger alltid något till läsaren och det är läsaren som gör berättelsen till sin, beroende på egna erfarenheter.