Forskaren Annelie Holmberg sökte läromedel och fann en guldgruva – en skatt av läroböcker i textilslöjd från 1800-talet fram till i dag. – I många av dem finns tankegångar som känns påfallande moderna och ett starkt engagemang för att visa att slöjden är viktig!
– Den boken är väldigt spännande, framåt, men den var väldigt dyr och kom bara i en upplaga.
I sin studie Läromedel för textilslöjd har Annelie Holmberg, textillärare och forskare i textilvetenskap, inventerat vilka läromedel som funnits på svenska. Målet har varit att undersöka vilka syften de hade och vilken elev som ”formades” genom undervisningen.
– Det är intressant vad läromedlen berättar om sin tid, inte minst genom vilka produkter man ville att eleverna skulle göra, säger Annelie Holmberg.
Hon har letat på antikvariat, i biblioteksbaser, på lärarutbildningar och genom privatpersoner. Totalt fann hon ett 40-tal böcker, utgivna mellan 1860 och 2009. Det kan låta som ett relativt litet antal jämfört med mer teoretiska ämnen, men är oväntat mycket.
– Jag hittade mycket, mycket mer än jag trodde att det skulle finnas! Det har varit jätteroligt att ta del av materialet och att se hur människor har engagerat sig i och publicerat så mycket i sitt ämne.
Det var dock ganska få som lyckades nå ut till någon bredare krets. Det kan man utläsa av små upplagor och av att böcker bara har getts ut en gång. Å andra sidan är det flera titlar som har kommit i många upplagor och har använts länge.
– Frågan är sedan hur de har använts. Jag tror att det är ganska få av böckerna som har använts som det var tänkt, från pärm till pärm. Läraren har plockat lite här och var i stället.
Annelie Holmberg har delat in materialet i olika epoker. Från 1800-talet och långt in på 1960-talet var textilslöjd nästan uteslutande ett ämne för flickor, som skulle fostras att ta hand om ett hem. En känd titel från 1800-talets slut var Handledning i metodisk undervisning i kvinnlig slöjd av Hulda Lundin.
– Det var viktig kunskap och allvar, ingen hobby. Det var viktigt att kunna sådant som materiallära och fläckborttagning.
Ett senare guldkorn är Vi sy och sticka, av Elisabet Björk och Maja Berntsson (1947).
– Det finns femton olika förkläden i den! Varav en modell för pojkar … Det fanns särskilda läromedel för pojkar, och det är väldigt tydligt att de skulle göra leksaker, de skulle lockas och uppmuntras att tycka om slöjden. Flickorna förväntades tycka om ämnet och fick göra ”nyttiga” saker till hushållet.
På 1950-talet kom det arbetsböcker, där eleverna skulle klistra in tygprover, göra anteckningar och bli mer delaktiga. Från och med 1960-talet försvinner slöjdens fostrande roll, både pojkar och flickor får obligatorisk slöjd och fokus läggs på hur viktigt ämnet är för hela människan.
– Ju längre fram i tiden, desto mer individualiserat blir det, barnet får plats. Det är mer förtäckt kunskap – man lär sig att sticka men det blir ett mumintroll, att sy mjukisdjur är egentligen symaskinsövningar.
Hittills har Annelie Holmberg redovisat studien vid konferenser och hennes målsättning är att publicera en längre artikel om den.
– Det vore också roligt att fortsätta och utveckla projektet, att knyta ihop det genom att intervjua lärare om hur man använde och använder läromedel. Det skulle vara spännande!