Jag var en gröt-på-morgonen-människa. Havregryn, en näve blåbär, lite salt, vatten och en kastrull. Några minuter på plattan och tadaa! En snabb, god och nyttig frukost. I synnerhet om den serveras med kall mjölk.
Men så blev jag laktosintolerant och fick vansinnig magknip av mjölken. Så nu dricker jag te och äter mackor.
»Och?« tänker du nu.
Det handlar om att ändra vanor. Att en morgon äta något helt annat än vad man är van vid. Att ta på vänster strumpa först, i stället för höger. Att bryta fördelningen av arbetsuppgifter på jobbet. Att ändra strukturen på mötena och kanske att testa nya arbetsmetoder på lektionerna. Det handlar om att byta stol vid köksbordet och få ny utsikt. Och att göra detta för att faktiskt få just ny utsikt. Eller ett annat perspektiv på saker och ting, eller vad man nu väljer att kalla det.
Men varför ändra något som fungerat för oss och som vi tycker om? Ska vi hålla på med förändring för förändringens skull? Varför sluta äta gröt, om det nu är så bra?
Ja, ibland är det yttre faktorer som får oss att bryta en vana. Som i mitt fall, att få en obekväm magknip av att förtära mjölk.
När kraven på förändring kommer utifrån, när vi inte själva känt ett behov av förändring, då är det inte alls lika härligt att överge det kända för att ge sig i kast med det nya.
Inte alls som när man själv är sugen på att bryta ny mark på jakt efter något annorlunda, som kanske kan bli en bättre vana. För är det inte ofta så att vi kanske snarare byter vana, än bryter?
Vi människor söker oss till rutiner. Vi behöver vanor för att begränsa alla tänkbara valmöjligheter som ligger framför oss.
Jag tycker att det kan vara intressant att se över sina vanor. Att ifrågasätta deras existens är också att ifrågasätta sina egna val. Och det behöver vi göra då och då. Jag funderar ibland över om allt det där som pågår, pågår för att det är bra? För att det är något som gynnar verksamheten och för den framåt?
Eller pågår det för att det är en rutin, en gammal vana, och att det har fungerat förr? Och lite beroende på hur svaret lyder på dessa frågor, får vi också förhålla oss till det vi gör och till det vi vill göra.
Någon gång i din historia var det du gör nu också något nytt. Dina rutiner och vanor är egentligen inget annat än en aktivitet som upprepats tillräckligt många gånger.
Bryt en vana! Det är befriande. Släpp en trygghet och se att du står ändå. Ibland kan det kännas som att vi inte har så många valmöjligheter, men det har vi. Varje sekund är egentligen en möjlig start på något nytt.