Fritt fram att bryta gränser

I dag har treorna slöjd och många gör klart sina spiktavlor. Flera flickors plattor är rosa. Pojkarnas slöjdalster har mer skilda färger; någon har målat med svart färg, en annan har använt FC Barcelonas lagfärger.

En pojke är klar med sin tavla och har valt att fortsätta med en smörkniv, som han vet behövs hemma. Kniven sitter fastspänd i bänken och pojken putsar för allt vad tygen håller. Det är en traditionell smörkniv, samma material och form som i miljoner knivar som gjorts både i slöjdsalar och i industrin. Pojken verkar mycket nöjd och har bråttom att bli färdig.

– När han valde att göra en smörkniv frågade jag om han hade tänkt sig någon rolig form. Han var mycket bestämd med att den skulle se ut som en smörkniv ”ska” se ut. Det bär mig lite emot att eleverna inte vill fundera ut något eget. Men man får ta det lite i taget. Det är svårt att ändra på slöjdtraditioner som finns hos elever, föräldrar och andra lärare, säger Josefin Jansson.

Hon är bild- och slöjdlärare och arbetar i hårda och mjuka material på Noltorpsskolan i Alingsås. Var gränserna går inom ett ämne beror på såväl läraren och läroplanen som på den tradition som etablerats inom ämnet och i skolan, funderar hon.

– Om man jämför bild- och slöjdämnet kanske det är lite mer uttalat att bild går ut på att uttrycka sig konstnärligt och att pusha gränserna.

I bildämnet poängterar man vikten av att eleverna ska uttrycka sig via materialen redan från starten. Slöjden är mer traditionsbunden. Här finns inte samma betoning på att eleverna genast ska börja uttrycka sig genom föremålen de slöjdar.

– Till viss del sitter det i väggarna vad man kan göra i slöjden, att man ska göra samma saker, på samma sätt som gjorts tidigare år. Jag försökte plocka bort slöjdpåsen när jag började här. Barnen skrek rakt ut: ”Nej!”

Barnen lär sig grundläggande textila tekniker genom slöjdpåsen, men den är kanske inte så lämplig om målet är att barnen ska uttrycka sig. Traditionen har gjort den till en bunden uppgift vad gäller form, utseende och funktion. Barnen har sett sina syskon bära hem slöjdpåsar, av samma typ som har burits hem av deras föräldrar och mor- och farföräldrar.

– På många håll gör man nog oftast ”som man alltid gjort”. Jag försöker komma bort från slöjdandet efter mallar. Men när jag låter eleverna välja fritt mellan projekten gör de ofta saker som är mycket lika andra slöjdföremål.

De slöjdpåsar som de protesterande eleverna trots allt fick göra blev fina, men traditionella. Barnen bröt ingen ny mark, testade inga gränser.

– Om jag hade gjort en annan typ av påse och visat dem, skulle nog några gjort en sådan. Men då skulle de bara härmat mig och den gräns som jag överskridit. Det är ett svårt val om man som lärare ska göra prototyper. Eleverna tror ofta att vi vill att de ska härma dem.

När Josefin Jansson tillverkar inspirationsföremål försöker hon utforma dem så att eleverna bara ser dem som just inspirationsmaterial. Hon pekar på några hjärtan och en pirat som hon huggit ut i lind, för att visa att man med samma material och samma teknik kan skapa två helt olika uttryck.

– På det här sättet försöker jag visa möjligheterna och hoppas att de inte ser dem som mallar. De blir hela tiden bättre vartefter jag ”drillar” dem.

Just nu är textilslöjdssalen full av pysselmaterial. Särskolan har haft en pysseldag.

– Annars försöker jag undvika pyssel eftersom jag ogillar det, kanske inte hemma men i slöjden.

Det finns ett illa dolt förakt för pyssel inom slöjden. Det är något man håller sig för god för. Textillärare kan möjligtvis stå ut med att kallas ”syfröknar”, men att bli kallad pyssellärare skulle innebära en kränkning.

– Visst är det så. Det känns inte bra att tillverka påskkycklingar av piprensare och flörtkulor i slöjden.

Men om du gör figurer i slöjden med hjälp av piprensare utan borst? Om du använder tunn metalltråd? Känns det som om den typen av slöjd skulle vara möjlig i din slöjdsal? frågar jag och pekar på en hylla fylld av luffarslöjd som finns på ena väggen.

– Jo, när du lägger fram det på det sättet. Att arbeta med järntråd är kanske lika mycket ”pyssel” som att arbeta med piprensare. Men att det inte känns så beror kanske på vad man traditionellt sett som slöjdens gränser. Det handlar nog också om egna mentala gränser.

Att Josefin Jansson är negativt inställd till pyssel tror hon också beror på att det känns som om mycket av processen försvinner vid pysslandet. Det är en sak att pusha eleverna att hitta nya lösningar, nya former och konstruktioner – att få dem att hitta egna uttryck – och en annan vad eleverna får göra för slöjdalster. För vad som helst får eleverna inte göra i slöjden.

– Jag hade en elev i årskurs fem som ville göra en spökluva. När han började skissa upp den visade det sig att han ville att den skulle ha en spetsig form som stod rakt upp. Med sina två hål för ögonen så hade spökluvan precis samma form och utseende som en Ku Klux Klan-huva.

Hon sa till eleven att en sådan spökhuva fick han inte sy.

– Då blev han arg. Jag hade ju aldrig tidigare förbjudit honom att göra något. Vi ägnade en halvtimme i klassen åt att tala om Ku Klux Klan. Han köpte förklaringen och ville sedan absolut inte göra en spetsig spökluva.

Vad skulle du gjort om han vidhållit att han ville göra en Ku Klux Klan-huva?

– Det hade han inte fått. Det hade inte varit förenligt med skolans värdegrund och jag skulle säkert fått kritik från föräldrarna. Om jag hade tillåtit det, vad skulle jag då säga nej till?

Det finns många andra symboler som kan vara problematiska, trots att de inte direkt uppmanar till rasism och liknade. En marijuanaplanta är trots allt bara en växt.

– Skulle någon vilja brodera en sådan så skulle de få motivera valet. Om det handlar om en högstadielev, och om hon eller han kan motivera och säger exempelvis att det beror på att de gillar Bob Marley, då kanske jag släpper igenom det. Skulle eleven motivera med att den tycker att det är okej att röka på så skulle jag inte tillåta det.

Josefin Jansson berättar om en elev som var en stor hårdrocksfan. Efter att ha bläddrat i favoritbandets biografi ville eleven brodera heroinsprutor på sin slöjdpåse.

– Det fick han inte. Jag berättade att även jag gillade deras musik, men att det inte innebär att man behöver tycka att deras syn på droger är okej. Visst får man brodera hårdrocksbandens namn, men heroinsprutor tillåter jag inte som motiv. Men det är svårt att veta var man ska lägga gränsen.

Däremot tycker hon att det vore helt okej om en högstadieelev ville brodera en pinuppa på sin slöjdpåse.

– Som nyutexaminerad i Karlskrona mötte jag en pojke i årskurs fyra som antagligen ville sätta mig på prov: ”Jag vill virka en kondom”, sa han. Jag frågade om han visste vad en kondom var. Jodå, det visste han, framhöll han och fnissade.

Josefin Jansson frågade honom hur han tänkte att det skulle fungera och berättade att en kondom vanligen är i gummi. Funktionen går ut på att den ska vara tät.

– ”Jag fyller den med gladpack”, sa han. Han hade uppenbarligen tänkt igenom det hela. ”Ja, då så. Då är det bara för dig att börja öva på luftmaskor”, sa jag. Men då försvann intresset. Det var nog främst ett sätt att kolla mina gränser.

Alla dessa ”provokationer” kan ses som tillfällen att diskutera värdegrund och företeelser som eleverna funderar över, menar Josefin Jansson.

När det gäller material är Josefin Jansson öppen för att bryta gränser. Lin, ull och andra naturmaterial är visserligen bra, men kanske inte de som eleverna i första hand efterfrågar.

– Jag har köpt in många nya material och mycket glitter. Jag vill att ungarna ska arbeta och därför måste jag erbjuda material som de vill använda – då blir det mycket glitter. Jag vill att de ska blanda friskt, och gärna använda återvunnet material som kattmatsförpackningar och läskburkar.

Vissa lärare känner ett krav att slöjdföremålen som eleverna bär med sig hem ska vara snygga, ibland till den grad att läraren ”fixar till” dem först. Då är det svårt att begära att elever ska tänja på gränserna.

– Jag har jobbat mycket i särskolan så jag vågar vägra fixa till något. Är det inte rakt klippt får vi anpassa oss efter det. Men jag brukar vara lite nervös på en ny skola – över vad föräldrarna ska tänka om slöjdföremålen eleverna bär hem.

Under hösten var skogen ett genomgående tema i alla ämnen. På väg ut från skolan visar Josefin Jansson slöjdens bidrag: en vacker väggtavla med naturtroget tovade svampar. Hon hade noga framhållit att eleverna skulle göra dem så naturtrogna som möjligt. Tanken var att de skulle lära sig lite om hur olika svampar ser ut, både genom att göra dem och sedan se dem uppsatta.

Men bland gula kantareller, trumpetsvampar och flugsvampar växer en svamp i massor av klara färger. En svamp vars like aldrig skådats i någon skog.

– Pojken som gjorde den var mycket bestämd. Han skulle göra en discosvamp! Han vägrade att göra en vanlig svamp. Han ville inte hålla sig inom gränserna.