Frihet formade finsk framgång

När resultaten från den första Pisa-undersökningen någonsin publicerades den 4 december 2001 var överraskningen total. Finland låg i topp bland de allra bästa länderna. Tidigare hade traditionellt högpresterande länder som Japan, Korea och Hong Kong hamnat överst i alla mätningar.

Finland låg nu i topp trots att finska elever varken hade haft privatlärare, extraundervisning efter skolan eller mängder av hemarbete, som är vanligt i de asiatiska länderna. Dessutom hade Finland de minsta skillnaderna i resultat mellan olika skolor av alla deltagande länder.

Sedan dess har de utländska studiebesöken till skolorna i det nordliga landet blivit rena reseindustrin.

Och de höga resultaten har i stort hållit i sig i de följande Pisa-mätningarna: 2003, 2006 och 2009. Särskilt utmärks Finland av sin begränsade andel lågpresterande elever.

Hur hade det på 1990-talet fortfarande relativt medelmåttigt presterande Finland kunnat ta sig upp på toppen?

— För mycket kontroll av lärarna skapar bara misstroende som gör att lärare inte vågar tänka nytt och självständigt. Det gäller i stället att skapa ett förtroende för lärarna och ge dem professionell frihet så att läraryrket blir attraktivt. Och det har Finland lyckats med, säger den finske forskaren, författaren och föreläsaren Pasi Sahlberg.

Det tog Pasi Sahlberg fem år att skriva boken »Finnish lessons«, som kom förra året. Han ville visa världen vad som finns att lära av det finska undret.

Han tar emot på sitt chefsrum på CIMO, som är den finska motsvarigheten till Internationella programkontoret i Sverige.

Utanför den glasade fasaden ligger snön tjock på den frusna Tölöviken. Några fiskebåtar ligger förtöjda en bit bort. Himlen är grå och tung. Det råder finsk vinter.

Vad beror de extremt goda finska skolresultaten på?

— Vi har gjort läraryrket attraktivt för de mest begåvade studenterna att söka sig till. Vi har gjort det genom att ha en forskningsbaserad lärarutbildning på fem till sju år som resulterar i masterexamen. Och genom att sedan ge lärarna en stor professionell frihet i sin yrkesutövning och inte utsätta dem för massor av kontrollåtgärder.

Behövs en examen på masternivå?

— Masterexamen gör att lärarna kan gå direkt vidare till doktorandstudier. Den är också attraktiv för arbetsmarknaden i övrigt och det bidrar till att göra läraryrket attraktivt.

Finns det några andra viktiga inslag?

— Vi satsar på specialpedagogiken. Var tredje elev i grundskolan har fått specialpedagogisk hjälp, de flesta tidigt. Jag tror också det har betytt mycket att satsningen på att göra läraryrket attraktivt har varit så uthållig. Vi har säkert haft 20 olika regeringar sedan slutet på 1970-talet då lärarutbildningen reformerades. Men de har följt samma väg när det gäller läraryrket.

I Finland har knappt fem procent av eleverna utländsk bakgrund, i Sverige ligger siffran på 20 procent.

Beror inte de goda resultaten också på att andelen elever med utländsk bakgrund är relativt liten i Finland?

— Jo, det bidrar säkert. Men det förklarar inte allt.

Hur gör man i andra länder?

— I många länder, som till exempel USA och England, har man främst satsat på olika kontrollåtgärder i form av standardiserade test och skolinspektioner för att få upp resultaten. I värsta fall har lärare och rektorer där kunnat förlora jobbet för att deras elever presterat för dåligt. Denna strategi kallas för att utkräva ansvar. Men den har inte lett till lika bra resultat som i den finska modellen.

Och ändå fortsätter man med denna strategi?

— Ja, men nu börjar man dra öronen åt sig i flera länder och minska antalet test och kontrollåtgärder. I provinsen Alberta i Kanada har man till exempel lagt ner den administration som sysslat med testerna. I England och Wales minskar man också provanvändningen. Till och med i Kina börjar man dra ner på detta.

Hur kan man garantera att skolorna lever upp till kunskapskraven om man inte har ett centralt utformat kontrollsystem?

— Det räcker att ta ett stickprov på tio procent av eleverna varje år för att bedöma kunskapsnivån i skolorna. I Finland har vi inga nationella prov som alla elever genomför. Däremot använder lärarna naturligtvis egna prov. Skolor kan också, om de vill, använda de prov som används i stickproven för att se var den egna skolan ligger. Det finns också studentexamensprov som rättas externt. Skolinspektionen avskaffades redan i början på 1990-talet.

I Pisa 2009 försämrades de finska resultaten något. Har det lett till några reaktioner?

— Jag är rädd att denna lilla nedgång kommer att leda till att det ropas på mer kontroll, fler test och mer styrning av vad lärarna gör. Det har redan kommit en rapport från ett ekonomiskt institut som vill se standardiserade nationella prov. En orsak till nedgången är ökande inkomstskillnader, precis som i Sverige.

Vad tror du är viktigt för att de svenska skolorna ska komma i fatt?

— Det största problemet i Sverige är den bristande likvärdigheten, de ökande skillnaderna mellan olika skolors resultat. Och man ligger nu sämst till av de nordiska länderna i detta avseende. Fler kontrollstrategier kommer inte att leda till bättre resultat. Det är viktigt att göra läraryrket mer attraktivt men det bidrar man inte till genom att prata om hur dåligt det är ute i skolorna.

Så vad bör göras?

— Jag skulle önska att de nordiska länderna tillsammans utvecklade en egen skolmodell som kunde bli förebild för andra länder. Finland hämtade en gång idén om grundskolan från Sverige. Nu är det dags för Sverige och Norge att inte bara inspireras av USA och England utan att se sig om i Norden.