Hon gjorde allvar av författardrömmen

– Jag har alltid gillat att göra många saker samtidigt, medger hon med ett skratt när hon får en kommentar om att hennes kalender måste vara fulltecknad.

En annan sak som hon alltid har gillat är att skriva. Poesi, barnpjäser, krönikor och berättelser. 2002 gav hon ut sin första barnbok ”Det var inte med flit! och andra berättelser om Kompis-gänget i Gränden.” Och 2008 kom den andra boken ”Filurer, figurer och djur i snön!” ut.

Den handlar om Bitte som går i första klass och gillar både plugget och fritids. I den har Lisbeth Johansson Ishaq vävt in autentiska händelser från sina 25 år som fritidspedagog i en fiktiv berättelse.

– Jag ville skildra hur det kan vara på fritids. Många barnböcker handlar om skolan men få beskriver vad som händer efter skolan. Att vara sist kvar med personalen på fritids kanske inte alls är så tråkigt som många tror, det kanske i stället är något positivt!

Att den som har bra kompisar och gott om fantasi aldrig har tråkigt, och att man egentligen inte behöver så mycket köpesaker för att ha roligt, är något som Lisbeth Johansson Ishaq gärna vill få fram i sina böcker. De är tänkta att passa både för högläsning och som läsa själv-böcker. De kan också tjäna som utgångspunkt för berikande samtal på fritidshemmet.

– Jag tänker mig att ”Filurer, figurer och djur i snön!” även skulle kunna användas som bredvidläsning på fritidspedagogutbildningen så att de som går där kan se hur det kan vara på fritids och hur man kan leka med barnen, säger Lisbeth Johansson Ishaq.

En sak som kan hända, och som händer Bitte i boken, är att ett barn skadar sig och hamnar i en situation där det blir lite annorlunda och därför utmärker sig. I Bittes fall handlar det om att hon hoppar ner från ett träd och bryter ett ben. Hon får därför sitta i rullstol ett tag, något hon först tycker låter jättehemskt. Men när hon upptäcker att rullstolen kan prata blir den hennes hemliga vän.

– Just berättelsen om rullstolen tycker mina fritidsbarn är mest spännande när jag läser högt ur boken för dem, berättar Lisbeth Johansson Ishaq.

Barnen är mycket imponerade av att hon har skrivit boken själv. Många säger att de också vill bli författare och slår sig ner med penna och papper och börjar skriva långa berättelser.

Att bli författare verkar vara en hemlig dröm som många av oss när för samma reaktion, åtminstone verbalt, får Lisbeth Johansson Ishaq ofta när hon signerar böcker i den lokala mataffären eller bokhandeln i Stockholmsförorten Järfälla där hon bor. Många av de vuxna som kommer fram och pratar med henne då säger att de också skulle vilja skriva en bok.

– Jag brukar säga åt dem att sätta i gång. Livet är för kort för att bara drömma. Vi peppar ju barnen genom att säga att de kan göra allt de vill, då ska vi leva så själva också, tycker Lisbeth Johansson Ishaq.

Att få en bok utgiven av ett förlag kan dock vara svårt om man är ny som författare. Men då kan man göra som Lisbeth Johansson Ishaq och använda sig av ett ”print on demand”-företag i stället.

– Vill man satsa ordentligt och kunna leva som författare måste man nog gå genom ett riktigt förlag, men att ge ut mina första två böckerna på eget förlag har varit en rolig process. Nästa bok kanske jag vågar skicka in till ett riktigt förlag och få lite mer konstruktiv kritik på.

Den som ger ut en bok på eget förlag får göra allt jobb själv. Innan Lisbeth Johansson Ishaq lät trycka sina böcker hade hon vänner som korrekturläste dem och kom med kritik. Illustrationerna köpte hon av sin dotters kompis som då studerade på Konstfack i Stockholm och som nu är illustratör i Kanada.

Belöningen för allt slit kommer när boken väl är klar och det första exemplaret kommer från tryckeriet.

– Då känns det wow! Nästan som att föda barn, säger Lisbeth Johansson Ishaq med ett skratt.

Men arbetet är inte slut där. Vill man få sålt några böcker måste man även marknadsföra dem. Lisbeth Johansson Ishaq har varit runt hos olika bokhandlare och försökt sälja in böckerna och hon har, som sagt, suttit i mataffären och signerat dem. Att titel nummer två numera finns till försäljning på bokus.com underlättar.

– Hur många böcker jag får sålt hänger annars mycket på mig själv. Gör jag en försäljningsdrive går det oftast bra. Folk uppskattar böckerna och köper gärna, men gör jag inget säljer jag inte så mycket.

De största hindren som hon upplever för att ge ut böcker är dels tidsbristen, dels kostnaden. För även om man ger ut en bok på ”print on demand” kostar den en del, inte minst om man vill ha illustrationer. Lisbeth Johansson Ishaqs första bok var hon dessutom tvungen att beställa en ganska stor upplaga av för att få ge ut. Annars är ju fördelen med ”print on demand” att man bara behöver beställa så många böcker som det finns efterfrågan på.

Förutom att Lisbeth Johansson Ishaq just har bytt arbetsplats och nu arbetar heltid som fritidspedagog på en montessoriskola skriver hon på en avhandling i semitiska språk, i hennes fall arabiska och assyriska/syrianska.

– Den handlar om en egyptisk författarinna från förra sekelskiftet.

Dessutom har hon två nya böcker på gång. Den ena riktar sig till både barn och lite äldre personer och handlar om att hamna i en situation med stor sorg.

– Jag vill förmedla att det finns ett liv efteråt, visserligen ett annat liv men ändå ett liv, säger Lisbeth Johansson Ishaq.

Den andra boken är tänkt som en vuxenbok och handlar om att leva i två kulturer. Något som Lisbeth Johansson Ishaq själv har erfarenhet av genom sin man som är född i Irak.

– Jag började skriva på den boken när det hände som mest i Irak, med kriget och Saddam Husseins tillfångatagande och död. Då levde vi vår vardag här i Sverige samtidigt som våra släktingar befann sig mitt i kriget där, berättar hon och fortsätter:

– Så är det ju också för många fritidsbarn som är flyktingar, invandrade i första eller andra generationen. De lever ständigt i två världar.

Om hon kunde skulle Lisbeth Johansson Ishaq gärna leva på att författa på heltid men om det blir så i framtiden får tiden utvisa.

– Just nu är jag jättenöjd med att kämpa på med allting på samma gång, konstaterar hon glatt.