För mycket av det goda

Jag gillar tidningar och tidskrifter och läser och bläddrar i många olika. Inte så förvånande kanske – något annat vore väl dessutom snudd på tjänstefel när man arbetar med tidningar. Hur som helst, just nu ligger det en ganska rejäl hög med mer eller mindre glassiga magasin hemma i vardagsrummet. Nästan alla innehåller någonting om mat.

I ett av dem får jag reda på vilken mat som är bäst att äta när man löptränar, i ett annat läser jag att jag måste ta reda på om min kropp är en proteintyp eller en kolhydratstyp eller en kombination, för annars kommer jag att äta fel och må dåligt, även om jag väljer ”på pappret” nyttig mat. På ett ställe uppmanas jag att äta torkad frukt – på ett annat avråds jag från detsamma. Jag lär mig att salt är livsfarligt. Jag lär mig att salt är livsviktigt.

Den enda vettiga slutsatsen är förstås att en varierad kost är bra. Att lagom är bäst, helt enkelt. En annan viktig slutsats: kostråd är ”big business”. Det är många som tjänar pengar på människors önskan att äta hälsosamt (inklusive de som ger ut tidskrifterna, förstås).

Det gäller alltså att hålla huvudet kallt, trots alla matlarm om farliga tillsatser och all oro för fetma och sjukdomar.

Nu tänker du kanske att detta inte har ett dugg med förskolans verksamhet att göra. Men det har det. Att vi människor äter bra mat har stor betydelse för vår hälsa och den kunskapen måste grundläggas redan i förskolan. I detta ingår även att ifrågasätta den smått hysteriska hälsohetsen, som många gånger leder käpprätt åt fel håll.

Anna Ottosson är dietist och en av dem som intervjuas i den här tidningen (s. 22). Hon säger att den fanatiska debatten om mat riskerar att leda till osundhet. ”Det är jätteviktigt att vi vuxna slutar att banta”, säger hon bland annat.

Som vuxen person i förskolan har ditt förhållande till mat betydelse. Om du tar väldigt små portioner eller äter annan mat, så ser barnen det. Barn gör som vi gör, inte som vi säger.

Det här är en synnerligen komplicerad fråga, samt ett känsligt ämne för många. Ibland måste man kanske hålla sig till en diet. I vissa förskolor är inte maten särskilt kul eller bra. Ska man då år efter år på jobbet mer eller mindre tvingas att ändå äta den varje dag? Kall dessutom – efter att man hjälpt barnen att komma igång.

En sak är åtminstone säker; Att pedagoger som äter tillsammans med barnen i förskolan, och skapar en god pedagogisk stund, tvingas betala för maten, det är helt obegripligt för mig. ”Rättviseargument” som att man inte kan ge bara en grupp anställda gratis lunch håller verkligen inte. Det borde vara självklart att den pedagogiska måltiden är kostnadsfri för pedagogerna – skärpning på den fronten, tack!