Omstart med förhinder

– Det var en minoritet sökande som hade en heltäckande dokumentation av sin kompetens. Många ombads komplettera, vilket gjorde antagningsprocessen mer omständlig än tidigare, säger hon.

I det nya yrkeslärarprogrammet utgörs det särskilda behörighetskravet av ”kvalificerade och relevanta yrkeskunskaper”. Dessa kan den sökande ha skaffat sig genom antingen högskolestudier eller annan eftergymnasial utbildning eller yrkeserfarenhet. Eftersom kunskaperna ska vara ”erfarenhetsbaserade och teoretiska” krävs det att alla har arbetat inom sitt yrke. Detta verifierar de sökande med främst anställningsintyg. Det svåra är att utifrån arbetsintyg bedöma hur de sökande behärskar fackteorin.

– Vi har ingen som helst koll på vilka fackteoretiska kunskaper den sökande har om hon eller han inte har någon formell utbildning i yrkesämnet, säger Astrid Lerviks.

I den gamla utbildningen antogs studenter för att bli lärare på specifika program, exempelvis hotell- och restaurangprogrammet, eller på inriktningar inom ett program. I dag tas studenterna i stället in till specifika ämnen, till exempel serveringskunskap. Högskoleverket har i så kallade kunskapskriterier specificerat vad som krävs för att ha just kvalificerade och relevanta yrkeskunskaper i vart och ett av gymnasieskolans ämnen.

Låt säga att Stina har läst samhällsvetenskapligt program på gymnasiet och sedan halkat in i restaurangbranschen, jobbat där flera år, först i serveringen och senare även i köket med mer avancerade uppgifter. Efter tio år i branschen vill Stina bli yrkeslärare. När Astrid Lerviks får Stinas ansökan på sitt bord ska hon, med hjälp av Högskoleverkets kunskapskriterier, stämma av att Stina har tillräckliga praktiska och teoretiska kunskaper i de ämnen som hon uppgett att hon vill undervisa i.

– Hon kan visst kunna yrket bra, men frågan är om hon har fackkunskapen, om hon kan något om till exempel näringslära och livsmedelshantering. Vi har i nuläget inte instrument att upptäcka det. Arbetsintygen är i detta hänseende oftast otillräckliga, säger Astrid Lerviks.

Ett annat vanligt problem är att de sökande helt enkelt har svårt att få tag i gamla arbetsgivare när de behöver mer detaljerade intyg.

Vissa yrkeskunskaper är lättare att bedöma, framhåller Astrid Lerviks. Det kan vara yrken där det krävs licenser och certifikat av olika slag.

Den verksamhetsförlagda utbildningen, Vfu, är en termin lång i den nya utbildningen och det ser Astrid Lerviks som en kvalitetsgaranti. Handledarna kan då upptäcka om studenterna saknar ämneskunskaper.

– Det innebär ett nytt, stort ansvar för handledarna. När jag träffar dem betonar jag hur viktigt det är att de slår larm om de ser ämnesbrister hos studenterna.

Astrid Lerviks anser att den nya utbildningen speglar ett grundläggande problem kring synen på teori och praktik. Allt för ofta antas att man kan lära sig ett yrke utan större teoretiska kunskaper, menar hon.

– Men många praktiska yrken är väldigt teoretiska och fordrar ett abstrakt tänkande. Ta till exempel elektriker; de behöver inte bara kunna utföra elinstallationer utan också kunna teoretisera sitt kunnande och förstå orsaker och samband.

Det finns inget som säger att en student inte kan bli lärare i enbart ett ämne. Astrid Lerviks lyfter fram ämnet eventteknik som ett extremt exempel. Det finns i liten omfattning på ett par yrkesprogram.

– Det är näst intill oetiskt att examinera någon i endast ett litet, smalt ämne. Den personen kan få svårt att få en anställning. Ett stort problem med nya utbildningen är att vi kan få många lärare med en jättesmal kompetens. Eller tvärtom; vi får en rad småämnen utan behöriga lärare.

Astrid Lerviks tycker också att reformen har gått för fort. Så pass fort att Högskoleverket bara hade hunnit ta fram kunskapskriterier till ämnena på fem av de tolv yrkesprogrammen när lärosätena i våras skulle ta itu med ansökningarna till höstens kursstart. Kunskapskriterierna för de övriga sju blev klara först den 30 juni.

– Den här reformen känns som en quick fix, säger Astrid Lerviks.

År 2008 kom utredningen Yrkeskunnande – en likvärdig sökväg till lärarutbildningen mot yrkesämnen. I den framkom att de sökandes kompetenser inte bedömdes likvärdigt av de olika lärosätena. En persons ansökan kunde avslås av en högskola samtidigt som den godtogs av en annan. I utredningen föreslogs att Skolverket skulle ansvara för bedömningen av en sökandes behörighet till yrkeslärarutbildningen. Som bekant lät regeringen i stället ansvaret ligga kvar hos respektive lärosäten.

Karl-Gunnar Starck, biträdande prefekt vid institutionen Skolutveckling och ledarskap vid Malmö högskola, var sekreterare i utredningen. I dag är han med i den grupp vid Malmö högskola som bedömer behörigheten hos de sökande till yrkeslärarprogrammet. Nog hade det varit bättre om förslaget om en nationell värdering av yrkeskunskaper hade gått igenom, tillstår han, men han vill för den sakens skull inte döma ut det rådande systemet.

– Systemet är en sak, hur man hanterar det är något annat. Frågan är hur lärosätena kvalitetssäkrar antagningen. Vi i Malmö har kommit fram till att vi själva inte kan göra bedömningar i förhållande till kunskapskriterierna. Vi anlitar sakkunniga; både branschföreträdare och experter på den nya gymnasieskolan, säger Karl-Gunnar Starck.

I tveksamma fall kallar Malmö högskola de sökande till intervju där även de sakkunniga är med. Detta är ett förfarande som kostar pengar, och därför är det nyligen utlovade ekonomiska bidraget från regeringen välkommet (se sidan 19).

Malmö högskola beslöt dessutom att vänta med starten av det nya yrkeslärarprogrammet till januari 2012. Tiden för antagningsförfarandet blev på så vis längre än normalt.

Anna Karin Fändrik, programansvarig för yrkeslärarprogrammet på Högskolan Dalarna, gör sin första antagning till nya yrkeslärarprogrammet under hösten. Hon tror att högskolan kommer att kunna göra en rättvis bedömning av de sökande, även om hon inser att det blir en grannlaga uppgift.

– Om vi är osäkra skickar vi vidare ansökan till CV i Skellefteå för rådgivning (Centrum för vägledning och validering, som sorterar under Skellefteå kommun; red:s anmärkning).

Den nya regeln med behörighet i specifika ämnen är bra, tycker Anna Karin Fändrik. Den borgar för att yrkeslärarna har en god kompetens i just sina ämnen.

Anna Karin Fändrik anser att den mest anmärkningsvärda skillnaden mellan det gamla och nya yrkeslärarprogrammet är att utbildningen kortats från 180 högskolepoäng till 90. Vägen till forskarbehörighet blir längre.

– Det finns ett gott syfte med att korta utbildningen, men jag är rädd att man kommer att uppleva en kvalitetsskillnad mellan lärarna. Man kan tänka att det inte krävs så mycket för att bli yrkeslärare, men de som kommer in på yrkeslärarutbildningen har en gedigen bakgrund, säger hon.

I den gamla yrkeslärarexamen utgjordes 90 av de 180 högskolepoängen av högskolestudier inom relevanta ämnen för yrket, som den sökande antingen hade läst innan lärarutbildningen, eller läste under tiden. Det fanns även möjlighet att tillgodoräkna sig dessa poäng om kunskapen förvärvats på annat sätt.

Iréne Ohlsson är utbildningssamordnare för yrkeslärarprogrammet på Linnéuniversitet i Kalmar/Växjö.

– Det var svårt. Vi fick göra handpåläggning på varje sökande, säger hon om antagningsförfarandet inför höstens premiärtermin.

– Vi mailade till samtliga sökande och sade vad vi ville ha in av dem. Jag önskar att det hade funnits en nationell mall för tjänstgöringsbetyg. Ibland saknades så enkla saker som personnummer och datering.

Iréne Ohlsson hade stora förhoppningar på de förändringar som föreslogs i utredningen om en likvärdig sökväg till yrkeslärarutbildningen. Hon är besviken över att förslaget att bedömningen av behörigheten skulle ligga på Skolverket inte anammades.

Helt rättssäkra kan lokala antagningar aldrig bli, påpekar Iréne Ohlsson, men lärosätena får god hjälp om de anlitar ett valideringscenter. Helst skulle hon se att det fanns ett nationellt sådant. Linnéuniversitet tog under den tidigare yrkeslärarutbildningen hjälp av CV i Skellefteå, och hoppas kunna göra det igen inför nästa antagning, som är till höstterminen 2012.

Iréne Ohlsson är kritisk till att det nya programmet endast ger en examen om 90 högskolepoäng.

– Med en kortare utbildning på pappret är jag rädd för att yrkeslärarna återigen kommer att ses som ett b-lag.

Det är bråttom att få fram fler behöriga yrkeslärare. Den nya utbildningen kanske kan lyckas rekrytera fler?

– Jag kan inte se den kopplingen. Kraven har inte minskat och det är dessutom ganska krångligt att söka in till programmet när man behöver styrka sin särskilda behörighet med intyg och egna ord.

Dessutom anser Iréne Ohlsson att den nya gymnasieskolan motverkar målet att rekrytera fler till lärarutbildningen. De elever som går ett yrkesprogram får numera inte med automatik den grundläggande högskolebehörighet som krävs för att komma in på yrkeslärarprogrammet.

– Yrkeslärarna riskerar att dö ut genom Gy 11.

Det är svårt att kontrollera om de sökande har tillräckliga kunskaper i de ämnen som de vill undervisa i, anser programansvariga Astrid Lerviks.